Släppa taget

2011-10-18

Nu har vi haft hand om Izabelle i fyra veckor och hon verkar tryggare och gladare för var dag. Inatt sov hon sin första natt sedan hon kom, andra nätter har hon vaknat 5-10 ggr. Jag känner stor skillnad i mitt eget mående så fort jag får sova mer, jag börjar känna energin i kroppen igen.

Det var ju kärlek vid första ögonkast när vi möttes och nu allt eftersom hon blir tryggare så blottas mer av hennes personlighet och jag blir än mer kär. Hon är en så gosig, glad och sprudlande tjej, hon känns långa stunder väldigt trygg och harmonisk. Men mig håller hon fortfarande stenkoll på, hon far efter varje steg jag tar och vill allra helst hålla ett stadigt grepp i min tröja så hon vet var hon har mig.

För Oscar och Maya har den stora förändringenstid också ebbat av, de slappnar av mer och verkar hitta tillbaka till sig själva efter lätt förvirring. De har liksom provat sig fram i rollerna som storasyskon, föräldrar och även rollen som småsyskon har utforskats. Men nu släpper de taget om Izabelle på ett positivt sätt och lever mer sina egna liv formade efter dem själva och lillasyster får vara med ibland och vissa stunder inte alls. Det tycker jag är positivt, jag var ärligt talat lite orolig ett tag att Maya framförallt var väl ansvarsfull och inte ’fick’ vara barn. Men nu är barnet tillbaka och jag njuter.

Själv jobbar jag var dag med att vara här och nu. Släppa allt annat och bara fokusera på det jag kan, det vill säga Izabelle, familjen och huset i den mån jag hinner med. Och det är svårt måste jag erkänna, för mitt ego vill skriva, vill göra mer yoga, vill producera yogakollektion, vill ha egen tid, vill gå utbildningar…

Och jag vet att det är inte något jag varken kan eller ska göra just nu, det kan vänta. Jag har hela livet på mig. Yogan är en del i mitt liv och skrivandet finns kvar där inne även om det pockar på så att jag är rädd att det ska pysa ut som ånga och försvinna i atmosfären.

Jag behöver inte vara rädd. Allt är omhändertaget och min livsuppgift just nu är att finnas här för barnen. Jag är den lyckligt utvalda att få njuta av närheten till Izabelle, få vakna till hennes glada joller, se hennes stora leende när hon ser mig, höra henne snusa skönt i spjälsängen om natten. Och det är väl en magisk stund just det, att tassa in på barnens rum och höra deras djupa sköna andetag när de sover.

Det är mammalycka det!