Artiklar med etiketten ‘Frid’
Frid
I boken Lev och lär kärlek av Gerald Jampolsky så hänvisar han till att välja kärleken i alla möten, val och livshändelser. Kärleken benämner han som frid. Och det förenklar saken för mig. Jag kan tycka att kärlek är ett svårgreppat ord och känsla, lätt missförstådd och missbrukad, därför har jag lättare att ta till mig frid.
Att alltid sträva efter att utgå ifrån frid, söka frid och återgå till frid – den intentionen tar jag med mig. Och frid till skillnad från kärlek har jag koll på när jag efterlever. Kärleken kan övergå i tillhörighet, gränser, rädsla. Att hålla hårt, kanske för hårt, i det jag håller kärt. Friden däremot, den agerar annorlunda, den vilar i tillit och trygghet. Den är vilsam. Kärleken kan bli något jag vill ha, som jag tror att du skall ge mig. Fylla mig med. Medans friden den finner jag inom mig och med dess närvaro inom så sprider den sig även till andra. Den breder ut sig och omfamnar många. Och den kräver inget i gengäld. Det är så vacker den är, kärleken – när den benämns som frid.
Jag är eterisk
Livet är vibrationer. Jag kan känna mig eterisk, pulserande och som sockerdricka efter ett yogapass och under meditation men idag har jag känt det hela eftermiddagen och kvällen. Det känns fantastiskt att uppleva min själs energi även mitt i det vardagliga mammalivet.
Har ingen aning om hur jag hamnat i tillståndet så här off-the-mat men här är det och jag njuter så länge det varar. Så länge det behagar stanna kvar.
Har tänkt mycket i vibrationer och energi den sista tiden. Men det är en sak att tänka det och förstå det intellektuellt och en annan att uppleva det … och att uppleva det längre stunder – det är nåd.
Vi är eteriska. Vi är ljus. Vi är evig livsenergi. Själar. Först behöver vi tro det, sen förstå det. Och så småningom bara veta det. Men att uppleva det – det är den största gåvan. Den upplevelsen skingrar all rädsla, all oro och fyller hela ens kropp och sinne med frid och välbehag.
Vårens yoga
Jag erbjuder yogaklasser på måndagar i Falun och onsdagar i Borlänge i vår. Yogan har format mig genom åren och jag gör mitt bästa för att förvalta allt jag lärt. T ex så är ingen yogaklass den andra lik, jag kommer att erbjuda Samayoga, Hathayoga, Kundaliniyoga, Yinyoga varvat med meditationer, mantran (som affirmationer) och mudra (handpositioner).
Du behöver ingen förkunskap, jag kommer på ett mjukt och enkelt sätt föra dig i djupare kontakt med kropp och själ genom yogan. Min intention med yogan är just det, att förena själen i kroppen. Och med det menar jag att höja närvaron av det gudomliga inom (själen, det högre jaget, hjärtat). Yogan hjälper mig att balansera min kropp, återställa hälsa och att minska min stress och öka min frid. Min önskan är att den ska göra detsamma för dig.
Här finner du mer praktisk information om vårens yogaklasser. Det finns ett fåtal platser kvar.
Med värme
Savita
Let your heart speak to others’ hearts.
Yogi Bhajan
a
Ett mirakel
Igår kväll sökte jag med handen under nattduksbordet efter en bok, men en annan bok stack ut så jag greppade den istället, förstod att det var i den jag skulle läsa. Och i den boken så fann jag vägledning till en annan bok som legat undanlagd ett tag, En kurs i mirakler. Så i dag började jag återigen läsa En kurs i mirakler och i kväll har jag läst flera timmar, tills över midnatt.
Och det som har hänt är att mitt tillstånd, mitt sinne har skiftat från rädsla till kärlek – det som boken beskriver som ett mirakel har skett.
För när sinnet är uppehållet med separation, lidande, dömande, skuldbeläggande osv så är det fokuserat på rädsla och alltså upptaget med egot. Och där har mitt sinne varit en tid, fokuserat på separation, lidande – min känsla av sorg som jag beskrev i gårdagens blogginlägg. Jag har inte avsiktligt velat föra mig därifrån, utan istället accepterat min känsla.
