Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Glädjefylld
Känner mig glädjefylld, vet inte om det är för att den stora solen som värmer upp hela landet, resultatet av mina terapitimmar, alla 12-stegsmöten, sommarlovsvilan, renare kost … jag tror faktiskt det är ett resultat av alltsammans – att jag fortsätter att välja mig, gå inåt och upptäcka inre juveler. Att upptäcka att jag är jag och jag är helt fantastisk, precis som jag är. Och känner jag mig inte fantastisk så är det för att jag inte upptäckt fantastiskheten i mig ännu. Det betyder inte att den inte finns, för det gör den i oss alla – vi behöver bara finna den .. inom oss. Vi är fantastiska, kompletta och alldeles underbara. Det vet jag och känner jag idag. Känner det inte alla dagar, men i dag känner jag det och jag hoppas jag kan få dig att känna dig mer underbar bara genom att läsa detta.
Visdom är …
Acceptans är att låta allt komma.
Förlåtelse är att låta allt gå.
Kärlek är att låta allting vara.
Visdom är att låta allting uppstå, blomstra och befria sig naturligt.
Medvetenhet är vilsam uppmärksamhet, att låta allt hända.
Det är allt.
Sri Amma Bhagavan
Våra behov
Vikten av att ta hand om mina egna behov är stor har jag förstått sedan jag läste boken Bli fri från ditt medberoende av Melody Beattie. Att det sedan skulle vara så oerhört svårt att veta vad mina behov egentligen är var en annan femma. Så jag återminns Anthony Robbins beskrivning av våra mänskliga behov.
- kärlek och gemenskap/sammanhang
- säkerhet/trygghet
- osäkerhet/otrygghet
- mening
- bidrag/medverkan
- tillväxt/att växa
Vi har behov av att känna kärlek, gemenskap, trygghet, otrygghet, mening och när sedan de är tillgodosedda så leder de oss vidare till att bidra och växa.
Jag tog tidigt till överlevnadsstrategin att; passa in, vara tillags och vara snäll, för att värna om mina behov dvs få vara med i gemenskapen, få kärlek och känna mig trygg. Och där i jakten på behoven så övergav jag mig själv. Ibland sökte jag så desperat att få vara med i gemenskapen att jag gjorde avkall på kärlek och trygghet. Bara det var en grupp, en människa, en gemenskap så var jag ”nöjd”, och dolde snabbt de andra behoven. Kvar dröjde sig en känsla av att ensamhet, utanförskap och hopplöshet. Jag tror att relationer och gemenskap av livsavgörande för oss alla. Utan varandra tappar vi glädjen, meningen … livet.
Min träning blir att välja relationer och situationer som fyller dessa behov. Och gör jag det så skapar jag en plattform utifrån där jag också kan verka, bidra och växa. Att värna om mina behov är att ta ansvar över dem. För hur det än är så är det bara jag som ombesörjer att de blir sedda och uppfyllda. Det är inget jag kan förvänta mig av andra att göra, jag äger ansvaret över mig, mitt inre och mitt liv.
Om du vill läsa mer om våra behov kika in här: The 6 human needs: why we do what we do
Find what you love
Yogautbildningar
Nu drar Yogan iväg med mig ordentligt känner jag. Innan höstens yogaklasser startar så stundar först en Yinyoga-utbildning i Stockholm hos fina AnneSophie på Yoga Kungsholmen. Sedan har jag härliga planer på att gå en yogakurs i New York i november, pirrar lite i magen när jag nu kikar på flyg och hotell och inser att jag troligtvis kommer resa till NY – all by my self! Och sedan i januari börjar utbildningen till Kundalini Yogalärare – äntligen ska jag djupdyka där jag längtar allra mest.
Sagt det förut och lär få säga det många gånger till antar jag – jag är så oerhört tacksam för vad yogan skänker mig, iform av möten med människor, resor, äventyr och mest av allt glädje, harmoni och mening. Tack! Tack! Tack!
Vinnaren i Lambitävlingen
Om ni minns Lambitävlingen där man kunde tävla om vinsten en yogalärare under 1 år. Tävlingen vanns av Christoffer i Karlskrona och under fredagen så reste jag ner för att träffa honom under en förmiddag – en uppstart för vårt gemensamma år.
