Artiklar med etiketten ‘Hår’
HAR
”You should not do it more than 3 minutes when you are working during the day, or you will become too rich. I am not joking. Doing it for 11 minutes a day is more than enough. Doing it too much will be greed. It stimulates the mind, the moon center, and Jupiter. When Jupiter and the moon come together, there is no way in the world you will not make wealth”
Yogi Bhajan
Har meditation for Prosperity
Bad hair day
Igår hade jag tid hos frissan för att bleka min utväxt, yes I´m a fake blond, och då föreslog hon att vi skulle bleka hela utväxten istället för att göra slingor. Jag sa att jag tyckte det blev för ljust förra gången vi slingade utväxten, så jag bad henne göra håret någon nyans mörkare denna gång.
2 timmar senare, stressad och lite sen till ett studentfirande ser jag att resultatet inte blev som jag förväntat. Det blev en superalbinoblondmatta över hela hjässan, hjääälp!
Skrämde livet ur halva släkten på studentfesten fast jag gömde kalufsen under ett brett pannband àla 90-tal.
Imorse kände jag att jag verkligen måste agera, frissan från igår är borta hela helgen och kan inte reparera skadan, så jag tar bilen och drar iväg strax efter nio i morse, letar febrilt igenom stan efter en öppen salong. Hjälpen visar sig och en vänlig dam bjuder in mig för att färga mörkare slingor. Tacksam.
Hon pressar in mig i slinghättan och luvar mig så tårarna vattnas i ögonen. Den som vill bli fin får lida pin, poängteras som alltid. Efter en halvtimme med färgen sköljer hon bort den och jag får kika i spegeln – PANIK ovanpå min platinablonda kalufs och den plastigahättan spretar en hel skalle med LILAtofsar!!!!!!
Hon räddar snabbt situationen och erbjuder sig att färga dom lilaslingorna bruna. Jag svettas och vandrar runt, runt, runt i salongen medans hon blandar färgen. Tårarna trycker på. Jag frågar gång på gång om hon är säker på att det lila kommer gå bort. Vi får hoppas, svarar hon medlidsamt. Medlidande från en frisör känns inte bra!
På med färg och efter ytterligare en stund sköljer vi bort och jag är livrädd när jag sätter mig framför spegeln. Och det har jag all rätt att vara, mitt fakeblonda hår är nu förvandlat och jag är en brunett!
Men gud, det är alldeles för mörkt flämtar jag fram. Och börjar gråta lite smått (jag vet, to much, men känslorna bara vällde fram). Ingen fara säger hon serviceinriktat och vänligt, jag bleker på lite nya slingor uppe på.
Stunden senare sitter jag med folieslingor som täcker dom värsta mörka partierna. Blekningen tar. Och efter sköljningen är nyanserna många, men jag ser trots allt bättre ut än igår, och jag känner mig mellanblond, inte blond, inte brunett, egentligen en ganska bra blandning för mig. Men till min fasa har luggen bränts av och det återstår bara avbrända korta fransar.
Gråtande och med svidande hjässa lämnar jag salongen.
Nu 5 timmar senare och med olivolja insmord på hjässan och en sjal lindad runt håret har jag återhämtat mig från värsta chocken. Jag intalar mig ständigt att det bara är hår. Det växer ut igen. Det blir friskt och fint igen. Och jag börjar helt ärligt ta till mig min pappas ord; ”varför kan man inte ha den färg man har”
