Till min stora glädje följer Oscar och en kompis med mig till Kolbäck Gästgivaregård och min Yogadag på lördag. Vi åker redan imorgon fredag och sover över. Och inte nog med det, min soulsister Christina är också med på både resan och yogadagen. Pojkarna tar med fotboll, spel och sparkcyklar och klarar sig själva medans vi andra yogar och myser.
Det känns fint för mig när barnen vill vara med, jag blir så lycklig av det. Minns med värme då Maya varit med på Yoga och Onensskvällar – det är mammalycka. Lycka att kunna kombinera det fina arbetet jag har med min familj.
Ser framemot dagen, en dag fylld med yoga, meditation och närvaro. Är så tacksam för livsstilen som ger så mycket gåvor. Och att min livsstil till mångt och mycket är mitt arbete. Tacksam för alla fina människor som bokat in sig på Yogadagen – att det är fullbokat.
Varje barn bör få känna sig unik, så jämför aldrig.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Det var i Indien jag ”fick till mig” inspiration till att göra just dessa meditationer till youtube och nu så infann sig energin och lusten att spela in dessa. Hoppas de leder till sinnesro.
Namaste Savita
Andlighet för mig är att vara i min sanna essens. Leva, vara fri och låta livet flöda igenom mig. Fri från mina egna rädslor, präglingar, agendor. Fri från sinnets kontroll och begär. Det är inte lätt att välja kärlek när rädslan gnyr där inne. Rädslan arbetar på hela tiden, rädd som den är. Den tar lätt över. Och innan man förstår vad som hänt så har den styrt om livet igen med sitt eget kontrollsystem, bommat igen hjärteporten, skylt fönstren och stängt av kanalen till det goda, det rena, det sanna – har man tur så hör man fortfarande ett brus från källan och kan orientera sig fram igen… till sig själv – det gudomliga inom – kärleken.
Jag flyr inte rädslan nå längre. Jag stannar och lyssnar till den, försöker förstå den. Rädslan är som en fångvaktare till mitt inre och när den ges förståelse och respekt så slappnar den av, den ger vika. Även rädslan får en famn att vila emot. Den vill inte känna sig ensam. Jag tar rädslan med mig. Jag håller den i handen när vi åker berg o dalbana genom livet, det är okey att känna rädsla när livet kittlar men jag vill inte att den håller mig fången och gömd. Jag vill att äventyret pulserar i halsgropen, jag vill omfamna människor, jag vill känna friheten i håret – jag vill leva!
Jag vet att när jag fyller mig själv med det goda så stärks min andlighet, alltså min närvaro med mitt högre jag. Likväl om jag smutsar ner mig med misskötsel/bruk (shopping, socker, bekräftelse, kaffe, arbete), energitjuvar, stress och annat så klingar kontakten av.
Mina påminnelser till mig själv är att jag mår bra av;
Dricka mycket vatten, gärna kokt silverthé
Vistas i sol och dagsljus
Äta från naturen, frukt och grönt
Omge mig med närande relationer, människor som väljer det goda för sig själv och andra, människor som har nära till glädje.
Promenader
Yoga, meditation och dans
Oneness Blessing (deeksha)
Bidra/ge till andra
Min andliga närvaro ökar när jag fyller mig med det goda. Det är som att det grumliga glaset renas bara jag fortsätter att spola i rent och fräscht vatten. Det jag fokuserar på växer. Jag blir som jag umgås – jag väljer noga! Det är mitt liv och det är min livskraft och mina val avgör hur mycket liv som som tillåts strömma genom mig.
Det blir inte alltid som man tänkt. Min plan med tid och närvaro med barnen spretade isär lite grann. Efter Oscars fotbollsmatch på lördagsmorgonen så försvann han iväg till kompisar och blev kvar både på lunch och middag, och till kvällen hade de kommit på att de skulle ha fest så de hade party en hel skrälldus med barn. Maya ville såklart också vara med på fest, så henne cyklade jag dit med. Så blev det med det. Hur som, glada (och sängfärdiga) var de dock när de kom hem.
Själv hade jag sällskap av både Izabelle och grannpojken i trädgården. Vi krattade och gjorde fint. Vi hade så trevliga samtal han (grannpojken) och jag, det sa liksom klick. Så vi bestämda att jag skulle få köpa honom. Tio kronor var lagom tyckte han själv, så han sprang iväg med en slant till sin pappa och så var köpet klart. Fast han ville förstås kolla med mamma först också, kanske hon ville ha hundra kronor. Och jag sa att jag ville prata med Oscar för han var ju inte hemma, Maya och Izabelle var med på köpet även om Maya suckade över att få två bröder. Jag sa att det kan ju vara bra att sova några nätter på saken också när man tar så stora beslut i livet. Det går nog bra för mig iallafall, sa han 😉
Åh, vad barnen är ljuvliga! Det är allt ett äventyr att möta dem i samtal och umgänge, spelar liksom inte någon roll om de är ens egna eller andras guldklimpar – de förgyller livet för oss alla.
