Artiklar med etiketten ‘Inspiration’
Uppvaknad
Vilken härlig tid!
Det här är helt klart min favoritårstid, våren som skänker hopp om sommaren. Känner mig uppvaknad och inspirerad, nyfiken och förväntansfull…
Och i går såg jag min första Tussilago
Ett hoppfullt sinne stöter inte på några hinder.
Visdom: Jag känner hopp och glädje inför morgondagen. Allt blir bara bättre och bättre.
En positiv förändring är på gång.
Växternas språk, Solöga
Enthusiasm
Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm.
Winston Churchill
Börja jogga
Äntligen har jag börjat jogga. Jag har gjort några tappra men snabbt övergående försök genom åren utan att fastna för det. Men skam den som ger sig, nu är jag där igen, har knutit på mig skorna och skaffat tights. Joggtempot är lågt, benhinnorna värker och jag flåsar… så det blir många många intervaller (gå – jogga – gå – jogga – gå – gå – jogga – gå) under mina 4 km. Jag har varit iväg 3 gånger den senaste veckan så jag är mäkta stolt över mig själv.
Lambi
Välkommen till Lambi och tävla om mig som din yogainstruktör!
Här finner du tävlingen: Lambi Quiz Yoga
Enade
Du och det Gudomliga är inte separerade. Den separationen är en skapelse av sinnet.
Sri Amma Bhagavan
När jag identifierar mig med sinnet och kroppen – enbart, så upplever jag separation från min själ, det gudomliga inom. Själen är alltid närvarande men genom mitt eget fokus kan jag välja att låta den vara i centrum av mitt liv och mitt väsen eller i skuggan. Att leva i enhet med själen är att leva i enhet med mig själv. När jag är ett med själen, är jag ett med dig och hela världen. Jag mer än känner enhet och kärlek, jag är enhet och kärlek.
Alla känslor
Möter dagligen en inre konversation om att vissa känslor inte är tillåtna. Att vissa, det vill säga ”de dåliga” behöver gömmas eller tas sig förbi eller ändras. Och som tur är kom jag i kontakt med terapi och Oneness. Genom terapin har jag lärt mig att våga tillåta känslorna att upplevas. Och detsamma är det med Oneness, jag lär mig att stanna med det som är. Stanna med känslan som känns.
Och det bästa av allt, är att jag lär mig att alla känslor, precis alla, är en del av att vara människa. Jag behöver både, avund, vrede, sorg… – alla känslor är livsnödvändiga för att vara en hel människa. Det är när jag inte accepterar dem som jag lider. Känslan i sig kan vara smärtsam men det stora lidandet skapar jag själv genom mitt motstånd mot det jag känner.
Någonstans präntas vi in att vissa känslor inte är tillåtna, eller kanske till och med farliga. Vi präntas in det av andra människor som blivit itutade samma koncept.
Och jag tror helt och fullt att jag lider som mest när jag inte accepterar det som pågår i mitt liv och i mitt inre. När jag kan finna ro med att det är som det är, det känns som det känns – det finns inget att ändra – så infinner sig friden.
Jag kanske då kan se att det jag avundas är något jag längtar efter. Och att vreden är en energi som kan bli till en positiv kraft i mitt liv. Att sorgen är vacker och full av kärlek. Det gör inte att det känns mindre men det gör att jag släpper kampen mot det som är naturligt i oss alla – känslorna. Jag tillåter mig att känna. Jag tillåter mig därmed att vara människa, med allt vad det innebär, tårar och skratt, i regn och solsken. Vad vore livet utan motsatser? Vem vore jag utan alla mina känslor?
Fria och levande
Sitter på Kulturhuset i Leksand och skriver. Känner mig lycklig över att jag mer och mer tar för mig av livet. Det är en konst att vara livsnjutare – vara levande. För mig är det enkelt att fastna i invanda mönster som präglat människor och samhälle i generationer – det svåra är att bryta gamla beteende och skapa nya.
Jag märker hur mitt ego (min rädsla) vill skuldbelägga mig och ge mig skam när jag bryter mig ur mitt välupprepade mönster. Det är lätt(are) att dra sig tillbaka i hjulspåren igen. Lätt men fegt.
Just med mitt skrivande så har jag fått kämpa… mot egot (rädslan). Inte så att jag skrivit mig blodig 12 timmar om dagen utan mer så att jag byggt upp hinder framför datorn så jag inte ens tagit mig dit. Det värsta är att armen fått kramp när jag skriver, energin har blockerat sig. Men nu har jag skrivit ändå, om än kort och ofta och jag känner hur det lossnar. Armen värker mindre ju oftare jag skriver. Tadaaaaaa 🙂
Jag trampar alltså upp nya hjulspår. Ger sinnet något positivt att förankra vid istället för den gamla bojan. Jag känner mig friare för varje dag jag skriver.
Det krävs mod, passion och disciplin för att börja på något nytt. Och ju mer vinst på andra sidan desto större kamp utsätter egot oss för. Men det är värt det. För det enda vi upptäcker är att egot (rädslan) är en illusion och vi blir fria, fria att leva det liv vi vill leva. Fria att leva som dem vi är ämnade att leva. Vi blir levande!
Meditation is da sh..
Meditation can help us embrace our worries, our fear, our anger;
and that is very healing.
We let our own natural capacity of healing do the work.
Thich Nhat Hanh
Våga falla
Att förverkliga sig själv handlar inte om att klättra högre upp – att bli större – utan mycket mer om modet att våga visa sin litenhet. Eller som någon uttryckte det: ”Andlig utveckling handlar inte om att lära sig flyga utan om att våga falla.”
12 steg för hopplösa
Livsförändring på djupet
Olle Carlsson
Min passion
Efter föreläsningen med Annelie Pompe så blir det än tydligare för mig vad min passion är. Jag skulle kanske önska att min passion var något mer nervkittlande som att bestiga de högsta bergen eller dyka med ett andetag i de djupaste vatten, men min passion är något osexigare och mer stillsamt – jag är passionerad i att lära ut hur att leva ett andligt liv. Precis så som Annelie verkar göra, leva helt och fullt som den hon är och följa den lilla rösten inom med de stora drömmarna.
Min röst viskar om att hjälpa människor upptäcka den andliga kontakten inom, så att de finner och lever sin passion och glädje – låter själen leva genom dem.
You teach best what you have to learn most, sa en klok kvinna till mig en gång, och den frasen lever kvar. Det jag älskar att lära ut (har alltid sett mig som en lärare) är det jag själv som mest behöver lära mig. Så jag fortsätter att hålla hårt i passionens livlina, den är livet och den är vägen.
