Oh, nej…
… nu börjar det!
Imorse vid frukost kom Oscar runt köksbordet, alltså kom över till den sida jag satt. Och sa; Bamsekram. Och så fick jag en skön lång bamsekram.
Redan där borde jag anat oråd. Men jag var så förblindad av den varma kramen att jag inget anande. Helt uppslukad av kramen förblev jag i ca 30 sek till.
För när Oscar gått tillbaka till sin plats vid köksbordet så sa han; Du kan få din kram hemma istället så behöver vi inte kramas när du lämnar mig vid skolan.
Med vänliga ögon och milt ansiksuttryck sa jag; Det spelar ingen roll vart vi kramas – det viktigaste för mig är att vi kramas. Jag sa de orden samtidigt som det högg brutalt i hjärtat, min lilla 6-åring börjar redan bli stor!
Vet hur det känns… kramis.
Du har helt rätt – platsen är helt oviktig – bara ni fortsätter kramas!
Mina tonårsflickor vill fortfarande ha gonatt kram…av oss båda, jag är glad för varje dag – eller kväll rättare sagt!
Ohhh…..(säger jag med, Lena)!!! Det kändes sååå i mitt hjärta att läsa dessa rader! -Och ”min” grabb är ju, -(som du vet, Sofia) 15 år! 🙂
Det är som födselsvärk det här, -det kommer och går! Och på detta viset kan vi båda ta oss från ett stadie till det nästa… -släppa taget, -ta steg för steg!
”Javisst gör det ont när knoppar brister!”
Våra älskade söner (barn)!
Låt oss hålda om varandra alla vi mammor som känner denna smärta och vet i våra hjärtan att smärtan har med kärleken att göra!
Kram… Elin 🙂
Ohhh va det gör ont i hjärtat när det händer, min sebbe fick en period på dagis oxå mitt lilla mammahjärta grät : ) ,men det gick över men kommer väl snart tillbaka…
ånej, ja det där har inte hänt för oss ännu men det kommer väl.