Tacksamma tankar
Gick min morgonpromenad i morse vid 05.15. Det är så skönt att pigga upp kroppen med frisk luft och motion. Och det är så skönt att få kontakt med mig själv. Jag hinner tänka. Jag lyssnar. Jag tänker snälla tankar om mig själv.
Promenaderna gör gott i kroppen och även knoppen och så får min själ komma till tals också – perfekt harmoni!
Imorse valde jag tacksamhetstankar om mig själv, min kropp och mitt liv. Inte några önskningar om hur jag vill ha det, utan bara fyllda med tacksamhet över allt jag redan har.
Mitt hem. Min man. Mina barn. Min hälsa. Min kropp. och så fortsatte jag så där. Sen gick jag över i tacksamhet över mina ben, mina fötter som bär mig fram även när jag är på villovägar och terrängen är svårframkomlig. Mina höfter som är rörliga och smidiga. Min hy. Mitt hår. Mina ögon. Mina öron.
Det kändes så bra att omfamna mitt liv full med kärlek och tacksamhet över hur det är precis just nu. Och omfamna allt som varit med kärlek.
Jag älskar mig själv
Jag älskar mitt liv
* Tack * Tack * Tack *
Jag är helt med dig! Kroppen är verkligen det mest fantastiska man kan tänka sig! Och jag har fått min att leva i och med. Vill så gärna sprida det budskapet till dem jag har omkring mig. Tycker att jag ser att de flesta människor inte riktigt har det klart för sig. Tar den för givet, och när den inte funkar riktigt som den ska, då först börjar man reflektera över den. Tack Kroppen för att du är med mig dag och natt! /Maria