Och i acceptansen så fick jag i kväll (genom boken) påminnelsen om att jag separerat mig från min känsla av enhet (Oneness) – kärlek. Separerat mig från Gud.
Det är så lätt hänt (iaf för mig) att glömma min enhet, frånsäga mig min källa och förbise mitt ljus och börja tro på egot (rädslan) igen. Börja tvivla. Sörja. Lida.
Och det som är magiskt är att det är lika lätt att komma tillbaka till glädjen, friden, friheten igen. Tillbaka till kärleken. Den enda sanna kärleken. Den utan motsats. Den utan lidande och sorg. Den kärleken som är evig och sann. Den som finns inom.
Det har jag blivit varse nu igen, som så många gånger förr. Att det råder en större kraft än jag själv och när jag inser det och förmår överlämna mig själv till den kraften så sker miraklet. Mitt lidande tar slut och ersätts med glädje och frid.
Din tro kommer att göra dig hel, när du tror på mig.
En kurs i mirakler
Goda tankar
Tacksam över mitt förstånd, som oftast är till fångna, att inse hur lyckligt lottad jag är och hur bra jag har det. Och inte nog med det, nu lär jag mig att fylla livet med än mer av det jag gillar.
Goda tankar står det på min thémugg. En stor del i min sinnesro är att jag tar de flesta tankarna med ro. Jag tror inte någon människa är befriad ifrån oönskade tankar, friden kommer (blev iaf större för mig) när vi kan acceptera det som tänks, se det som tankar som passerar, kommer och går. Ibland glada, ibland sorgsna, elaka, snälla, avundsjuka, lätta… det är bara tankar och de tillhör alla livet att vara människa. De tillhör livet, alla de där tankarna, men de är inte jag. Jag kan betrakta dem. Och när jag har förädlat gåvan att se dem så försvinner obehaget av att de inte alltid är som jag önskar. Den tanken att tankarna inte är som jag önskar är nämligen också en tanke, som jag kan betrakta. Livet blir vare sig bättre eller sämre av dessa tankar, däremot blir det oerhört fridfullt när jag avdramatiserar dem och inser att de är just det – tankar. De är inte Livet, det bara tillhör mig som människa, precis som allt annat som bara sker automatiskt i den här kroppen. Kroppen som för den delen inte heller är jag, jag är det eviga (som just nu uppehåller sig) i kroppen – själva Livet självt, det är jag.
Så för att tala klartext, när jag låter tankar vara tankar, accepterar dem som tankar oavsett dess innehåll, bara accepterar och låter dem vara som de är – då infinner sig sinnesro, frid och glädje… i vissheten att de är inte jag.
Mittpunkt
Min nuvarande livssituation skänker mig så mycket gott. Jag trodde jag skulle möta världens prövning och det gör jag verkligen men, det finns ett stort men här och det är att prövningen om jag ska kalla situationen så ger mig ofantligt med gåvor. Jag ser hur jag är omfamnad med kärlek på alla möjliga vis och plan. Genom människor, händelser, upplevelser.. jag ser Guds hand i allt… mer. Och ja, att det finns en Gud, en kärleksfull kraft som rår om oss och ser till vårt bästa absolut hela tiden det är jag säker på. Det är det jag upplever var dag.
Kanske ska det till just en ”prövning” (en kris) för att blicken skall öppnas så att jag kan skönja allt gott som jag är omgiven av. Jag är säker på att det som hänt, allt som hänt, den senaste tiden inget annat är än Guds goda stora plan för mig. Ju mer som det stormar kring mig desto mer förs jag in till centrum, fridens mittpunkt – där allt är stilla, tyst och kärlek.
Jag tackar djupt och ödmjukt för det jag fått uppleva för det har gett mig den största av gåvor – att vila i Guds närhet. I kärlekens famn.
Frid
Om du vill uppnå frid bör du ej söka efter det. Du bör inse att när du försöker uppnå frid, förstör den själva ansträngningen friden. Ansträngning i någon form i den inre världen är konflikt. Du är här; du vill vara någon annanstans. Den ansträngningen är konflikt. Men om du inser att ansträngningen är destruktiv och att det inte kommer leda dig någonstans, skulle du automatiskt lägga ned det. Frånvaron av ansträngning i den inre världen är frid.
Sri Amma Bhagavan