Uppvaknande är ingenting annat än att uppleva verkligheten som den är.
Sri AmmaBhagavan
Stod vid den här hyllan förra veckan, på väg att köpa boken Finn din livsuppgift av Robin Sharma när en stark inre röst sa mig, gå och köp en skrivbok istället. Du har egna böcker att skriva. Du behöver inte läsa den här boken, du behöver göra det du ska göra. Skriva. Jag köpte mig en jättefin inbunden bok med antikvita papper och redan samma kväll hade jag fått till mig tre texter, budskap i boken. Jag säger fått till mig, det är som med yogan, jag känner inte att jag leder yogan och jag har ingen agenda, yogaklassen ges till mig och gruppen, samma sak med skrivandet, det ges till mig, orden strömmar till, kommer fram, ett och ett, ibland hela meningar. Jag behöver bara vara redo med pennan (eller tangentbordet) och ta emot. Det sker ansträningslöst. Det må komma från mitt inre, eller från ovan, det spelar ingen roll, jag har så tacksam att det kommer, att det blommar fram, att det flödar fritt. Jag är tacksam så länge mitt lilla ego ställer sig åt sidan och låter det som vill fram komma fram. Låter det som ska ske få ske. Det ger mig glädje, skänker hopp och fyller mig med mening. Jisses, vilken spännande resa att bara få flöda med och uppleva vad som vill uttryckas.
Just nu ligger två barnböcker klara, alltså skrivna från början till sista punkt. Två andra ligger på vänt… har legat att tag. En annan bara ploppade upp från ingenstans igår och verkar vilja tränga sig före i kön. Den känns het. Den ska jag jobba vidare med idag. Och så skriver jag såklart ’vuxenböcker’, hahaa, inga sådana vuxenböcker såklart men böcker om livet, meningen med livet, inre hälsa, glädje och tacksamhet. Och som jag nämnde så kommer det till mig dagliga budskap i skrivboken, jag har en känsla av vart det leder. Men jag stillar mig och låter det vara som det är. Jag stannar i flödet och låter det föra mig dit det vill. Jag är tacksam, oerhört tacksam så länge det flödar.
I slutet av månaden åker jag och vännen Ylva till bokmässan. Min dröm är att en dag själv få stå där som författare och föreläsare men det här året är jag passionerad gäst. Jag ska uppleva pulsen och njuta. Bara vara. Känna på massa böcker (älskar att hålla böcker i händerna) och lyssna till lärorika delningar, från kreativt skapande människor som gått före.
Hjärtats blomstrande beror på din passion.
Sri AmmaBhagavan
Things turn out best for the people who make the best out of the way things turn out.
Art Linkletter
Städa, allra helst på torsdag, allra senast på fredag, städdoft i huset, undanplockat, ljusen tända, maten uppdukad och barnen fromma och glad. Det var min livförsäkring om en lugn och mysig fredag eller i bästa fall hel helg. Jag behövde min försäkran, min att-göra-lista att pricka av för att komma till ro. Allt behövde klaffa, helst i ordning, perfektion, ordning och reda lika med mys på fredag.
Sen hade jag givetvis en agenda (läs: inre föreställning) om alla andra dagar också, hur de skulle se ut för att vara perfekta. Allt behövde falla inom ramen av min kontroll, så som jag ville ha det. Ingen, eller ytterst lite variation fick förekomma och absolut en självpåtagen sådan isåfall, inga oförutsedda händelser gjorde sig besvär, då flippade jag ur i stress eller aggression. Ve och fasa.
Jag minns det som igår även om jag vet med mig att det var år sedan den där kontroll-freak´n började luckras upp. Tack och lov. Nu är hon sällan här. Och om hon sveper in med sin lista och stränga agenda så genomskådar jag henne väldigt snabbt. Hon gör sig icke besvär.
Ler åt det nu, min otroliga stress. Sorgligt är det förstås. Men jag väljer att le, det var så då. Jag ser vart det kommer ifrån. Jag ser det. Och jag har förmått att ändra det, genom kärlek och självacceptans. Genom att älska mig själv oavsett om kläderna ligger strukna och vikta i barnens garderober eller i en stor hög på golvet. Jag har lärt mig att det är okey att köpa pizza även om det inte är nyttigt eller husmoderligt. Jag har lärt mig att jag kan gå och lägga mig klockan nio en fredagkväll eller som jag gjorde i fredags läste Minut Bibeln medans de andra gjorde sitt, jag behöver inte arrangera hela familjen i soffan till en Disneyfilm. Jag har lärt mig att ta till vara på soliga dagar och oförutsedda upplevelser, jag ser det som äventyr nu istället för oreda.
