Artiklar med etiketten ‘guru’
Kropps-självförtroende
Att ha förtroende för någon är att vara trygg med denne, jag känner tillit och trygghet till personen. Jag vet att den vill mig väl, vissa gånger stödjer mig och andra gånger speglar mig i sådant jag inte kan se själv. Jag litar på dess åsikter och är förtrolig med hur jag lyssnar och talar till hen.
Jag tänker att självförtroende är detsamma, men nu har jag utvecklat ett förtroenden till mig själv. Jag är trygg med min egen person, har respekt och tillit till mig själv. Är förtrolig med mitt sällskap. Och oavsett vad som händer så kan jag alltid vända hem till mig själv och finna trygghet.
Och så nästa nivå … hem i mig själv är just att vara närvarande i min kropp. Att jag har ett förhållande till min kropp som är byggd på förtroende. Jag litar på dess omdöme och respekterar hur den mår. Jag känner mig tillförlitlig med att den vill mig väl. Jag lyssnar och rådger med den inför viktiga beslut i livet. Men även lyssnar och känner in under vardagen, vad den vill äta, när den vill sova och röra på sig.
När jag har ett gott förtroende till mitt eget själv och min kropp, då inser jag att allt jag behöver finns inom mig och min närmsta vän, rådgivare och guru är inom mig. Jag är trygg och vägledd.
Släpp matkontrollen
Har tappat lite av mitt ”älska min kropp”-flow den sista tiden och inte har det hjälpt att kläderna sitter stramare efter julen heller. Jag märkte att gamla tankar om vad som är rätt och fel att äta började ljuda mitt inre och att kontrollen ville smyga sig på igen – matkontrollen. Kontrollera genom att äta LCHF, Paleo eller 5:2. Men som tur var klingar inget av detta sant i mig (nå längre). Så jag gjorde det jag brukar göra när jag är förvirrad och/eller rädd – jag ber om vägledning. Ber om hjälp.
Och jag fick hjälp snabbt, jag såg en delad text på Facebook och när jag läste den så föll poletten ner. Jag trodde jag hade släppt kontrollen när jag slutade se efter eller äta efter sk dieter och kostråd. Men icke. Kontrollen hade jag kvar, även om den inte hade utlopp runt kosten. Den låg snarare som ett elektriskt fält i min kropp. Jag kände den. Och den var högst närvarande.
Motsatsen till kontroll är tillit, har jag inpräntat sedan allt arbete med mitt medberoende. Så om jag inte ska kontrollera min kropp så behöver jag känna tillit till den. Kroppen är den jag ska lita på helt enkelt.
Och det betyder för mig att lyssna på vad den vill äta, när den vill äta, när den är mätt. Hur och när den vill röra sig, och förstå när den behöver sin vila och sin sömn. Kroppen vet hur den ska läka och kroppen vet vad den behöver äta. Ps kroppens behov är något helt annat än sinnets begär.
Så vad har kroppen kommunicerat nu de senaste dagarna när jag väl har lyssnat? Jo, att den vill ha ingefära, massor av ingefära, den vill ha selleri, äpplen, äpplen, äpplen och sallad, gurka och vatten. Jag vet, det låter så trååååkigt, men det har hänt nått – nu smakar det gudomlig gott! Tro mig, det smakar som det aldrig smakat förut.
Så jag hoppas med detta inlägg att inspirera dig att ta bättre kontakt med din kropp, lyssna till den och framför allt lita på den. Den vill dig väl.
It´s not about controlling the body, it’s all about trust. Trusting the body.
Your body is pure consciousness. Pure wisdom.
Let your body be your guru.
Mästarens frågor
Umasankar ser jag som min mästare, jag har honom och hans mor som dem jag ser upp till mest, de är de renaste och ljusaste människor jag har mött. Det är givetvis samma ljus och renhet som är inom oss alla, men de lyckas att leva i total samklang med det (själen). Det är så som jag ser det i alla fall. Men vad vet jag. Ingenting. Det är min uppfattning efter att ha träffat dem. Hans mor gick dock bort för några månader sedan, så henne kommer jag inte möta igen men Umasankar hoppas jag få träffa många fler gånger. Umasankar ser sig givetvis inte som någon mästare eller guru, han pekar mot vårt egna hjärta och säger: The guru is within.
Tänker ofta tillbaka på frågorna som Sunyogi Umasankar ställer när vi förbereder oss för Sunyoga.
Who am I?
What do I want?
Why do I want it?
