Artiklar med etiketten ‘kärlek’
Egenkär
Har förstått att vissa människor tolkar egenkärlek som något negativt och egoistiskt, och för mig är det helt tvärtom.
Jag har aldrig varit så självcentrerad och alltså egoistisk (på ett negativt sätt) som när jag var missnöjd med mig själv och min kropp. Att gå runt med en negativ självbild och komplex gör att man tänker oerhört mycket på sig själv, hur man ser ut, vad man äter, inte äter, vad man gör, eller inte gör, hur man uppfattas och hur andra ser på en. Och allt detta fokus på mig mig mig, som uppkommer ur en osäkerhet på en själv leder till att man drar sig undan livet, vännerna, familjen, middagsbordet, badstranden ….
Och inte bara det att man kanske undviker trevligheter, fester och kalas, utan när man väl ska gå så står man i timmar och rotar i garderoben och blir än mer missnöjd över kläder som inte passar.
Att vara missnöjd leder alltså till att man förspiller tid som man kunde, och borde, lagt på gemenskap och glädje med andra, och inte minst gemenskap och glädje med sig själv. Och det värsta av allt, man känner i rummet och atmosfären när en person med negativ självbild kliver in, energin man bär med sig är inte stärkande för en själv eller andra.
Så vänd dina tankar om dig själv om du inte redan gjort det. Sluta prata negativt om dig själv och din kropp, för det är att vara självcentrerad, Fokusera istället på att att du är en viktig människa i ditt liv och andras liv. Se inte what’s on the table utan mer på what you bring to the table, i form av energi, glädje och gemenskap.
Var en människa som lyfter dig själv och andra. Var stolt. Och var egenkär – det är det vackraste som finns. Och förhoppningsvis smittar det av sig till andra, och du kan vara en person som lär andra att också vara kära i sig själva.
Älska sig själv
Att älska sig själv. Du kan inte sitta och vänta på att en känsla av kärlek ska infinna sig. För kärlek är en handling – ett verb – något man gör. Så du behöver ”step into action” för att komma i rörelse, starta en movement emot det som ska ske, ske sen när du älskar dig själv, det behöver börja ske nu.
Mina tankar om min kärlek till kroppen var villkorad. Jag tyckte jag behövde gå ner i vikt först, sen skulle jag älska mig själv och då skulle jag se mitt eget värde och då skulle jag göra allt det jag egentligen längtade efter. Som att köpa kläder jag tyckte var snygga, använda bikini, bada, gå stoltare, skratta mer, gå på fester, satsa på min youtubekanal, skapa business …. Då skulle jag förverkliga allt jag längtade efter. Men först behövde jag gå ner i vikt, finna mitt eget värde och kärlek. Tills jag kom på att det är precis tvärtom.
Det betyder att göra nu, allt det som du tänker göra sen. För det är handlingen som får allt att vända runt. Ju mer du investerar i dig själv och dina drömmar, ju mer värde fylls du med. Du börjar känna dig viktig och värdefull för dig själv. Du uppvaktar dig själv, skulle man kunna säga. Och du vet ju vad som händer när du får uppvaktning, du börjar ana att någon tycker om dig. Du märker att du börjar tycka om dig själv.
BODYLOVE
Jag märkte hur jag höll på att dyka in i vassen och gömma mig, ett gammalt mönster jag bär med mig när beachsäsongen sätter igång.
Men så bestämde jag mig istället för att nu är det dags, att än mer stärka och LÄKA relationen med min kropp. Sluta mata den med skam och istället ge den min kärlek och omtanke.
Så på lördag startar jag en videoserie på YouTube som jag kallar BodyLove ❤
Kanske vill du vara med. Bäst koll får du om du prenumererar på min YouTube-kanal.
Ps Sprid gärna videoserien, om du har någon i din närhet som du tror kan vara intresserad.
Självkärlek
Hur lär jag mig själv att tycka om mig själv egentligen, vad betyder det och hur gör man?
Jag har svårt att börja tänka kärleksfulla tankar om min person och än svårare att ställa mig framför spegeln uttala positiva meningar om kroppen. Det känns bara konstigt och fake.
