Vi drog på campingsemester och började i Göteborg eftersom Oscar spelade Gothia Cup. Sen åkte vi på tips ifrån vänner upp till Hjo och fina Hjo Camping där vi fick oss en husvagnsplats alldeles vid Vättern. Vill verkligen rekommendera Hjo som turistmål, det är så så mysigt där.
Jag kände lugnet omfamna mig helt, och när jag såg ut över Vättern kände jag samma starka energier som vid Siljan. Det är nått magiskt över dessa sjöar. Och jag blev påmind om att det är så här det ska (eller iaf kan) kännas, så här ljust, eteriskt och andligt. I love it!
På väg hem så skulle vi stanna till i Askersund för att äta lunch, och när vi for genom stan så såg jag en Kristallbutik och bara kände att här måste jag in. Så jag hoppade ur nästan i farten och övriga i familjen åkte vidare för att leta lämplig parkering med husvagn på släp. Inne i butiken möttes jag av Eva som var så genomhärlig, också så där ljus och andlig som jag upplevt Vättern, och hon visade mig sitt rum där hon tar emot för sittningar och seanser och energin var så stark så jag fick rysningar över hela kroppen.
Åter hemma så är jag så tacksam för denna semestertur som gav så fina stunder med familjen men också tacksam för att jag känner mig påfylld energimässigt. Påfylld och inspirerad att arbeta mer med energier (igen).
Haft två soliga och roliga baddagar med massa barn och vänner vid Lugnet. Det känns som vi fångar det sista av sommarlovet och sommarvädret med för den delen, jag känner mig nöjd med min sommar och att jag lyckats leva många dagar som Snigelmamma. Givetvis inte alla, nog för att tempot är inbromsat i sakta lunk men att vara en äkta snigelmamma i min egen bemärkelse är framförallt att vara närvarande och det är jag inte alla gånger även om jag är här – det lyser men ingen är hemma ni vet.
Men jag måste dock klappa mig själv på snigelskalet och säga att jag varit här mycket den här sommaren. Jag har lyckats möta upp och finnas i både skratt och gråt. Jag har sett mycket som man kan se djupt där inne i de små blå, som man lätt missar om farten är hög. Däremot är jag ingen vidare lekmorsa ännu, nog för att jag kan skylla på att Izabelle är ganska liten och kräver sin stora omvårdnad men mer troligt är nog att jag är lite (läs: ganska… alltså rätt så) lat och behöver anstränga mig lite mer för att hitta in till den där leken. Men det kommer. Jag har lovat mig själv fler sommarlov och mer närvaro. Jag är bra men jag vill och kan bli bättre. Hur blir det bättre än så här?
Nu skippar jag bloggen och sjunker ner i fåtöljen för att one to one talk med min kära make som jobbat hela sommarveckan.
… lockade mig tillbaka. Denna gång for jag tillbaka för att visa barnen utsikten och det blev en spännande utflykt för oss alla tre. Både jag och Oscar är lite ”lätt” höjdrädda och Maya morsk som alltid ville gärna hoppa utför. Hennes hicka som hon hade när vi kom dit försvann, så jag frågade henne om hon hade blivit rädd ändå, eftersom hickan försvann. Svarade; Nej, jag blev inge Krämd! (hon har ännu inte lärt sig säga S)
Fick en stund över till mig själv på eftermiddagen då en klient missat på dag. Och då gjorde jag något bra för mig. Jag åkte och köpte mig en fruktsallad och for upp till Lugnets Hoppbackar. Tanken var att få se solen och kunna göra lite Sunyoga. Men solen hade precis gått ner och jag fick istället njuta av en vacker himmel.
Det var så lugnt och fridfullt att sitta där uppe och insupa av den fantastiska utsikten. Efter min egen lilla mysstund på berget åkte jag ner till JohannesKyrkan och förberedde dagens Yogapass. Tacksam över en ljuvlig eftermiddag!