Artiklar med etiketten ‘Inspiration’
Kärleksvinkel
Sett ur kärleksvinkel så är mitt liv alldeles förträffligt. Jag kan önska mer men när jag ställer om till ”rätt” seende så ser jag hur mycket jag redan har och förstår att istället för att önska borde jag tacka för allt som är givet.
Det är lätt att döma sig själv för att vara otacksam och gnällig, men istället så tror jag det är bra att vara snäll med sig själv även när man möter Livet på den buttra sidan, för det är också en del av oss att se glaset som halvtomt.
Vi är inte det vi tänker. Det är bara tankar. De figurerar i olika skepnader mörka och ljusa men de är bara tankar.
Oftast är mina tankar snälla och vackra, men inte alltid. Och när de inte är det så försöker jag tänka snällt om dem. Inte fördöma och mota bort dem utan omfamna dem. Älska mig som bäst när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det mest. Jag tränar på det och träning ger färdighet… jag älskar mer av mig själv och mitt liv för varje dag. Livet är vackert, mitt liv är vackert – jag är vacker!
Radio Dalarna
Igår fick jag ta emot stafettpinnen som morgonens gäst i P4 Dalarna.
Här kan du lyssna till intervjun med mig i Radio Dalarna om att fånga stunden.
Patience
Do you have the patience to wait until your mud settles and the water is clear?
Lao Tzu
Tao Te Ching
Lover of…
The more clearly you understand yourself and your emotions,
the more you become a lover of what is.
Baruch Spinoza
High sensitive person
Jag läser om något som kallas för Empat och High Sensitive Person (HSP) och det väcker en del tankar i mig kring dessa begrepp. För min egen del så kan jag välja att se mig som Empat och mycket känslig person MEN jag börjar skönja ett mönster, att det ”känsliga” i mig har varit min strategi för att läsa av andra människor, tolka omgivningen och vad som händer – ha kontroll med andra ord. Ge mig känsla av (falsk) trygghet. För jag har tidigt i mitt liv tagit strategin av att jag behöver ha kontroll över situationen annars blir jag övergiven, dock ingen sanning förstås, men det lilla barnets känsla av att inte bli helt sedd och få sina innersta behov bemötta.
Så nog för att jag är känslig och empatisk det är något vi föds med allihopa tänker jag, det ligger naturligt i oss. Men det känsliga har blivit ett problem för mig. När jag låter min känslighet av hur andra människor mår ta över, anpassar mig, förhåller mig eller bara mår dåligt i deras sällskap eller efteråt… så är det ju något som tagit kontrollen över mig, min egen kontroll av deras energi, min sk känslighet. Jag ser det mer som ett utvecklat beteende än en medfödd förmåga. Ett beteende som jag kan göra något åt. Jag skulle kunna stämma in i beskrivningen av både Empat och HSP (high sensitive person) för egen del men jag förstår att det egentligen är rena biverkningar av mitt medberoende.
Jag kan göra mig fri från mitt medberoende, jag kan jobba mig ur det. Alltså bokstavligt talat sluta låta mig påverkas av hur andra mår, hur de tar/har det, vad de gör med sina liv och emot mig. Acceptera deras val, liv och leverne utan att bli påverkad och istället fokusera mig på att leva mitt liv. Och då försvinner igenkänningen med Empat och HSP tror jag, då faller de bort och jag blir kvar med en känsla av sund empati och medkänsla för andra människor och en oerhörd fin känslighet för mig själv och det Gudomliga.
The peace
Judgement and love are opposites.
From one come all the sorrows of the world.
But from the other comes the peace of God himselfs.
Lesson 352
A course in miracles
Som mamma
Jag är en bra mamma!
Det börjar växa fram en känsla av att jag är en bra mamma, en väldigt bra mamma till och med. Visst har jag slagit på mig själv för mitt gamla leverne då barnen faktiskt försummades mycket för att jag lät arbete, stress, måsten och annat ta min uppmärksamhet ifrån dem. Men så ändrade jag mitt beteende och valde ett Snigelmammeliv (Ja, jag valde det först med en intention. Sen så gavs jag möjligheten till det.. och då tackade jag, tackar än idag!). Och nu har jag varit Snigelmamma många år, en mamma som har tid. Jobbar mindre och är mer närvarande. Men negativa tankar har hängt kvar och en dömande attityd till det mesta jag gör. Jag har dömt mig själv som mamma. Alltid förväntat mig mer av mig själv. Vänt ut och in på mitt beteende för att passa in, vara till lags, göra det bästa. Fokuserat på det jag kunnat göra bättre, istället för det jag gjort bra. Valt att trycka ner mig själv istället för att lyfta och bära mig själv.
