Oh fear
När jag anlände idag var det bara jag och en kurskamrat här. Hon var här med sin son på 11 år. Jag blev visad till mitt rum, en vacker bungalow som ligger gömd i grönskan bakom en vacker dörr. Havet är närmsta granne och dess vågor låter som moder jords vackra andetag.
Som tur var anlände några till och vi är nu fyra stycken i Bungalowen. Det känns tryggt med sällskap då jag ett tag var bergsäker på att sova första natten ensam. Jag bad bön om styrka och mod att klara en natt ensam då bungalowen är halvt öppen och mindre ovälkomna gäster lätt kan ta sig in.
Jag känner mig faktiskt mindre rädd, trots att jag fann två spindlar på toaletten. Men nu när vi satt och åt kvällsmiddag sprang några råttor i taket. Då slutade jag andas. Det var Åsa som märkte det och sa åt mig att andas. Vår yogalärare, den äldre, gav mig ett mantra att upprepa.
Oh fear, I´m not afraid of you.
Tack Marie <3
Christina, jag tror de flesta spöken (rädslor) spricker i ljuset 🙂
Maria, vilken klok son… ett riktigt yogi-mind, ses i Kyrkan!
Kram till er alla <3 <3 <3
Önskar dig en underbar vistelse. Fyll på. Och glöm inte tystnaden.
Jag ser fram emot yogan i Johanneskyrkan, men har full förståelse för att du inte är där än på länge!
Min 7-årige son verkar vara född med kunskapen som det mantrat säger. Han är ofta rädd, men inte rädd för att vara rädd, så att säga. Han är så klok./Maria
Spänannde – nu är det dags att möta lite rädslor igen alltså….sov så gott – de värsta monstren är väl ändå människorna…inte såna som du och jag men andra läskiga typer…eller kanske hjärnspöken…som spricker i ljuset!
Å fina du, living your dream… <3
Beundrar..