Inriktar mig på en stillsam och närvarande helg med barnen. Med mys och pyssel och har jag tur kan jag lösa in min födelsedagspresent och få ett Yogapass med Maya.
Under dagens höstmöte med Dalarnas Författarförbund blev jag varmt avtackad av styrelse och kollegor. Mitt beslut att avgå som ordförande har mötts med djup förståelse och varm famn och idag under avtackningen så kände jag också hur tacksamma de är över den tid jag suttit som ordförande. Jag känner att jag faktiskt bidragit med mycket till förbundet och att jag kan avgå med stolt hållning, det har varit en lärorik tid och jag har fått nya vänner för livet. Relationer är livets krydda.
Jag känner mig redan mer avslappnad och tillfreds, så jag är säker på att jag inte bara kommer bli en bättre författare i och med att jag avgår utan även kommer att bli en mer närvarande och lugn mamma. Livet skänker många insikter och en av de jag ofta kommer på mig med att upptäcka är modet att skala av och styrkan i att stanna upp och vara närvarande. Just närvaron är själva pulsen i allt vi gör, den visar om vi är vakna eller sover. Närvaron är själen i föräldraskapet, yogan, skrivandet och relationerna inte minst relationen med mig själv.
Idag blir det inte så mycket bloggande, eller sittande vid datorn. Jag ledig med barnen idag och väljer att fokusera på närvaro, glädje, gemenskap och natur….
Lägger säkert ut några bilder som sammanfattar det sen.
Kram på er och trevlig Valborg!
… och djur borde jag lagt till!
Det började med en mysig cykeltur (jag gick) ner på stan för att möta upp Nogge på lunch och lite lek. Solen strålade och fåglarna kvittrade.
När vi kom hem lekte barnen så glatt med 2 grannbarn. Jag satt ute och solade och hörde barnskratt på avstånd. Underbart!
Var inne i köket en sväng. Hörde ett konstigt jamande, nu är det en annan hankatt inne tänkte jag. Gick för att se. Till min fasa har Morris burit in en levande mus och släpper slött ner den. Den springer iväg inne – Jag springer ut!!!!
Hoppar upp på altanräcket – måste ju skydda fötterna – och ringer till Nogge och jagar på honom att komma hem, han är på Ica och handlar.
Den odugliga slöa katten – tänk er katten Gustav – kommer slappt ut UTAN mus. Musen har han tröttnat på att jaga och lämnat INNE!
Nogge kommer hem efter ett tag och finner musen som blir räddad och kan ta sig ut i friheten igen. Alla lyckliga!
Börjar laga maten, mumsig Tacopaj och inser att kylskåpet är trasigt. Ringer runt till alla el och kylfirmor på Valborgmässoafton efter kl 16.00 – behöver ju inte förklara hur det går….
… en vän erbjuder sig att vi får låna hennes kylskåp som hon har i en stuga på gården. Grannen har en bil med färdigkopplat släp på som vi kan ta – allt verkar gå smidigt.
Tills vi rullar iväg och inser att bilen är obesiktad och släpet lika så. Släpet är även oskattat och oförsäkrat. Halvvägs ut på landet där kylskåpet skall hämtas tjuter Bensinlampan.
Allt slutar gott, vi tar oss hem med ett fylla på bensinstopp på OK och kylskåpet är på plats på altanen så vi klarar oss över helgen. Tacksam för vänliga människor!
Som en krydda till den här annorlunda dagen springer en söt Igelkott omkring på gården. Lyckliga över en ny gäst till vår gård så serverar vi lite mjölk som Skatorna snabbt slurpar i sig.
Vi tar oss iallafall ut på en majbrasa innan jag och barnen stupar i säng och Nogge åker ut på nattskift. What a day!
I höstas när vi var på semester i solen och skulle ha det mysigt och skönt tillsammans. Så började semestern med att jag och Oscar hamnade i gräl flera gånger per dag. Det var givetvis påfrestande för oss båda. Och det kändes verkligen som vi triggade igång varandras sämre sidor – snacka om spegelbild!
En kväll efter minidisco började vi gräla igen. Vi var båda trötta och grälet slutade i gråt för oss båda. Oscar låg i sängen och grät. Jag kände mig totalt misslyckad som mamma. Misslyckad eftersom jag inte kunde hantera mina känslor. Och misslyckad eftersom jag inte hittade någon lösning att nå fram till honom. Misslyckad eftersom mitt barn var ledset.
Jag gick och la mig brevid honom, han låg med ryggen till. Jag grät och sa att jag älskar honom och vill att vi skall vara snälla mot varandra och ha roligt tillsammans. Och så frågade jag vad han vill att jag skall göra för att han skall må bra.
Jag vill att du skall lyssna på mig, sa han.
Den kvällen, det samtalet var jätteviktigt för vår relation. Och nu ser jag att det samtalet har gjort att vi är mycket närmare varandra än tidigare. Vi gosar och myser mer. Lillasyster Maya försöker reta Oscar och säger att han är en mammagris, men retningen når liksom inte fram. Han är en stolt mammagris!
En fråga – fick ett ärligt svar – som gav den självklara lösningen, dvs närvaro och lyssnade.