Ger det här mig stress eller frid?
Den frågan har jag börjat ställa mig, det kan handla om relationer som skapar mer stress än frid eller beslut och val jag står inför i arbetslivet. Det kan beröra alla små vardagsbeslut.
Jag är en kvinna mitt i livet och min tid börjar äntligen kännas dyrbar, jag är rädd om den, jag vill placera min tid, mitt engagemang och mig själv i sammanhang där jag skapar flow, lätthet och harmoni. Jag vill givetvis bidra och vara en god människa, men det får inte ske på bekostnad av mig själv eller dem jag håller kärast. Det kan betyda att jag tackar nej till att vara klassförälder och istället sätter mig ner med ett lugn och hjälper mitt barn med läxan. Eller att jag tackar nej till inbjudningar som intresserar mig svagt och hellre tar en lunch med väninnan.
Min tid är dyrbar. Jag är dyrbar. Och jag börjar äntligen se mitt eget värde. Och det känns fantastiskt att välja bort och välja rätt.
Jag skapar lättast genom att försätta mig i den energi jag önskar. Som jag skrivit om i tidigare inlägg så hände ingenting med mig, min syn på min kropp eller min energi när jag bara ville gå ner i vikt. När istället fokuserade på vad jag ville känna så fann jag min öppning till att tycka om mig själv och kroppen. Jag vill känna mig belåten. Jag ville känna mig vacker och snygg.
Så om jag vill skapa pengar, tid, hälsa, framgång så flödar liksom inte attraktionslagen åt det håll jag önskar om jag inte vet vilken energi jag vill attrahera. Mina önskningar kanske istället handlar om frid, närvaro, lugn, glädje, stolthet. Och när jag finner ut just vad det är jag vill känna – så händer det nått. Universum svarar an. Det sker magi.
Vad vill du känna mer av?
Vad längtar du efter att känna?
Tips, det kanske är lättare att veta vad du inte vill känna, och så därifrån se dess motsats.
Så finn ut vad du vill känna. Leta efter den känslan som känns mest attraktiv för just dig. Fokusera sedan på den varje dag. Jag brukar också sätta mig och meditera och fokusera på känslan och låta mig vibrera högre och högre i den.
Energy flows where attention goes
Min väg till självkärlek ….
Förut så tänkte jag att om jag bara ändrade mina tankar så ändrades mitt resultat. Men jag förstod snabbt att ändra tankarna inte var så lätt som jag önskat. Tankarna verkar leva ett eget liv. Och via Oneness så fann jag frid till mina tankar, de fick helt enkelt vara som de var, glada, deppiga, dömande, uppmuntrande … de fick komma och gå och jag lärde mig vara den som betraktar.
Likaså försökte jag göra mirror work dvs ställa mig framför spegeln och uttrycka självkärlek. Ge min kropp pepp, beröm och kärlek. Det funkade inte heller, jag blev bara mer missnöjd när jag stod framför spegeln.
Min väg till att tycka om mig själv kom genom min kärlek till ord och min förmåga att känna energi. Jag sökte ett ord (man kan ha flera) som fick mig i den energi (vibration/känsla/feeling) jag önskade mig. För mig började det med belåtenhet. Jag ville känna mig belåten med mig själv, min kropp och mitt liv. Och när jag nu bara tänker – belåten – så är jag där, jag är nöjd och tillfreds med mig själv och när jag går förbi spegeln så stannar jag ofta till och känner mig snygg.
Allt handlar om energi och det jag upplever så starkt just nu är energin och känslan i belåtenhet och frid. Och som jag skrivit om tidigare så har jag upplevt det förut b la under mina vistelser i Indien, men nu så är jag i den frekvensen mest hela tiden och om jag brusar ut så har oerhört lätt att tona in mig igen. Det är som en radiokanal och det verkar som jag funnit den exakta inställningen.
Mitt starka coachingsinne vill ju gärna planera och strukturera, vill veta vart jag ska och hur det ska gå till. Vill veta vad det ska bli av mig när jag blir stor. Men här i den här frekvensen så känns det sekundärt, jag tror faktist att om jag bara stannar i den här energin så kommer livet mig till mötes. Här är jag i stark kontakt med min själ och den attrahera automatiskt in det jag behöver till mig och mitt liv. Och även om jag skulle ha fel med den där attraktionsdelen så spelar det igen roll för när jag i kontakt med min själ så mår jag prima, och känner mig tillfreds med mig själv och mitt liv. Vad mer kan jag önska än att njuta av det liv jag har.