Men en väg jag funnit är att bygga tillit och respekt istället, det är något jag kan förmå ge kroppen. När jag väljer att vara närvarande och lyhörd till min kropp så hör jag henne tala. Jag öppnar mig för den inre kommunikationen och hör hur hon mår, vart hon vill gå, vad hon vill äta och när hon vill sova. Och ju mer jag lyssnar desto mer förstår jag henne. Jag inser att hon bär en djupare visdom och jag börjar förstå att om jag lär känna henne mer så finner jag vägen jag så länge letat efter – min livsväg. Hon är inte bara min kropp, hon är min guide och min guru. I henne är jag i kontakt med mitt högre jag – min gudomlighet.
Och jag lär mig att självkärlek handlar mindre om spegelbilden och mer om tillit, respekt, förundran och förtroende. Jag återskapar förtroende för min egen kropp och genom henne även min själ(v).
Det är tryggt …
Med resan att älska och acceptera min kropp har jag lärt mig att om kroppen bär övervikt så är det av en anledning, ofta en väldigt god sådan. Och att det inte är kalorier, kolhydrater eller crossfitpass som det handlar om. Behöver kroppen ett skydd i form av övervikt så behåller den ett skydd i form av övervikt. Punkt.
Och jag har alltid, alltid fått svaret när jag frågat kroppen om varför den behåller det mjuka hullet – att den är rädd. Min kropp är på cellnivå rädd och skygg. Den minns något skrämmande från förr och för att beskydda mig från liknande upplevelser bäddar den in mig i skydd av övervikt.
Det är först nu jag tagit till mig det på riktigt och accepterat det fullt ut. Och inte bara accepterar, jag är faktiskt tacksam till min kropp som skyddar mig. Den är som en överbeskyddande mor som klär mig alldeles för varmt om vintern. Den vill mig bara väl.
Så min kropp vill inte att jag späker mig, tvingar in mig i kontrollerande dieter och den vill verkligen inte att jag tränar tuffa träningspass. Ett hårt träningspass skulle däremot förvärra den stressen den redan bär.
Min kropp säger mig att den behöver känna sig förstådd, trygg och omhändertagen. Den vill ha mjukhet och värme. Den vill ha kärlek och mycket trygghet.
Så jag uttrycker nya affirmationer …
Det är tryggt för mig att vara jag.
Det är tryggt för mig att leva mitt liv.
Jag är älskad.
Den som dömer
Fick sådan fin kommentar om mitt senaste blogginlägg när jag delade det på Facebook, en kvinna som skrev att hon upplever så mycket kärlek till sig själv att hon även älskar den delen i sig själv som dömer.
Och jag kände bara wow, självklart vill jag också acceptera och således älska den delen i mig själv som dömer mig själv. Och när jag började se till henne, hon som är inom mig, hon som dömer, så ser jag mig själv som liten. Det är en liten flicka där inne, som försöker räta upp och rätta till den delen av mig som andra ser. För den lilla flickan, hon som dömer, är bara så himla rädd – att jag inte ska bli omtyckt. Hon vill egentligen bara mitt eget bästa, hon värnar så om mig och är rädd att jag ska råka illa ut. Och hon kan (tills nu) inget annat sätt för att visa sin stora omsorg än att döma och tillrättavisa.
Så i dag fick jag ett breakthrough till min självkärlek. Jag ser inte bara allt jag dömer, jag ser också hon som dömer – och jag förstår att allt är ett rop på kärlek. Ett rop som tystnar när jag slutar döma ropet. Och ser och accepterar hon som ropar.
Självkärlek
Min väg till självkärlek ….
Förut så tänkte jag att om jag bara ändrade mina tankar så ändrades mitt resultat. Men jag förstod snabbt att ändra tankarna inte var så lätt som jag önskat. Tankarna verkar leva ett eget liv. Och via Oneness så fann jag frid till mina tankar, de fick helt enkelt vara som de var, glada, deppiga, dömande, uppmuntrande … de fick komma och gå och jag lärde mig vara den som betraktar.
Likaså försökte jag göra mirror work dvs ställa mig framför spegeln och uttrycka självkärlek. Ge min kropp pepp, beröm och kärlek. Det funkade inte heller, jag blev bara mer missnöjd när jag stod framför spegeln.