Vi hade ett oerhört fint möte på hotellet jag bodde på. Vi satt ute i solen med en kopp thé och samtalade om yoga, andlighet och kroppen. Pratade om hans önskemål och förväntningar med året. Vad han fysiskt och mentalt önskar att yogan kan hjälpa honom med.
Sedan gick vi upp på hotellrummet, rullade ut yogamattorna och hade en yogaklass. Vi var nog lite oroliga båda två för det väldigt annorlunda yogamötet oss sinsemellan och även för vad hotellreceptionisten skulle tänka om vad vi hade för oss 😉 Men yogan levererar alltid, så det blev givetvis en väldigt fin upplevelse. Jag vände sedan hemåt, 8 timmar på tåg, fylld av tacksamhet över allt yogan ger mig.
Under ytan
Som medberoende är det lätt att krampaktigt hålla kvar och också kontrollera situationer, personer och livet. Vi pratar ofta om att lösningen är att släppa taget. Och när jag står där och krampaktigt håller så förstår jag inte den enkla instruktionen – släpp taget. Jag är rädd, jag håller och kontrollerar. Som om jag håller hårt om tampen i rädsla att jag själv förliser. Och tror att just min egen insats är den som ska stå emot, bära kraft och rädda både mig själv och andra. Det blir så makalöst smärtsamt att hålla alla tamparna – kraften försvinner och ändå hålls greppet krampaktigt kvar. Det borde ju vara så enkelt att ta till sig de välmenade orden – släpp taget.
Så fick jag höra någon berätta på mötet här i veckan hur denne beundrat och iakttagit en surfare som som njöt av de stora vågorna. Och han hade efteråt frågat surfaren hur gör du för att komma upp när du trillat i, hur vet du vart du ska simma där under tumult av vågor. Jag slappnar av och vet att jag flyter upp till slut, svarade surfaren.
Och just de orden klickade för mig. Släpp taget är detsamma som att slappna av. Slappna av vet jag hur jag gör, det kan jag ta till mig. Och mina egna ord och övertygelser gjorde sig påminda; Allt löser sig. Allt är omhändertaget. Lev ansträngningslöst.
Med andra ord, så fort oron/rädslan smyger sig på eller hugger in så väljer jag att istället för att kontrollera att slappna av. Lita på livet. Lita på processen. Lita på att jag är buren och att jag flyter upp – utan ansträngning. Och vem vet, med den inställningen så kanske jag inte ens hamnar under ytan.
Höstens Yoga
Falun
Måndagar 18.00-19.15
Yogan är i vackra Johanneskyrkan, Garvaregatan (rosa kyrkan vid ån), Falun.
Terminsstart måndag den 31 augusti 2015.
Terminen pågår 31 aug – 2 nov, 10 ggr.
Terminskostnad: 1 200 kr. Betalas vid kursstart. Drop in 150 kr.
Medtag egen yogamatta och om du önskar en filt till avslappningen.
Begränsat antal platser. Anmälan: sofia@sofianorgren.se
Reservation för sjukdom, ändrade, inställda och flyttade pass, slutdatumet kan således korrigeras under pågående termin.
………………………………………………………………………………………………………………..
Borlänge
Onsdagar 18.00-19.15
Kulturhuset Svanen (IOGT NTO) Hesseliusgatan 1.
Terminsstart onsdag den 2 september 2015.
Terminen pågår 2 september – 9 december, 12 ggr.
OBS Ingen yoga 23/9, 7/10, 21/10.
Terminskostnad: 1 400 kr. Betalas vid kursstart. Drop in 150 kr.
Medtag egen yogamatta och om du önskar en filt till avslappningen.
Begränsat antal platser. Anmälan: sofia@sofianorgren.se
Reservation för sjukdom, ändrade, inställda och flyttade pass, slutdatumet kan således korrigeras under pågående termin.
Min vilja vs Guds vilja
Trots mitt tidigare inlägg och mina tankar om att höstens schema kommer att lägga sig tillrätta så kommer jag på mig själv med att under min meditation be till Gud om att lösa det så som jag vill ha det. Jag lägger ut mina önskningar om yogaklasser (dagar, lokal, tider, orter), antal deltagare till kurser, när jag vill gå på mina 12-stegsmöten (föredrar Alanon numer) och att jag också vill kunna gå och ta egna yogaklasser i Kundaliniyoga… ja, jag styr och ställer som en tok. Roddar upp allt i minsta detalj och lämnar inget åt slumpen. Är tillbaka och tar (läs: försöker) kontrollen.