Identify your soul, not your role.
Ram Dass
Det känns helt magiskt i min kropp och jag tror välbefinnandet kommer utav att jag gav upp kampen med kroppen. Stressen jag så länge utsatt den för med negativa tankar om att den inte är perfekt och inte bra nog. De missnöjestankarna har jag slutat ägna mig åt och istället tonat i mina feelings på belåtenhet.
Den magiska känsla jag nu upplever är som den man känner under, eller iallafall efter ett yogapass, känslan av frid och harmoni. Du vet känslan … när ett leende smyger sig fram. Man känner sig så chill, mysig och fantastisk – som ett med alltet. Den känslan känner jag nu. Den känslan kan jag tona in på nu, helt utan yoga och meditation. Mitt i surret av en stor familj, så kan jag komma i feeling. Frid.
Och jag märker hur omgivningen (surret i en stor familj) påverkas av min frid. Och jag förstår att jag är i zenmood, in the vortex, in the zone, blissmood – och utifrån denna energi skapar jag min verklighet, för här är jag sannerligen i kontakt med universum.
Och jag tackar kroppen, för den är nyckeln in i välbefinnandet. Utan kroppen kan jag inte registrera känslan av frid och välbefinnANDE. Den är min kompass på när jag är ur kurs och in the zone. Så tacksam för att jag släppt min kamp till kroppen och insett att den är gåva.
Jag har sökt olika sätt att lära mig älska mig själv, genom att kontrollera vad jag äter, hur jag tränar och med kläder, hur jag beter mig och vad jag tänker. Med mängder av sätt som alla fängslat in mig än mer i att det är något fel på mig och min kropp.
Och jag minns så väl när jag var i Indien, hur jag redan på vägen dit skiftade, skiftade till att slappna av, njuta och känna mig belåten över mig själv. Det hände redan på tåget till Arlanda faktiskt. Och det jag upplevde var vad jag förstår nu – en genomströmning av självkärlek. Men vad hände? Vad kom den ifrån denna våg av självkärlek? Inte bara självkärlek, utan en kärlek till andra och till livet.
Då tänkte jag att det var en gudomlig upplevelse, som ett uppvaknande, ett själsligt övertag. Nu tror jag att det var en ingrediens som utlöste denna själsliga upplevelse – jag tror det var min avslappning som utlöste den.
Jag kom från en kropp som var stressad, (själv)kontrollerad och faktiskt lite rädd. Och luften gick ur denna både inre och yttre stress, axlarna sjönk ner och jag satt fullkomligt i mig själv. Landade i mig själv. Avslappnad i mig själv. Jag släppte taget. Där och då hände det, belåtenheten tog över. Friden strömmade och jag kände mig så tillfreds med mig själv, kroppen och livet.
Så frågan jag ställer mig, kan det vara så att avslappning är vägen till självkärlek? Och att även avslappning är vägen till själen, den gudomliga upplevelsen. Och kanske är det så att det är själen som älskar – älskar mig för den jag är.
Jag fastnar ofta i tankar om vad ska jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor, vad ska jag fokusera på … ofta söker jag svar i något yttre som ska skapas och manifesteras.
Men när jag istället riktar fokus på hur jag vill må så händer det nått. Och när jag går djupare i mina intentioner så hamnar jag ofta (kanske alltid) i svaret att jag vill må bra, jag vill känna frid och glädje. Jag vill ”feel good about myself and my life”. Så enkelt är det. Jag vill uppnå ett välbefinnande oavsett om jag äter choklad, dricker espresso, ser solnedgången, rullar ut yogamattan, köper mig en klänning. Det är välbefinnandet jag vill åt.
Och kanske är det just det där välbefinnandet som är så skam och skuldbelagt att eftersträva, vi nordbor blir ju lättare accepterade om vi kämpar oss fram i livet än när vi njuter.
