Solaltare

2012-05-05

 

Silent thoughts

Solen kommer fram lagom till lunch och vår tystnad. Jag njuter av lunchen, känner smaker, former och konsistens. Jag hör tuggorna. Solar mig. Sitter ute. Njuter. Sitter länge. Jag är här. Just precis nu kan jag inte ha det bättre.

Tänker att jag vill skriva. Går upp på rummet och packar lätt, kamera, telefon (för att ha koll på tiden), block, penna och läppglans. Väskan får agera sittunderlag. Går bara runt hörnet på Norra Flygeln, stegen styr mot Natur Kyrkan som finns bakom Herrgården men jag får genast syn på mitt skrivställe, Solbordet med utsikt över Mälaren. Att ingen valt den här magiska platsen tänker jag eftersom tillfälle gavs då jag var sist från matsalen. Nåväl, den var paxad åt mig, mitt eget Solaltare.

Känner att solen är viktig, förstår inte varför jag tappat det ännu en gång, tappat medvetenheten att jag ska slå följe med Solen. Solen i mitt hjärta vill att jag ska vara framme nu. Den vill att jag ska försonas med kroppen, värmer upp sinnet så att det bildas kärlekshormoner ut i cellerna istället för spänningar och skydd. Kroppen behöver Solen, min sols kärleksnäring. *Klorofyll kroppen, tack!

Jag uttalar min affirmation

Jag lever och verkar i mitt sanna Gudomliga Ljus.

*Klorofyll: Klorofyllmolekylerna deltar inte i själva reaktionen utan fungerar som en sorts ljussamlande antenn. De tar upp det inkommande ljuset och överför energin till reaktionscentret.

Wikipedia