Det är inget mönster som enbart finns i mammarollen, jag hör den dömande rösten mot det mesta jag gör. Men så nu, sedan i somras så har en känsla smugit sig inpå – tanken och känslan av att jag gör det bra. Riktigt bra. Jag är en bra mamma. Jag är inte perfekt. Men jag är god nog, och vissa dagar är jag bättre än god nog på att vara mamma.
Jag gör det bra. Så gott jag förmår. Och med det menar jag att jag visar dem vem jag är som människa och hur det är att vara människa. Jag kan inte konsten att leva fullt ut ännu, men jag lär mig och jag visar dem att det är den härligaste lektionen att ta – livslektionen i att leva. Och de är mina största läromästare och dem möter jag var dag. Så tacksam, så tacksam!
Om egot
Munkarna svarade lugnt och stillsamt så här
”Egot är som en resväska,
när man behöver den bär man den med sig,
när man inte behöver den ställer man den ifrån sig”.
Numerologiskt nyhetsbrev december
Kunskapsnyckeln
Min dag
Min dag med stort M I N, började med att vi drog ut bäddsoffan i morse och tog plats hela familjen och såg första avsnittet av Julkalendern. Mammalycka på hög nivå. Efter att vi gått med barnen till skolan så åkte jag och fick massage av Kicka (Ki-Kan) och lagom mör och moijsig så begav jag mig till Lena för healing och zonterapi. Det var ett nytt och magiskt möte, det första hon sa när jag kom in genom dörren var: jag har vetat ett längre tid att vi ska träffas. Och det hade inte jag kan jag säga, jag gick på spontan ingivelse och bokade mig en tid förra veckan.
Och så som alltid med måndagar – älskade yogan! En kväll med yogisarna i kyrksalen får mig att le dagar innan. Jag älskar verkligen mitt jobb. Tackar Gud varje gång jag rullar ihop mattan för att jag får förmedla yogans närvaro – det är en ”blessing” för mig.
Nu sitter jag här med en kopp thé, har läst Ingrid Berndtsons Numerologiska tolkning av december månad och känner att det är mycket som bekräftar känslan och processen jag är i. Så i kväll ska jag meditera över klarhet och börja den första dagen i december med att sätta intention för framtiden, börja planera… och gå till handling.
Live it!
Såg en intressant dokumentär om Deepak Chopra filmad av hans son Gotham. Den har hängt sig kvar i mina tankar, den berörde på ett obekvämt sätt. Den visar en mänsklig bild av Deepak, bortom guru-uppsynen. Och som jag såg honom nu, en man med beroenden, av att bli bekräftad och vara uppkopplad.
Jag vill inte på något sätt klanka ner på Deepak, han är människa, precis som vi andra. Var och en av oss har en utmaning eller fler att möta. Men det som jag inser är att det är stor skillnad på att tillskaffat sig kunskap och att tillämpa den… du kan vara kunnig och du kan vara vis (jag skönjer där en skillnad). Och framför allt visar mig filmen att det är en helt annan sak att prata om sin kunskap än att leva den. Live the teachings, säger Oneness. Och jag ser det så med visdom, att den är inget värd förrens jag förmår leva den.
Jag tänker också på Oneness som säger att meningen med livet är relationer. Vi är här för varandra. Och det är också något sorgligt med Deepak-filmen att hans driv har blivit så stort med att relatera till alla oss okända fans att han försummar de närmaste – de allra käraste.
Det är inget unikt med det Deepak-filmen visar, tvärtom berör det mig så innerligt för att jag vet av egen erfarenhet att det är så lätt att springa med i rushen, jaga sig själv och rusa ifrån sin källa, sluta leva visdomen och säga till de nära: att jag kommer snart, ska bara jobba klart… ska bara jobba mer… ska bara.. ska bara…
Någonstans så fastnar drivet i benen och växeln går liksom inte att få ur. Orden bara manglar på och tystnaden ter sig allt mer avlägsen. Det stressiga livet blir dagar som går och vips så har livet levts… finns inge mer. Och någon kanske frågar sig; var det allt?
Deepak får mig att förstå något mycket viktigt som jag vetat om men inte uttalat för mig själv – att jag vill leva som jag lär. Jag ser mig som en lärare, jag älskar, precis som Deepak, att prata om det som jag har kunskap i (andlighet) men det är inte mitt livssyfte att stå och mässa ut det – jag vill leva det.
Och det är inte lätt att ta sig dit, men jag är på god väg. Och än godare nu sedan jag såg filmen och kan formulera min intention tydligare. Jag vill gärna vara en andlig förebild men mycket hellre vill jag leva ett andligt liv.