What is the purpose of my life?
What is the relation between what I want and what I am doing now?
Och varje gång jag kommer till frågan Vad är relationen (sambandet) med det jag vill och det jag gör nu, så landar jag i samma svar… Jag lever precis just nu det liv jag vill leva. Jag (sinnet) tror mig ha en längtan men varje gång jag håller upp den längtan och plockar isär den, ser dess beståndsdelar och frågar mig vad det handlar om så inser jag att jag redan har det jag vill ha. Jag redan lever så som jag vill leva. Jag redan är där, dit jag vill komma. Allt är som det ska.
Det är bra att jag minns frågorna och ställer dem till mig själv då och då, de får mig att färdas från sinnets önskan till hjärtats tacksamhet. Det finns inget att önska, det finns bara tacksamhet att uttrycka. Och ju mer jag tackar desto mer får jag av det jag vill ha, alltså det jag redan har.
Morgonens skörd
Kreativiteten har fått liv, jisses vet inte vad som sker men det bara pumpar livsflöde i hela mig och jag kan (och vill) inte annat än hålla i hatten och enjoy the ride… morgonens skörd ser ut som så att;
Jag bokat in mig för en hotellnatt för att skriva vidare på min bok (den av dem alla som ligger främst i pipeline). Jag försöker fånga tillfällen här hemma mellan husmodersbestyren men lyckas inte hålla flödet uppe hela tiden och få ner alla tankar och idéer när de kommer. Nu vill jag bara åka iväg och tömma hur mig. Tömma, låta det flöda och bara skriva på.
Jag får ingivelser ibland och en god egenskap jag har (tycker jag själv) är att jag inte stannar upp och analyserar utan bara följer. Så vips här om kvällen så gick det iväg ett mail till Umasankar (min kära guru, mästare och vän) i Indien där jag erbjöd mig att komma till Universal Peacecenter (deras Ashram) i Lachipur (hans hemby) och hålla en Oneness Awakeningkurs för byborna, utbilda dem till deekshagivare. Givetvis helt gratis, det är min gåva till dem. Jag har så länge längtat efter att bidra på något vis, ge tillbaka, och det här kändes bara helt rätt.
Och svaret jag fick imorse från Umasankar får mitt hjärta att sjunga: Good Pal. You are verymuch welcome. Universal Peace Centre is your, our, everybodys centre. So you are welcome to your home.
Nu är tanken att kombinera min resa och vistelse där med 3 dagars Yogaretreat, för er som önskar att följa med och 2 dagar Oneness Awakeningkurs. Min ambition är att göra denna resa under 2013 och allra helst redan nu innan sommaren.
Även en Yogaretreat vid Mälardalen är planerad 17-19 maj, jag återkommer snart om den ljuva platsen för denna (inväntar en offert från gården jag önskar förlägga den på) samt så planerar jag vidare för kommande Oneness Awakningkurser under året.
Tjohoo vilket spännande år som är här. Det känns som det kommer mycket mer än så. Jag är så lyckligt lottad som får leva det liv jag önskar leva. Livet är magiskt. Tack! Tack! Tack!
Läromästare
Barnen är mina läromästare. Jag ser hur de alla har en viktig del i min inre resa, resan som äntligen fört mig hem. Minns när Oscar föddes, idag exakt 9 år sedan, hur jag fick uppleva att jag var något mycket större än min kropp och att änglar i form barnmorskor och läkare bredde ut sina vingar över oss båda och såg till att vi förenades inte bara som själar utan även på jordelivet.
Den smärtsamma insikten en dag hemma på köksgolvet när Maya var i tvåårsåldern och lekte mamma med telefonen vid örat. När sanningen kom ikapp mig den dagen, sanningen över min totala frånvaro, sanningen att jag valde jobb istället för att vara med mina barn eller kanske än värre, jobbade och tog med mina barn eller var hemma och jobbade ändå. Den omtumlande sanningen fick mig att bestämma mig, där och då att ändra riktning i livet.
Gåvan när Izabelle kom som en gudsförsändelse till vår familj, med det stora och vördnadsfulla ansvaret att ge henne ett hem att finna trygghet i, en famn för anknytning och en familj att känna sig ett med. Det vackra uppdraget har jag många gånger funderat på om det verkligen var Gud som ville skänka henne familjen Norgren eller om det inte var så att Gud sände en ängel för att familjen Norgren skulle öppna sina hjärtan än mer. Jag har slagit mig till ro med henne i över ett år nu för att stärka hennes trygghet, se henne finna det äkta sanna lugnet inom… och med tiden som gått är det precis vad jag själv fått, en inre trygghet och ett äkta lugn.
