Möter dagligen en inre konversation om att vissa känslor inte är tillåtna. Att vissa, det vill säga ”de dåliga” behöver gömmas eller tas sig förbi eller ändras. Och som tur är kom jag i kontakt med terapi och Oneness. Genom terapin har jag lärt mig att våga tillåta känslorna att upplevas. Och detsamma är det med Oneness, jag lär mig att stanna med det som är. Stanna med känslan som känns.
Och det bästa av allt, är att jag lär mig att alla känslor, precis alla, är en del av att vara människa. Jag behöver både, avund, vrede, sorg… – alla känslor är livsnödvändiga för att vara en hel människa. Det är när jag inte accepterar dem som jag lider. Känslan i sig kan vara smärtsam men det stora lidandet skapar jag själv genom mitt motstånd mot det jag känner.
Någonstans präntas vi in att vissa känslor inte är tillåtna, eller kanske till och med farliga. Vi präntas in det av andra människor som blivit itutade samma koncept.
Och jag tror helt och fullt att jag lider som mest när jag inte accepterar det som pågår i mitt liv och i mitt inre. När jag kan finna ro med att det är som det är, det känns som det känns – det finns inget att ändra – så infinner sig friden.
Jag kanske då kan se att det jag avundas är något jag längtar efter. Och att vreden är en energi som kan bli till en positiv kraft i mitt liv. Att sorgen är vacker och full av kärlek. Det gör inte att det känns mindre men det gör att jag släpper kampen mot det som är naturligt i oss alla – känslorna. Jag tillåter mig att känna. Jag tillåter mig därmed att vara människa, med allt vad det innebär, tårar och skratt, i regn och solsken. Vad vore livet utan motsatser? Vem vore jag utan alla mina känslor?
Att förverkliga sig själv handlar inte om att klättra högre upp – att bli större – utan mycket mer om modet att våga visa sin litenhet. Eller som någon uttryckte det: ”Andlig utveckling handlar inte om att lära sig flyga utan om att våga falla.”
12 steg för hopplösa
Livsförändring på djupet
Olle Carlsson
Att vara människa är att gång på gång gå vilse
och att ständigt göra fel,
men tillit är att upptäcka att även den väg som lett oss vilse
leder hem till slut.
Olle Carlsson
12 steg för hopplösa
Den sanna levnadskonsten är att uppleva fullt ut vad som än pågår.
Sri Bhagavan
Vad är kapitulation? Hur kan man kapitulera?
När vi använder ordet kapitulation menar vi att du ska förstå att detta sinne inte egentligen kan hjälpa dig och att du måste komma förbi sinnet. Om du släpper taget om sinnet, att släppa det taget är det vi kallar kapitulation. Du måste inse att det mänskliga sinnet är begränsat och det är ingen idé att slösa bort din tid på sinnet. Det kommer bara att skapa hinder för dig.
Om du kunde se det skulle sinnet sluta upp med att lägga sig i. Om det händer, då säger vi att du har kapitulerat. Det är allt. Det är inte någon form av slavisk kapitulation. Det används aldrig i den meningen. Gud vill inte att du kapitulerar som en slav. När allt kommer omkring är han ju din vän. Så, när vi använder ordet kapitulation, innebär det att åsidosätta sinnet, att veta dess begränsningar.
Du inser att du kapitulerar, när du känner att du är hjälplös. När du känner att du är helt hjälplös, kommer du att upptäcka att du kapitulerar. Det är då Nåden kommer att flöda. Tänk dig att du har fastnat på järnvägen och tåget rusar mot dig, då kommer du säkert att kapitulera! Många har kapitulerat inför mig så. De flesta människor kapitulerar bara i svåra stunder. Därför sker mirakel också endast i dessa stunder.
Sri Bhagavan
Översättning Pia Shoshanna Anderberg
Gör det du fruktar mest
och rädslan kommer oundvikligen att dö.
Mark Twain
Läser det ordspråket och fastnar för ordet fruktar, vilket vackert ord tänker jag, frukt-ar. Tänk om det är så att när jag möter rädslan/fruktan…. så ger det mig frukt.
Idag deltar jag på No stress day, en stressfri dag. Jag inledde dagen med bön, grönsmootie och promenad med barnen till skolan. Det enda som är inplanerat idag är ljuv massage hos Kicka och Yoga – lovely monday.
#nostress
A flower does not think of competing to the flower next to it .
It just blooms.
Zen
Fick tips om att läsa boken Hela ditt inre och finn ditt sanna jag, Lise Bourbeau. Och eftersom jag älskar att läsa böcker, iaf som handlar om andlighet, inre läkning och personlig utveckling så beställde jag den. Jag hade redan gott förtroende till Lise Bourbeau och hennes kunskap i boken Kroppen talar till dig, en bok som jag ofta använder mig av för att se vad för blockering som yttrar sig som en smärta i kroppen. To see is to be free, som Onenessläran säger.
I boken jag nu läste så fick jag ytterligare en förklaring till mitt inre sår (prägling) och hur det såret skapat en överlevnadsstrategi (kontroll för min del) för att undvika smärta helt enkelt. Det inre såret som skönjdes för mig som jag inte varit medveten om förut var min känsla av svek. Känslan av att bli sviken. Och hur kontrollen fungerar som ett skydd mot svek. Jag har ofta känt min känsla av övergivenhet och avvisning men inte svek – som jag inser nu präglat mig mest. Och hur det såret, svek, gör att jag i min tur sviker andra och sviker mig själv.
Genom boken förstår vi och ”ser” våra sår, kroppen visar oss dem. Vår kroppshållning och kroppsbyggnad visar vad vi försöker dölja (läs: skydda). Och det viktigaste av allt, hon berättar hur vi kan läka. Gör det ont är det oläkt, precis som med våra fysiska sår.
Det finns inga dåliga människor i världen.
Det finns bara människor som lider.
Lise Bourbeau
I den här videon berättar Lise om boken och sin syn på våra sår och hur vi kan läka dem.