Skapande
Det andra chakrat, Svadisthana, med färgen orange fick vår extra uppmärksamhet under kvällens yogapass. Svadisthana betyder den egna boningen och dess energi handlar om rörelse, förändring, kreativitet, passion och lust bl a.
I boken (Leva med mål och mening, Rick Warren) som jag nu plöjer igenom så är inledningen ’Det handlar inte om dig’. Och det är där jag oftast hamnar när jag följer min lust och passion, den väcks i givandet. Det givande som inget hellre vill än att flöda ur mig. Det jag vill säga är att när jag fokuserar på vad jag vill få ut av det, så hämmas energin eller så stoppas den helt. Men när jag istället har fokus på vad jag vill ge och dela med mig av, vad inom mig som vill ut, ut till varje pris, då börjar det flöda och spira. Då väcks min kreativitet.
Och vips så kanske sinnet tränger sig på och ställer frågor som; Vem i all sin dar vill läsa dina texter/böcker? Hur ska du försörja dig? Tror du verkligen på det här? Eller ställer charmerande frågor som: var? när? hur? till vem? varför? Och låtsas vara med på tåget lite grann.
Det är som självmord på kreativiteten, glöden släcks av sinnets kritiska röst.
Det jag hela tiden kommer fram till är att sinnet är en upprepande, tjatig och väldigt pessimistisk trots att det hävdar om sig själv att vara reeeeealist. Jag låter det vara som det är, jag har ingen lust att ägna vare sig tid eller energi åt att ge mig i kast att förändra något som upptagit större delen av mitt liv, sinnet får vara som det är. Det håller sig fullt sysselsatt. Under tiden återvänder jag till frågorna: Vad vill jag ge? Vad vill komma ut? Vem blir jag av att göra det? Jag litar till energin som väcks snarare än tankarna som mal. Jag litar till livsglädjen jag känner, den vill jag känna mer av. Den håller mig vid liv på riktigt. Den gör mig fri. Fri och glad.
🙂