Finns inte en Guru i hela Indien som kan lära mig livets lära mer än mina barn. Jag har mina läromästare här var eviga dag, när jag lyssnar så hör jag dem tala om livets mening. När jag lyssnar vet jag att vara med dem är just livets mening. Det är precis som vi lär oss på Oneness University i Indien att vara andlig är inte att sitta sju år i någon grotta i Himalaya, att vara andlig är att vara lycklig och livets mening är just relationer och att insikten att njuta av dem.
Mother
Amma
Happy 2012
Tjuren Ferdinand
Njutfullt och alldeles underbart är mitt liv just nu.Jag kan se det, jag kan förstå det och jag kan uppleva det många stunder… men tyvärr inte alla. Jag har en bit kvar innan jag kan uppleva och njuta av livet fullt ut, att vara helt i nuet. Utan att tankarna skenar in i framtiden och utan att minnen från förr tar över känslan.
Jag har min egna lilla ’satkärring’ som sitter på höger axel och påminner mig om allt jag borde göra, allt jag inte gjort, allt jag aldrig lyckas med, att jag är lat, dålig, slö, att dagarna blir mörkare, tiden går fort….. ja så där gnatar hon på när jag råkar tona in på hennes frekvens.
Om jag däremot stannar i kroppen och i hjärtat så är jag som tjuren Ferdinand under sin ek (var det en ek han satt under förresten), sitter där och bara är, njuter och luktar på blommorna och ingen ’satkärring’ i världen kan förmå mig att lyfta på rumpan.
Då är jag i kontakt med något helt annat, något mycket större, något verkligt som är förevigt – då är jag i kontakt med SatGuru, den enda sanna gurun, den inom mig.
Indien; Dokumentärfilmen
Resan till Indien ramlade mer eller mindre över mig när jag sökte runt i cyberspace – och så fort jag fått syn på Sunyogakursen visste jag i mitt hjärta att jag behövde åka. Det som också direkt kommer över mig var en minnesbild från mitt inre om mig själv i en dokumentärfilm i Indien. En bild som jag hade tillit till när jag ringde upp Henric Hemmerlind för att fråga om han ville följa med till Indien och filma. Vi kände inte varandra innan resan, jag hade bara fått tag i hans nr och ringde. Vi visste inte innan resan vad för sorts tema som filmen skulle få, vi bara litade fullt till att det skulle visa sig. Vi skulle känna det på plats.
Och väl på plats i Indien så inser vi att det finns mycket att filma. Henric filmar mycket och ändå finns det tid för honom att delta i kursen och uppleva den själv och det känns så rätt, ju mer vi upplever, ju mer förstår vi vad som är viktigt att förmedla med filmen. Intrycken är många. Sunyogan. Guru´sarna, Kriyayogan, Agnihotran, Meditationerna, Maten, Människorna, Närvaron, Lugnet för att nämna några.
Det som berört mig mest är intervjuerna med dom 2 guru´s vi träffade och som också var lärare på kursen. Sunyogi Umasanker och Prem Nirmal. Här gör vi intervjun med Prem och han berättar om bla Sunyoga, andlighet, medvetenhet, 2012.
Sista dagen när vi var i Sunyogi Umasankars hemby Lachipur så filmade Henric honom. Det kändes så rätt att filma honom i hans uppväxtmiljö som bidragit så mycket till den medvetenhet han har idag. Här finns hans trygga rötter. Och att det är hans födelsedag just denna dag är som pricken över i.
Under intervjun sitter han utanför sitt hem, framför en damm med grönt vatten och fåglarna kvittrar i palmerna. Det är varmt och hett. Det är magiskt!
Och det jag minns starkast från intervjun är när en kvinna från byn strosar förbi, kikar på oss med väldigt förundrad blick. Och med all rätt. Känns som vi från väst och en filmkamera är väldigt felplacerade i denna miljö. Hon strosar iallafall förbi och låter inte oss eller kameran störa hennes bad. Utan går förbi Sunyogi och ner till dammen. Sätter sig ner i vatten och tvättar sig.
Jag ber till högra makter att vi med filmen lyckas förmedla det magiska vi upplevt i Indien och att någon inom mediavärlden förstår och känner budskapet och vill hjälpa oss sprida det.
Namaste Savita