Min väg till att tycka om mig själv kom genom min kärlek till ord och min förmåga att känna energi. Jag sökte ett ord (man kan ha flera) som fick mig i den energi (vibration/känsla/feeling) jag önskade mig. För mig började det med belåtenhet. Jag ville känna mig belåten med mig själv, min kropp och mitt liv. Och när jag nu bara tänker – belåten – så är jag där, jag är nöjd och tillfreds med mig själv och när jag går förbi spegeln så stannar jag ofta till och känner mig snygg.
Skam kring mat
Jag märker hur skammen över hur min kropp ser ut blir mindre och mindre. Trots att jag väger mer än jag någonsin gjort innan så känner jag mig belåten, fridfull och snygg i min kropp. Det är en sån härlig känsla att tycka om kroppen! Jag har som mål att komma till att jag fullkomligt älskar den och faktiskt blir förälskad i den, jag börjar känna dom vibbarna till mig själv. Wow, tänk att få bli kär i sig själv!
Däremot har jag svårare att släppa tankar om skam och skuld när jag äter. Nu äter jag när jag vill äta och vad jag vill äta, men ändå så ligger skulden där och lurar. Tankar om att jag borde hålla igen, skärpa mig. Tankar som vill locka mig in i någon diet och kontroll. Egot vill verkligen ta kontroll över maten märker jag.
Jag låter mig inte lockas dit, jag vill inte in i någon matfålla (borde stå fälla) igen, jag vill vara fri. Men som sagt tankarna – de fortsätter jag mig.
Har inte kommit till någon lösning där än, men vet att den kommer ges mig. Känner mig gudomligt vägledd och omhändertagen i min ”älska mig själv-resa” så jag förstår att även skuld och skam kring mat kommer försvinna. För när vi älskar oss själva fullt ut så känner vi ingen skam eller skuld över våra kroppar, hur de ser ut eller det faktum att vi äter. När vi älskar oss själva så gör vi det villkorslöst, utan förpliktelser. Jag behöver inte vara på ett visst sätt, ha en viss vikt eller storlek för att älska mig själv – kärlek är kärlek. Den är villkorslös. Punkt.
Självkärlek
Tänk vad vi kan skapa utifrån självkärlek. Eftersom allt är energi, ljus, vibrationer så antar jag att kärlek har den högsta vibrationen. Och om jag då går runt många år med låg vibration, dvs förakt, skam, dömande mot själv och min kropp så skapar jag utifrån den frekvensen. Universum (och/eller Gud) svarar an med den ton jag sänder ut.
Medans när jag känner frid, kärlek, acceptans, belåtenhet, stolthet, värde, glädje över mig själv och min kropp så öppnar jag upp för en helt annan attraktion. Tänk vad jag kan skapa utifrån självkärlek?! Wow!
Ikväll ska jag meditera och känna på vibrationen som är kommen ur min belåtenhet. Och se vad mer som finns att upptäcka där.
Samhällets fel
Det pratas ofta om att det är samhällets fel att vi kvinnor har en snedvriden och osund syn på vår kropp. Samhället och media är skurkarna. Jag har svårt att förstå att skulden läggs där, är det inte vi som är samhället? Är det inte vi som skapar, lever och konsumerar – även media?
Jag som älskar att konsumera Kardashians, jag ser att de för ut ett speciellt kvinnoideal över världen men jag ser också att de själva är fångna av samma ideal. Så vem är offer och vem är förövare.
Det jag vill komma till är att det kanske inte finns någon förövare. Vi är alla oskyldiga. Det kanske inte ens finns något rätt eller fel. Man kanske får leva och vara precis som man är. Och att friheten kommer när vi slutar döma.
Min make (eller andra män) har aldrig fått mig att känna mig tjock och ful, det har jag själv fått mig att känna. Jag har dömt ut mig och min kropp, jag har tryckt ner mitt eget värde. Jag ville skriva det eftersom jag vet att de finns de kvinnor som anser att det är männens fel att vi har en osund kroppssyn till oss själva.
Nåväl, i morse satt jag i badet och kände sådan frid till min kropp, jag strök över låren, överarmarna och såg ner på fötterna och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag passade på att be min kropp om ursäkt för alla nedlåtande tankar jag utsatt den för. Och det kändes som huden och cellerna svarade an med kärlek, som att press släppte och att frid fick spridas.
Sprid lite kärlek idag, börja med att sprida den till din egen kropp.
