Snigelsommar
Haft två soliga och roliga baddagar med massa barn och vänner vid Lugnet. Det känns som vi fångar det sista av sommarlovet och sommarvädret med för den delen, jag känner mig nöjd med min sommar och att jag lyckats leva många dagar som Snigelmamma. Givetvis inte alla, nog för att tempot är inbromsat i sakta lunk men att vara en äkta snigelmamma i min egen bemärkelse är framförallt att vara närvarande och det är jag inte alla gånger även om jag är här – det lyser men ingen är hemma ni vet.
Men jag måste dock klappa mig själv på snigelskalet och säga att jag varit här mycket den här sommaren. Jag har lyckats möta upp och finnas i både skratt och gråt. Jag har sett mycket som man kan se djupt där inne i de små blå, som man lätt missar om farten är hög. Däremot är jag ingen vidare lekmorsa ännu, nog för att jag kan skylla på att Izabelle är ganska liten och kräver sin stora omvårdnad men mer troligt är nog att jag är lite (läs: ganska… alltså rätt så) lat och behöver anstränga mig lite mer för att hitta in till den där leken. Men det kommer. Jag har lovat mig själv fler sommarlov och mer närvaro. Jag är bra men jag vill och kan bli bättre. Hur blir det bättre än så här?
Nu skippar jag bloggen och sjunker ner i fåtöljen för att one to one talk med min kära make som jobbat hela sommarveckan.
Fin sommar m alldeles rätt fart <3 och rikedomen är att det inte är många barn som får ha sin mamma hemma – dina får <3. Det var en av de saker jag tänkte starkt på då jag var en 19-årig ensamstående mamma, som måste väcka dottern kl 05:00 för att hinna till dagmamma och jag cykla genom hela Norrköping för att komma till jobbet. Undrade redan då vilket vansinne vi människor håller på med och det var 1975. Hur tänker inte föräldrar idag??
Rikedom att ha en förälder hemma – och för föräldern att vara hemma <3