Artiklar med etiketten ‘Inspiration för dagen’
Angel message
Min tid nu
Går in i en speciell fas i mitt liv. Våren och försommaren (är och) kommer vara annorlunda än andra år, mycket mer annorlunda. Först reagerade jag med rädsla, stannade med den… ur rädslan växte en tilltro fram, starkare än tidigare, att allt som sker är till det bästa – det är min tid nu. Mitt i smärtan reser jag mig. Där i känslan av ensamhet möter jag närvaron. I mörkret som omgav mig såg jag mitt eget ljus. Jag snubblade och tappade fotfästet för att finna det igen, förankrat i mig denna gång.
Det är annorlunda, och stundom skrämmande. Men genom rädslan så känner jag vetskapen att allt är bra. Allt är precis som det ska. Jag saktar ner. Jag andas. Jag mediterar. Jag tackar. Jag ber. Vad mer kan jag önska än att få vara i kärleken till mig själv och de mina. Där är jag idag. Och där mår jag bra.
Push me to create
Reflection and frustration,
Push me to create,
The new world I imagine,
And am here, now, to make.
Kaypacha
Min Yoga
Yogan gör mig levande, lev-ande. Jag känner själen, vibrationen och energin av mitt högre jag. Orden kommer till mig precis så som positionerna. Jag bara släpper taget, öppnar famnen och tar emot. Allt är en gåva, till mig och genom mig. Jag är en droppe i något oändligt, så tacksam för att yogan låter mig smaka det gudomliga.
När jag ser ut över det fyllda kyrkgolvet spricker leendet upp och ögonen tåras – de är så vackra ”mina” yogisar, de är ljus och de är värme – de är mina vänner. Och till dem är tacksamheten störst, de låter mig omfamnas av det gudomliga varje vecka. De är en del i detta hav av oändlighet där vi alla är ett.
Tack till er alla som väglett mig år efter år genom Yogan, tack för att ni skimrar, glittrar, gråter, skrattar på mina klasser. Tack ♡
Vi ses till hösten igen.
Namaste
Det frodas
Skönheten frodas blott med rymd omkring sig,
det är bara när de har rymd omkring sig som händelser, föremål och människor
är unika och betydelsefylla och följaktligen vackra.
Anne Morrow Lindbergh
Hälsomässa
Hälsomässan i Smedjebacken är en oas tycker jag. Jag älskar den. Mest för alla ljuvliga människor som arrangerar, ställer ut och besöker den – så många vänner till mig. Jag har så otroligt många ljusa minnen av mina mediumutbildningar både i Smedjebacken och i Malmö, Karlstad, Rättvik och Häradsbygden (Leksand) som vi packat in oss i bilar och brummat iväg på. Så mycket äventyr, skratt och värme – magiska upplevelser. Allt detta fylls jag med i mötet med vännerna.
Jag är tacksam. Så tacksam. Jag får frågan ifrån många varför inte jag är med och jobbar. Men allt har sin tid. Det var en ljuvlig tid, men nu är familjen i fokus. Först går först. Jag inte bara litar på, jag vet, att jag är på rätt plats och att jag gör det ska göra. Just nu är det att vara mamma – Snigelmamma. Till hösten kanske det är annat.
Vi åkte iväg hela familjen på mässan. Det var så mysigt att gå med de mina där. Utav min vän Maritha som har Harmonihuset så fick jag och tjejerna (killarna vågade inte) ligga tillsammans på en filt och ta emot en trummeditation. Snacka om mammalycka att ligga där i solen med mina prinsessor till vibrationerna av trummorna. Magi!
Ps Jag blev så himla glad när det kom fram en kvinna till mig på mässan och sa att hon ville hälsa eftersom hon följer min blogg och uppskattar den så mycket. Åh, vad varm jag blev av det mötet!
Frukten
Av frukten känner man trädet.
Bibeln, Matteus 12:23
My moment
Klockan är 20.30 och jag softar efter en strålande dag med barnen. Sommaren är här. Oscar och Maya stack ut på studsmattan för att spela fotboll och skippar Gladiatorerna. Izabelles ögonlock började slå igen redan vid middagen, nu sussar hon tungt. Morfar har kört hit husvagnen och ska sova i den med Oscar i natt – mammalycka på många plan.