Och där och då när jag inser hur jag håller på så frågar jag mig själv. Why?
Och får som en blixt från klar himmel till mig att jag ännu inte bestämt mig om jag ska styra föreställningen (som vi kallar det i 12-stegsprogammet) eller om Gud ska få råda. Jag har fastnat mellan mina egna beslut och att lägga besluten till Gud.
Och jag ser vart det far snett. Jag tror nämligen på Attraktionslagen. Det jag sänder ut får jag skörda. Så jag sänder och sänder. Men det går emot min egen grundvärdering, den att Gud vet bäst vad som är bra för mig. Jag vet egentligen inte ett dyft. Jag tror mig veta – men Gud vet.
Jag tror mig veta att två yogaklasser i veckan är vad jag behöver både fysiskt, själsligt och ekonomiskt. Jag tror mig veta att en fylld grupp på Oneness Awakeningkursen är bäst. Jag tror mig veta att det ska vara en Oneness Awakeningkurs just den helgen. Jag tror mig veta vilka möten jag behöver gå på. Jag tror mig veta vilka handlingar jag ska göra. Jag tror mig veta vilka beslut att ta. Jag tror mig veta vad jag vill. Men jag vet ingenting! Ingenting!
Det enda jag nu vet är att Gud vet. Och jag mår f-n så mycket bättre när jag vet det och när jag låter Hen råda.
Gud för mig är Livet självt. Jag har inget med Livets styrning att göra. Jag behöver enbart ta emot det så som det ges mig. Jag har ett sinne som säger bu ena gången och bä andra. Si och så. Dit och hit. Upp och ner. Sinnet förvirrar mig om jag lyssnar till det. Och när jag slutar lyssna till hit, dit, bu, bä, si, så – så upptäcker jag livet. Livets vilja. Livets vägledning. Jag hör, ser, känner … vet – vad Gud vill med mig.
Och är det något jag har tillit till så är det att när Livet råder så blir allt bra – allt som det ska. Allt är alltid omhändertaget. Och när Livet råder och jag låter det råda, även över mig, så mår jag bra. Fantastiskt bra. Och till syvende och sist så är det min enda önskan att må bra. Ha ett fantastiskt bra liv och njuta av det. Och om jag njuter när jag släpper kontroll och oro och bara låter mig vägledas.
Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom (steg 3 AA’s 12-steg). Jag beslutar att lägga min vilja och mitt liv i händerna på Gud. Och minns orden från min förebild Louise L Hay när hon blev tillfrågad hur hennes karriär blev som den blev, ”jag svarade bara mina fax (på den tiden) och telefonsamtal”. Hon lät Livet efterfråga henne och sa Ja när det gjorde så.
Jag vet att oavsett yogaklasser, kurser, möten hit och dit så kommer varenda minut den här hösten, och nästa, och nästa vara vägledd minutiöst. Allt är som det ska. Livet är tillrättalagt och jag har ingen aning om hur – och det är det som är det underbaraste med det.
Allow change
Kramar ur det sista av sommaren, fortsätter lunken fram till skolan börjar. Kan inte förstå att den gått så fort – sommaren. Känner lite sorg faktiskt, över att den inte blev, vädermässigt, som jag önskat. Brustna drömmar är också sorg. Samtidigt som jag förlitar mig på att den var och är precis som den ska – sommaren 2015.
Vi har precis tillbringat några dagar på västkusten – bästkusten. Grebbestad, Fjällbacka, Marstrand och Smögen bidrog alla till min nyförälskelse. Har verkligen fått mersmak och planerar redan att återvända.
Tankarna går till hösten och vad som väntar. Känns oftast som hösten kommer med nyenergi i mitt liv på många sätt och vis. Det är en del ovisst om lokalerna till höstens yoga, så ni som väntar – håll ut – jag jobbar på det. Och så fort det är klart meddelar jag er personligen (ni som står uppskrivna) och även här på hemsidan.
Anmälningarna till Oneness Awakeningkursen 12-13 september börjar komma in. Så glad att ni bokar er, för det är en gåva att hålla dessa kurser. Love it!
Jag stillar mig som sagt ett tag till. Passar på att meditera och granska mina intentioner. Vad vill jag och vart ska jag? Vill Gud och jag detsamma?
I allow change.
I love change.
Change is love.
Change is life.