Stressad förälder

2012-01-03

Mötte en bekant på Ica och vi frågade varann så där som man brukar, Hur är det med dig? Och den personen svarade; Det är stressigt.

Och det fick mig att se tillbaka på när jag levde så, som en stressad förälder som hastar mellan, jobb, hämtning på dagis och/eller skola, köket och Ica. Jag är så oerhört tacksam att jag såg min väg ut ur stressen och framför allt hade mod att välja den vägen. Jag tror vi alla som hamnat i stressen kan uppleva att det finns ett annat sätt att leva. Men oftast så är det modet att våga leva det livet som är det svåraste att finna, för ’egot’ jagar gärna upp bilder och tankar om att så kan man väl inte leva, hur ska du försörja dig och så krampar man kvar i det stressiga livet av rädsla att sätta sitt eget välmående främst. Förutom att jag nu lever mitt lugna Snigelmammeliv och för det mesta är tillfreds med det så märker jag att jag också har släppt mycket av min oro och ängslan. Förr när jag jobbade som en tok och nästan aldrig var hemma så var jag ändå orolig över framtiden och ekonomin. Skulle jobben fortsätta att komma in, tänkte jag då när jag var fullbokad med jobb. Och nu när telefonen så gott som är helt tyst och jag inte jobbar alls (förutom mina underbara yogapass och några coachingar som för övrigt inte känns som jobb) och kanske mer naturligt skulle kunna vara orolig över min framtid och hur jag ska försörja mig – nu märker jag att det är lugnt i sinnet. Kroppen är lugn och balanserad, kanske är det lugnet i kroppen som sprider sig till sinnet. Jag är i harmoni med det liv jag lever precis just nu och det känns så fantastiskt!