Artiklar med etiketten ‘Järvsö’
Stannar till…
… vid Svabensverk på vägen hem från Vedic Art-kursen i Järvsö. Köper mig en kaffe på Pannkakscaféet och frågar om kyrkan är öppen. Nej, det var nyss andakt säger den rara damen, men här får du nyckeln, gå in och sätt dig en stund du.
Jag går upp mot den vita lilla kyrkan på höjden. Den stora nyckeln i handen. Andan i halsen. Magiskt, att få nyckeln till kyrkan. Det känns stort, allra helst eftersom jag målat många kors den här helgen och rösten i mitt hjärta för mig närmare Gud.
Faller ner på knä i altargången. Sitter stilla. Hör bilar passerar utanför. Vinden i de långa tallarna. Kyrkporten som står och slår (vågade visst inte stänga den (helt) om mig). Spända andetag. Knäppta händer. Slutna ögon. Kaffet kallnar…
Mitt målande
Hur är det för dig frågar en kurskamrat efter dagens slut. Det känns inge bra, jag känner mig så less, svarar jag. Ja, jag såg att du satte dig på en målning, säger hon.
Jag vek ihop den först för säkerhetsskull, men sen satte jag ner rumpan med en suck och tog mig en kopp kaffe. Ingen så där less, less suck mer ett konstaterande att det här är inget för mig. Givetvis njuter jag. Det är fantastiska kursledare och underbara kvinnor i gruppen (alla är underbara), morgonyogan är ljuvlig, Viks gamla skola (Järvsö) är rogivande, maten är Blessed from God, men mitt målande – alltså, det funkar inte. Det skär sig inom mig när jag ser på det jag skapar. Det gnisslar och väcker obehag. Huuuuvaligen, som vi säger i Norrland.
Men men, jag vet att det tillhör min process. Det är inte målandet som gnisslar och skapar obehag. Det är annat jag ska se inom mig själv. Det är hur jag ser på mig själv. Jag är nära kärnan nu och egots röst är skärrad, tar till sina knep.
Målandet är inte själva grejen, jag vill möta mig själv med snäll röst, med medkänsla, ömhet och kärlek. Jag stannar och njuter hela helgen. Inte en endaste målning ska få jaga bort mötet med själen, tvärtom vet jag att just målandet stödjer mig i processen oavsett hur less egot känner sig så öppnar sig hjärtat. Det må inte sjunga för målning men jag kommer garanterat höra mer om vad det sjunger om.
Vedic Art
Suddar ut det sista av mina förväntningar, vill verkligen inte ta dem med mig på Vedic Art-kursen i helgen. De får vara någon annanstans, inte i mitt sinne iaf. Nu åker jag till Järvsö och Renée Briegs Vedic Art (och Yoga) weekend med tomt sinne och öppet hjärta. Köpte mig en T-shirt igår på rean, en sån där som jag kan ha på mig utan att vara rädd för att sulla. Jag ska ta kort på den sen så får ni se mantrat jag ska boosta mig med.
Inte ett alster jag hoppas få med mig hem, ja mer än för att själv se tillbaka på hur fritt jag släppt loss då, men inget att rama in och hänga på väggen. Jag åker inte för att måla, jag åker iväg för att se djupare in i mig själv. Belysa sådant jag inte mött förut – så den enda förväntningen jag kanske har kvar då är väl just den att öppna hjärtat än mer… för mig själv.