Artiklar med etiketten ‘Fotbollskort’
Oscar 8 år
Inledde söndagsmorgonen med att tassa upp med Maya och Nogge och göra iordning fika på sängen till Oscar som fyller 8 år idag, det blev smörgås med varm óboy tillsammans med paketen. Det mest uppskattade paketet var en Adventskaleneder som jag och Maya pysslat ihop själva och fyllt med Fotbollskort. Han fick också ett halsband med Hjärtberlock som han önskat sig och ett Monopolspel.
En riktigt mysmorgon med familjen – mitt hjärta är varmt och gott!
Ps Jag släppte mina orimliga krav på perfekta Cupcakes till kalaset vi hade igår (och det var väl tur det eftersom jag är urusel på att baka och inte tycker det är ett dugg kul… kan höra ihop med tidigare bakresultat) och köpte fikabrödet istället – och det gick faktiskt bra det med, jag kunde slappna av och njuta till fullo och mitt samvete var vid gott mod ändå.
Våga säga nej
Lycklig fotbollskille på 6 år tar med sitt album med fotbollskort till skolan för att visa sina kompisar sina nyinköpta kort. Lyckan i att dagen innan öppnat 2 paket kort och fått sina favoriter Zlatan och Villa. Han bubblar av glädje!
En annan gosse hämtas från skolan. I bilen på vägen hem väller tårarna han hållt inne sedan eftermiddagsrasten fram. Tårarna över att blivit lurad/snuvad på sina favoritkort Zlatan, Villa, Xavi, Pique, Giggs… utav 3 killar från 3:an. Det visar sig att han och killarna har gömt sig bakom skolan för att byta kort. Han har ombetts byta 4 kort mot 1. Han har bytt bort sina favoriter med en klump i magen. Klumpen i magen som sa att han inte ville byta, men rösten som inte vågade ta ton.
Hur tröstar man ett sorgset gossehjärta, var frågan jag ställde mig igår.
Vi stannade upp. Vi lyssnade. Vi hade vår famnar öppna att gråta i. Vi tog oss tid. Vi berömde hans mod att vara ärlig och prata med oss.
Vi pratade om att säga nej. Bara göra det som känns bra i magen. Bara göra det som känns bra för honom.
Eftertanken och insikten jag tar med mig är att hur kan jag lära mitt barn detta. Hur kan jag leva som jag lär. Jag tar med mig vetskapen om att jag vill bli tydligare att säga nej själv. Enbart göra sådant som känns bra i min mage och känns bra för mig.
Våra barn gör inte som vi säger – dom gör som vi gör.
