Själagott

2014-06-06

What is the moment asking for? Ni som följer bloggen vet redan att det är ett uttryck jag har anammat och påminner mig om att ställa mig. Jag vet vad som väntas av mig nu en tid, och jag vet exakt hur och vad att göra när jag lever i varje nu. Nuet visar mig om det är hungriga barn jag ska rå om eller om det ges tillfälle till vila med en god bok. När jag släpper mina egna föreställningar om dagen så flyter dagarna lätt och ansträngningslöst. Allt är verkligen omhändertaget, jag förundras varje dag om hur allt löser sig.

Som igår då jag fastnade framför ett teveprogram om Dagen D, en intressant dokumentär som jag slukades in i. Stunden erbjöd detta trots att klockan var sex på kvällen (som annars är rätt så intensiv tid här hemma), för storbarnen var hos varsin kompis för övernattning och Izabelle satt i badet och lekte med sina smådockor. Så jag kom till ro och såg programmet. Men när det var en kvart kvar så ropade Izabelle från badrummet intill att hon var klar, så jag gick och tog hand om henne. Struntade alltså i slutet eftersom stunden frågade om annat (what is the moment asking for).
Men så idag när Izabelle skulle sova middag så zappar jag igenom teveprogrammen medans jag dricker min kopp thé och vad går inte då, jo en repris från programmet igår – jag fick se slutet. Livet blir så himla lätt och ansträngningslöst när vi följer livsflödet och omfamnar nuet.

Smärtan eller lidandet uppkommer bara i sinnet, när vi har en egen programtablå, agenda, föreställning, förväntning. Något eget vi har roddat ihop istället för att ta emot livet som det är – när det är dvs nu.

Vädret sprack upp och solen kikade fram och stugan på Trollarudden var ledig, så sent i eftermiddag packade vi med oss badkläder och metspön och for ut till sjön. Helt i ingivelse, inte alls som sinnet planerat sin fredagkväll men sååå själagott. Stunder i nuet är själsliga, det är vår livsenergi som pulserar – det är livet.