… nu börjar det!
Imorse vid frukost kom Oscar runt köksbordet, alltså kom över till den sida jag satt. Och sa; Bamsekram. Och så fick jag en skön lång bamsekram.
Redan där borde jag anat oråd. Men jag var så förblindad av den varma kramen att jag inget anande. Helt uppslukad av kramen förblev jag i ca 30 sek till.
För när Oscar gått tillbaka till sin plats vid köksbordet så sa han; Du kan få din kram hemma istället så behöver vi inte kramas när du lämnar mig vid skolan.
Med vänliga ögon och milt ansiksuttryck sa jag; Det spelar ingen roll vart vi kramas – det viktigaste för mig är att vi kramas. Jag sa de orden samtidigt som det högg brutalt i hjärtat, min lilla 6-åring börjar redan bli stor!