Nu är det måndagmorgon och de väldoftande liljorna är nyinköpta för dagen, huset städades på söndagkvällen, solen skiner och jag njuter eftersom jag har det så bra. Oftast mår bra. Jag låter livet mer och mer vara som det är. Jag låter mig själv mer och mer vara som jag är. Det är var kärlek handlar om inser jag nu, att låta allt vara som det är.
Önskar Dig en kärleksfull dag ♡
The world always looks brighter from behind a smile.
Author Unknown
När du är i nuet, finns det ingen konflikt eller slöseri av energi;
energin blir då kärlek, medkänsla och glädje.
Sri AmmaBhagavan
Vi är många som har närvaron vid våra tankar. Vi tänker och konstruerar, rekonstruerar, justerar, rättar, dömer, berömmer, drömmer genom tankarna och alltså sinnet. Vår närvaro styrs som oftast genom sinnet, filtreras av tankarna och alltså av just sinnet. Det krävs oerhörd energi att föra närvaron i sinnets och tankarnas omloppsbana och cirkus, det är oftast ett virrvarr av tankar som för med sig känslor som far upp och ner i värsta bergodalbaneåket. För att inte tala om in i framtiden och tillbaka till… dåtiden. Aldrig i nuet, sinnet är aldrig i nuet.
I jämförelse så skulle få av oss komma på tanken att föra vår närvaro med det vi just ätit och genom matsmältningen, in i magsäcken och ner i tarmarna. Varför skulle vi ens komma på tanken att behöva engagera oss i matsmältningen, den sköter sig av sig självt. Oavsett vad vi stoppat i oss så klarar den sig alldeles utmärkt utan vår närvaro. Visst, har vi ätit något olämpligt så kanske vi får magsmärtor en stund, men vi har tillit till att kroppen sköter det där på egen hand, inget vi behöver lägga oss i förutom kanske genom att lägga oss en stund och vila till den värsta smärtan lagt sig då. Men vi vet att den går över och alltid gör det utan vår inverkan. Det sköter sig automatiskt.
Det är samma sak med tankarna. Jag lovar, de sköter sig automatiskt. Det kanske ibland ger visst obehag, det kanske smärtar precis som vid intaget av olämplig föda att gjort ett intag av olämpliga tankar men det sköter sinnet av sig självt. Ingen sk olämplig tanke (som kanske resulterat i oönskad känsla) kommer att stanna, det är helt omöjligt, sinnet sköter transporten utav sig självt, precis som matsmältningen så sker det per automatik, vi är liksom konstruerade så. Det ser ut att flöda in och det kommer garanterat att flöda ut när vi tillåter det att vara som det ska vara. När vi låter det som tänks vara där (det som är passerar matsmältningen vara där), när vi tillåter det som känns att kännas (magsmärta eller vemod) så vet vi att det kommer inte alltid att vara där, det är helt omöjligt, det går emot hela vårt kroppsliga och psykiska system, det är byggt för passage och flöde. Det sker naturligt. Ansträngningslöst, alltså med väldigt lite energi. Det sker lätt och smidigt. Tvärtemot vad som sker om jag med min (sinnets) vilja vill styra bort något ur tankarna eller fortgå processen, det kräver ändlöst med energi och det sker oftast av resultatet att det jag önskar bort stannar längre. Det jag gör motstånd emot har en tendens att göra så, uppehålla sig kvar.
Det är alltså inte meningen att vi ska ’messa’ med matsmältningen, eller andningen, eller blodomloppet, eller tankarna och sinnet, vi bör låta det vara – precis som det är. Då ges vi energi till att uppleva det som är, nuet. Precis den stunden vi har här just nu. Att uppleva den. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Och nu uppleva denna stund. Det är vårt naturligaste sätt att leva, det är att leva i kontakt med själen istället för genom filtret av sinnet. Det är att leva i samklang med hela livet. Det är att leva i samklang med varandra. Det finns ingen dåtid eller framtid som hindrar mitt möte med mig själv, som jag är just nu. Det finns ingen dåtid eller framtid, inget dömande, inga rädslor som står i vägen med mitt möte med dig. Vi är i nuet, både du och jag. Vi möts för första gången på riktigt. Precis som vi är. Utan ansträngning. Utan fokus på sinnet. Helt i närvarande av nuet, som det ges oss. Vi möts i hjärtat. Vi är närvarande. Vara nära.