Artiklar med etiketten ‘förskola’
Vardagen
Vaknar av mig självt och hinner precis stänga av ringklockan innan alarmet, klockan är 04:59. Kliver lätt och glatt ur sängen för en morgonpromenad.
Klar morgon med dis, dimma och dagg… känns att det kommer bli en underbar dag. Lycklig av känslan av att uppleva en gryning till fots. Solen reser sig sakta över träden. Känns som solen är lite långsammare nu på sensommaren, tar sig tid och är närvarande…
Hem och tar tag i morgonbestyr, dusch, kaffe och tidning. Njuter av stunden. Njuter av tystnaden. Det hör till ovanligheterna att jag får väcka barnen och idag är en sådan dag. Mysigt att snusa på barnens varma kinder och se dom små liven vakna upp. Det luktar speciellt av ett nyvaket barn, mmm
Allt flyter smidigt och lätt och vi är i god tid till dagis och fritids. Barnen är glada, personalen lite charmigt förvirrade, precis som det ska vara en första dag efter ledighet.
Kör mot jobbet i Falun och lyssnar till Adam och Gry som är tillbaka i etern. Allt känns som vanligt. Känner lycka och glädje – märker hur mycket jag tycker om rutiner och vardag. Lovely Monday är ett begrepp som är sant för mig. Tacksam över mitt liv. Tacksam över mitt arbete. Tacksam över mitt arbete som inte känns som ett arbete. Tacksam över semester och ledighet.
Tacksam över vardagen.
Skolavslutning
Första skolavslutningen – Oscar går ut förskoleklass!
Ni är säkert många som kommer ihåg er första skolavslutning. Och ni är säkert många som nu får ta del av era barn och barnbarns stora stund.
För mig är det en känslosam upplevelse med mycket lycka och glädje och tårarna rann när barnen kom och gick i långt led från skolan till Gammelgården. Och när dom sen sjöng ”han tog av sig sin kavaj och sparka av sig båda skorna” så brast det totalt – jag älskar den sången!
Vilken ljuvlig dag!
Spöke
Jag har sett TunnelMaria idag
kom Oscar hem från förskolan och sa. Hon åkte i en rund gul bil, vi såg bilen, sa han.
Såg du henne sa jag?
Hon har streck på ögonen, sa Oscar och visade som kryss utanpå sina egna ögon. Och så har hon en svart morgonrock. Det är sant! Säger Oscar upprymd.
Han är ivrig när han berättar. Rädd och exalterad. Olustig känsla för mig som förälder.
Hon har en pil i magen också, säger han.
Inatt kommer jag drömma mardrömmar säger Oscar, för TunnelMaria är läskig.
Jag tröstar och lugnar. Säger att du har ju faktiskt inte sett henne. Hon kanske inte finns. Och vi tar hand om dig. Vi finns alltid här, jag och pappa och tar hand om dig. Dörren är låst. Vi finns här. Det är bara att ropa, så kommer vi. Och du kan alltid be till Gud, eller hålla i din magiska sten om du är rädd – du är aldrig ensam. Och förresten, så kan du tänka att Maria är snäll. Alla är snälla innerst inne.
Det ska nog gå bra, säger Oscar och lägger sig tillrätta och somnar in.
Berättelsen slutar där för dagen, men jag är rädd att den fortsätter imorgon. Ska be lärarna prata med barnen. Det är nog fler barn som är skärrade och oroade.
Själv hörde jag talas om spöket TunnelMaria i tonåren. Hon skall enligt berättelser synas på nätterna vid någon tunnel vid älven, mot SSAB om jag minns rätt.
Sorgligt att se sin nyssfyllda sexåring vara uppjagad av spökhistorier – känns som livet är tuffare nu…