Artiklar med etiketten ‘acceptera’
Det är tryggt …
Med resan att älska och acceptera min kropp har jag lärt mig att om kroppen bär övervikt så är det av en anledning, ofta en väldigt god sådan. Och att det inte är kalorier, kolhydrater eller crossfitpass som det handlar om. Behöver kroppen ett skydd i form av övervikt så behåller den ett skydd i form av övervikt. Punkt.
Och jag har alltid, alltid fått svaret när jag frågat kroppen om varför den behåller det mjuka hullet – att den är rädd. Min kropp är på cellnivå rädd och skygg. Den minns något skrämmande från förr och för att beskydda mig från liknande upplevelser bäddar den in mig i skydd av övervikt.
Det är först nu jag tagit till mig det på riktigt och accepterat det fullt ut. Och inte bara accepterar, jag är faktiskt tacksam till min kropp som skyddar mig. Den är som en överbeskyddande mor som klär mig alldeles för varmt om vintern. Den vill mig bara väl.
Så min kropp vill inte att jag späker mig, tvingar in mig i kontrollerande dieter och den vill verkligen inte att jag tränar tuffa träningspass. Ett hårt träningspass skulle däremot förvärra den stressen den redan bär.
Min kropp säger mig att den behöver känna sig förstådd, trygg och omhändertagen. Den vill ha mjukhet och värme. Den vill ha kärlek och mycket trygghet.
Så jag uttrycker nya affirmationer …
Det är tryggt för mig att vara jag.
Det är tryggt för mig att leva mitt liv.
Jag är älskad.
Self love
Jag har svårt att finna ut betydelsen i att älska mig själv, ordet älska känns så stort, diffust och ogreppbart på nått vis. Jag förstår att jag ska älska mig själv men det lär mig inte hur. Jag vill alltid veta – hur.
Så såg jag ett klipp i morse på youtube med Mimi Ikonn och då ramlade liksom poletten hela vägen ner. Jag kommer inte hela vägen till att älska mig själv för att jag fortfarande dömer mig själv. Daaa, det var som ett halleluja-moment!
Så jag tänker att okey, jag letar efter dömandet först. Ser jag mitt dömande och min självkritik så vet jag vart jag ska lägga in dosen med acceptans, för acceptans är nämligen vägen till självkärleken.
Vad är det jag inte accepterar med mig själv?
När dömer jag mig själv?
Vad dömer jag mig själv för?
Jag kan se att jag (fortfarande) dömer mitt utseende och min vikt. Jag dömer mig själv när jag är lättretlig eller tappar humöret. Jag dömer mig själv som lat och obeslutsam. Jag dömer till och med mig själv för att jag inte orkar allt jag vill. Jag dömer ibland mina tankar och mina beslut.
Det finns som sagt mycket utrymme för kärlek här. Svepa över mig själv med acceptans, förståelse och tillåtelse till att vara som jag är. Vara den jag är.
Att älska sig själv är att acceptera sig själv. Acceptera både det ljusa och det mörka, det höga och låga, det bubbliga och det sega. För inget är rätt eller fel. Och ingen är perfekt. Alla sidor finns inom oss alla. Och min förmåga att älska mig själv avgörs i min förmåga att acceptera mig själv. Och hur kommer jag till acceptans – jag slutar döma.
Skuld och skam
Matad med skuld och skam.
Oj, vad jag matat mig själv med skuld och skam när jag ätit. Sällan har jag njutit till fullo, oftast strösslat måltiden med känslan av skuld. Att svälja ner skuld och skam, måltid efter måltid, dag efter dag, det bara måste vara förgiftande för kroppen. Undrar om inte det ger kroppen mer att processa negativa tankar än den mat man just ätit.
Att träna mig i att tycka om kroppen är en sak. Men att träna mig att acceptera det jag äter är en annan. Jag förstår allt om hälsa, att socker orsakar fetma och transfetter är cancerframkallande men jag vill inte gå in där nå mer, i äta-rätt/äta-fel-fällan. Det är precis den som ger mig skuld och skam.
Där jag är nu i min ”vara belåten över mig själv-resa” så handlar det om tillåtelse. Tillåta min kropp att se ut som den gör, tillåta mig själv vara som jag är, tillåta mig att känna mig belåten, tillåta mig att känna mig snygg, tillåta mig att äta det jag äter. Tillåta mig att bara va, helt enkelt.
Jag har nog alltid fängslat in mig själv med skuld och skam i många av livets avseenden, det är så härligt nu att glänta på den dörren och se friheten på andra sidan, friheten i att vara som jag är. Vara jag.
Skönhet vs andlighet
Det kan säkert verka fåfängt och ytligt att vara så fokuserad på njutning och skönhet som jag är nu. Men för mig har det varit mycket enklare att acceptera mitt inre, djupet och allt vad det innebär än att acceptera och älska min kropp och mitt utseende.
Och jag tror inte det ena utesluter det andra. Tvärtom börjar jag nu känna mig hel och fullkomlig när jag omfamnar hela mig. Utsidan och insidan. Ytan och djupet. Bejakar mitt intresse för andlighet, visdom och medvetenhet men även glamour, skönhet, kläder och smyckning.