Det är intensivt just nu, mitt mammaliv. Jag är ensam mycket med barnen och kommer så vara en tid. Men jag tar en stund i taget, frågar mig själv vad stunden önskar av mig. Ser inte så långt fram utan lyssnar in kroppen och livet och vaggar med det ett steg åt gången. Det blir så mycket lättare då, när jag är i nuet.
Den sista tiden och även nu är transfomerande för mig, det händer mycket, känns som jag hänger upp och ner ibland. Jag har hört och förstått att det är en sådan tid nu, den här våren river upp och rensar rent på många plan. Som en mental och känslomässig detox. Det gamla ska upp och bli ljust. Jag bearbetar det så att jag stannar med det som är, min känsla, mitt sinnestillstånd, mina tankar… låter det vara som det känns/tänks och håller om mig själv på många sätt. Är snäll emot mitt jag. Jag har sänkt ambitionen ytterligare ett snäpp och strukit alla åtaganden en tid framöver och imorgon är sista yogaklassen för terminen.
What is the moment asking for, frågade jag mig själv i dagboken igår och jag kom direkt i kontakt med mina svar. Snälla svar. Sommarens svar. Jag vet vad jag ska göra (och kanske mer viktigt – inte göra), vart mitt fokus ska vara, hur jag ska rå om de mina och ge dem och mig själv kärlek – det är allt jag behöver veta. Allt annat är omhändertaget.
Mina böner är starka, jag knyter närmare kontakt med Gud. Jag är tacksam att jag hänger här upp och ner, ser världen ur en annan synvinkel, det självklara blir så otroligt klart då. Jag är tacksam i mitt samtal med Gud, jag tackar för allt jag får gå igenom för läxorna jag lär mig. Han låter mig växa… det är den största av gåvor. Tack.
Helighet
Min helighet lyser ljus och klar idag.
Idag vaknar jag med glädje, och förväntar mig att endast Guds lyckliga ting skall komma till mig. Jag ber endast dem att komma, och förstår att min inbjudan kommer att besvaras av de tankar till vilka den har sänts av mig. Och jag kommer endast att be om glädjerika ting i det ögonblick jag accepterar min helighet. För vad nytta skulle jag ha av smärta, vilket syfte skulle mitt lidande fylla, och hur skulle sorg och förlust gagna mig om vansinnet lämnar mig i dag, och jag accepterar min helighet i stället.
Fader, min helighet är Din. Låt mig glädjas i den, och genom förlåtelsen återfå mitt sunda förnuft. Din son är fortfarande som Du skapade honom. Min helighet är del av mig, och också del av Dig. Och vad kan ändra Heligheten Själv?
En kurs i mirakler
Lektion 285
Inga måsten
Jag och en vän talade om i telefon idag om att det finns inga måsten. Inga måsten, what so ever. Det är ju bara sinnet som styr upp en agenda med måsten. Det finns egentligen inga. Det finns ett naturligt flöde av saker och ting, i livet. Så som att vi blir hungriga efter en tid utan mat, somnar när vi är trötta, skrattar när vi är glada, är effektiva när vi har lust… som läran om Oneness säger, allt sker automatiskt. Oavsett om vi lägger oss i eller inte så sker allt automatiskt. Tänk dig att du har världens främsta autopilot ikopplad på en långflygning och ändå låter du ditt engagemang, energi och fokus gå åt till flygningen när du istället erbjuds att luta dig lite lätt tillbaka och vara stand by.
Vi kan stå på tå och vara alerta, ge givakt på livet. Men vi mår som bäst i att inte lägga manken till att styra och råda över det, det är i alla fall min starka övertygelse.
Att leva utan måsten är inte detsamma som att vara passiv, tvärtom är det att vara till förfogande för livet och vad det erbjuder för stunden – What is the moment asking for?
Jag har skalat av mina (iaf de flesta) måsten längs vägen. Men jag har fortfarande kvar ett mönster av att vilja kontrollera utfallet (framtiden), så jag påminner mig om att chilla, slappna av, luta mig tillbaka och njuta av färden. För hur jag än råder och styr så har jag ärligt talat ingen som helst aning om vart jag ska, så vadan denna möda. Gud (livet själv) har färdplanen och jag är bara en lyckligt ovetandes medpassagerare. Och är jag klok nog så är jag en tacksam och ödmjuk sådan, med full respekt till förste piloten. Utan sikte på destinationen enbart fullt uppfylld av resan.
