Artiklar med etiketten ‘döden är livsviktig’
Sorgemodell
På tal om släppa taget så försöker jag landa i – att släppa taget om sommaren. Den här sommaren har varit en gåva till mig och min familj, fylld av insikter, processer, läkning, glädje och bara-vara-liv och så denna ljuva värme och alla dagar med sol och bad. Vad mer att önska, den har varit fulländad sommaren 2014 för mig. Ändå sörjer jag. Sörjer att den är slut. Kan inte riktigt acceptera det ännu. Är inte där. Vandrar stilla någon annanstans i min sorgeprocess. Vandrar fram och tillbaka där i mitten. Vet att det behöver vara så. Accepterar inte förlusten ännu, men accepterar att jag är i en sorgeprocess. För sorger, det vill säga förluster, omger oss alla och är en del av livet – även att färdas känslosamt i sorgeprocessen oavsett om vi sörjer en vän som dött eller en sommar som har förflutit. Precis som allt annat livet skänker oss så tillhör sorger en del av livets skörd.
Jag tror på sorgens faser så som Elisabeth Kübler-Ross beskriver dem, eller Kübler-Ross-modellen som den kallas.
- Chock
- Förnekelse
- Ilska
- Förhandling
- Depression
- Acceptans
Här kan du läsa mer om modellen, eller googla vidare. Vill också tipsa om Elisabeths bok Döden är livsviktig.
Döden inpå
Semesterlunken öppnade upp min sorg. Tårarna har flödat mycket och ofta. Det har inte känts tungt utan naturligt. Även om längtan efter mamma är med mig var dag så känns det som hon är kvar – är alldeles intill mig när jag sörjer. Men sörjer det gör jag.
Fick tips här på bloggen att läsa boken Döden är livsviktig för ett tag sedan, den är skriven av psykologen och sorgebearbetaren Elisabeth Kübler-Ross och handlar om hennes möten med döden. Så fantastiskt vacker bok, skriven med kärlek till livet och döden. Och hon hjälpte mig att förstå skillnaden mellan sorgearbete och sorg. För mig känns det som sorgearbetet gjorde jag innan mamma dog och nu flödar sorgen. Jag är inte rädd för att sörja, det är som det ska, jag stannar med det som är – samtidigt som jag ber bara om hjälp att ta mig ur och visas tillbaka till ljuset och glädjen igen när jag är klar. Men tills dess stannar jag med det som är.
Jag vill verkligen, verkligen rekommendera boken om du just nu möter döden. I all synnerhet om den knackat på men ännu inte blivit definitiv. Läs den om du själv är döende eller har någon i din närhet som du följer till döden. Den är vacker och den ger insikter och hopp. Hopp om att hantera livet i mötet med döden och tiden efter och hopp om livet på andra sidan.
Och som av en händelse fick jag återigen information om kursen Lic. Sorghanteringsinstruktör – Practitioner som går av stapeln i Göteborg i slutet av mars, så igår bestämde jag mig för att gå kursen. Möta min egen sorg och min egen läkning… och med intentionen att möta andras sorg en dag.