Tänker att just skönhet är guds gåva till oss. Bara se hur kargt och tråkigt det verkar i kosmos och så se till vår planet där någon gått ALL IN med färgprakt, djur, blommor, hav, berg, mångfald, dofter, smaker … känns ju väldigt fånigt att inte omfamna och njuta av allt överflöd vi har omkring oss.
Jag tror. inte att andlighet är att ge avkall på livets goda. Tvärtom känner jag mig väldans andlig och ett med allt – när jag njuter. Och i synnerhet njuter av min egen kropp och boning. Detta mänskliga tempel av sensationer vi alla utrustats med.
Medberoende
Är du alltid duktig? Anpassar du dig efter andra? Tar du ansvar för andras beteende och känslor? Blir du frustrerad när andra inte gör som du vill? Har du svårt att veta vad du själv vill, tycker och tänker? Försöker du kontrollera dina egna känslor och reaktioner? Försöker du kontrollera andras känslor och beteenden? Försöker du få andra att förstå det du själv förstår?
Är du medveten att det är ett sätt att skapa kontroll? Ett kontrollbehov? Är det jobbigt att sätta gränser? Känner du ilska, skuld och skam? Är du rädd att bli lämnad? Är du rädd att inte klara dig själv? Är du rädd för konflikter om du uttrycker vem du är? Känner du ett behov av att känna dig behövd av andra? Hjälper och räddar du andra snarare än att vägleda och coacha?
Då kan du vara medberoende. Andras beteenden har påverkat dig och dina gränser har suddats ut under lång tid utan att du märkt det. Det stora uppvaknandet kan vara att inse att ditt medberoendebeteende inte enbart är i relation till den beroende, utan till alla människor.
Den andra stora insikten är att inse att ditt mående är beroende på hur andra mår. Du låter dig påverkas av andras känslor och tar på dessa till dina egna. Du lever genom andra, inte med dig själv. Du är förmodligen expert på att rädda och hjälpa andra, men du lever inte som du lär.
Det är en utmaning att ändra beteende och livsstil. Det krävs oftast kurser i beroende och medberoende för att få grundkunskap om beroendesjukdomen och börja titta på sitt eget beteende. Sedan följer envist och långsiktigt arbete i att ändra sina beteenden och indirekt sina känslor.
Kärnan i ett tillfrisknande är sällan att söka svaren utanför sig själv, att grotta ner sig i självhjälpsterapi och böcker, utan att leta inåt – att hitta svaren som redan finns där inom dig, men som är dolt av alla års lager av skam, skuld och kompensatoriska beteenden. Du har förlorat dig själv, eller kontakten med dig själv, och det är den inre kärnan som måste hittas igen.
Medveten närvaro är ett verktyg, något som dessutom har vetenskapligt bevisad effekt. Du kan använda dig av daglig meditation och mindfulness. Det viktiga är att slappna av både mentalt och fysiskt. På så vis kan de olika lagren skalas av. Man måste börja bli medveten om sig själv igen.
Vem var jag ämnad att vara? Innan jag kompenserade den skadade, skamfyllda jag med lager av ett falskt jag? Vad känner jag? Var känns det i kroppen? Vad vill jag? Vad har jag för behov? Vilka signaler och meddelanden sänder kroppen ut som jag ignorerar? För vems skulle gör jag detta?
Det gäller på sikt att ”köra sin egen bil”. Att du tar ansvar för dig själv. Att du känner medkänsla för dig själv genom självrespekt.
Vi behöver lära oss att sätta gränser, fysiska och inre för att visa att vi bryr oss om oss själva. Vi måste blicka inåt och inte vara i andra hela tiden. Ett beteende låter vi fortsätta för att vi får någon form av belöning, även om belöningen kan vara minskad känsla av något obehagligt. Det gäller att ändra beteenden mot mer långsiktiga belöningar som harmoniserar med våra värderingar i livet.
Hur vill du leva och må i ditt liv?
Vi kan aldrig vinna kriget över någon annan. Du har alltid ett val. Att stanna eller gå. Med beteende väljer du konsekvenser. Att inte välja är också ett val. Att leva genom en annan människa är självuppoffring, inte kärlek. Att inte acceptera skapar lidande. Att acceptera och släppa kontrollen skapar sinnesro.
Dalarnas Tidningar
Anna Leijon
Leg. lärare.
Leg. sjuksköterska
Jul utan mamma
En jul utan mamma, vad är det för jul, säger de gamla tankarna. De försöker väcka en oroskänsla och en förtvivlan över det som är och julen som kommer. Men jag ber om nåd att stanna kvar i nuet, ett andetag till, ett i taget. Just nu har jag inget lidande, min mammas död smärtar inte i nuet. Men de gamla invanda tankarna vill väcka nått ont, jag känner det. Jag stannar kvar i nuet, där är jag förankrad. Där är jag jag i min renaste form, där flödar liv, min livspuls.
Jag kan välja att se hennes tomrum och känna saknad och längtan. Jag kan välja att lida den här julen och kanske nästa. Och uppleva min ensamhet. Jag kan också välja att fyllas av hennes närvaro, känna hennes medverkan och värme. Jag kan välja att leva den här julen och kanske även glädjas. Jag kan tillåta mig att uppleva allt gott som jag är omringad av och omfamna dem som är här.
Motstånd är lidande. Motstånd är att inte acceptera ”det som är”.
Sri Bhagavan