Jag söker mer välbefinnande i mitt liv. Och större förmåga att känna välbefinnande. Jag tror det är de dagar vi njuter av livet som betyder mest när dagarna går mot sitt slut. Och med medvetenhet om att det är det jag söker, så blir det lättare att ta ut riktningen – fråga mig vad som skänker mig välbefinnande istället för att fråga mig vad jag ska bli när jag blir stor.
It’s not a matter of why I should love my body … it’s a question of why not?
Såg att Allison Kimmey skrivit detta på sitt Instagram idag och det fick mig att tänka till ännu djupare. Det är så sorgligt att jag letat fel på min kropp under alla år, och alltid tyckt mig finna något som inte är bra nog; vikt, längd, hårkvalite, rynkor, blemmor, ärr … Stackars kropp. Tänk att ständigt bli utsatt för detta dömande, nedlåtande, nedvärderande. Hemskt!
Kroppen är som den är. Den gör sitt allra allra bästa för att göra mig tillfreds och nöjd. Den försöker omedelbart återställa balans och hälsa då jag varit sjuk eller ansträngt mig för mycket. Den signalerar mina grundläggande behov av mat, vatten, sömn, gemenskap och aktivitet. Den vill mig väl. Så väl. Den är min ständige följeslagare genom detta liv, och min enda livslånga relation.
Självklart ska jag ge den all min kärlek. Den förtjänar min vänlighet, förståelse, empati och tacksamhet. Oerhört med tacksamhet förtjänar den.
Att älska kroppen är ingen förälskelse som drabbar mig, det är ett val och ett beslut jag gör. Jag väljer att känna mig belåten och tillfreds. Att acceptera min kropp som den är – det är en kärleksfull handling. Jag kommer till ro med min kropp. Friden infinner sig, kärleken sprider sig. Att älska kroppen är ett val och ett beslut jag tar.
Vilka är dina ord?
Jag har som jag skrivit tidigare fokuserat på fel ord, tex smal när det gäller att bli tillfreds med kroppen och känna mig snygg. Att byta ut smal till belåtenhet gjorde min vändning. Lika så är det med ekonomi och pengar, att attrahera till mig mer pengar har svagare vibration än att attrahera till mig livsstil a’la dolce vita.
Jag försöker hålla koll på vilka ord som höjer min energi och stämmer med min passion och innersta önskan. Några av dem är;
Belåten, skönhet, liv i skönhet, snigelmamma, la dolce vita, framgång, frid, eterisk, snygg, tillfreds, välstånd …
Vet jag vilka ord som ger resonans med mitt innersta så är det mycket lättare att få till rätt affirmation. Tex använde jag under lång tid affirmationen: Jag lever det liv jag vill leva, jag lever la dolce vita. Samt har jag genom Snigelmamma attraherat in oerhört mycket tid och närvaro med mina barn.
Jag märker hur stor skillnad det blir för mig när jag använder rätt ord, så jag ska sätta mig och meditera och kontemplera över mina innersta önskningar, och utforma nya affirmationer som stämmer med där jag är nu i livet och vad jag vill skapa (attrahera).
Jag tog ett beslut den dagen att bejaka skönhet. Att vara smal som jag så länge eftersträvat var inte det jag egentligen sökte, jag sökte att känna mig tillfreds, belåten och snygg i min egen kropp. Och när jag ändrade mitt fokus från att försöka bli smalare och istället bejakade min skönhet och valde att känna mig belåten – då skiftade allt.
När jag känner att jag börjar må dåligt i min kropp igen, känna mig pluffsig eller ful, och börjar tänka att jag behöver gå ner i vikt – då vet jag att jag fallit tillbaka i gammalt mönster. Då skiftar jag bara tanke och fokus igen, väljer att tona in på belåtenhetskänslan och vips så är jag i bättre mående och tillfredsställande spegelbild.
Det sitter inte i hur jag ser ut, vad jag väger eller storleken på mina kläder. Det sitter i mina tankar och vad de ger mig för känslor. Belåtenhet ger mig bra vibrationer. Belåtenhet får min spegelbild att bli le. Belåtenhet får mig att slappna av och sluta jaga lösningar i dieter och träningsformer. Belåtenhet får mig att känna att allt är bra – även jag.