Grannflickan och hennes familj åkte varje sommar till Strömstad – västkusten, solen och livet , själv packades jag in i bilen och åkte 100 mil norrut till släkten i Norrbotten och den iskalla Bottenviken, brrr hutter! Enda sedan dess har jag drömt om Strömstad, som växte som en sommaridyll i mina öron. Nu äntligen kommer jag att få uppleva Strömstad och till min stora glädje är det Oneness som tar mig dit – så innerligt tacksam, så otroligt tacksam!
Och inte nog med det, så förläggs kursen på ståtliga Quality Spa & Resort – hur kan det bli bättre än så?! La dolce vita är det i alla fall för mig!
Det är mycket som slår in nu, drömmar manifesteras i en rasande fart och jag påminner mig om att rannsaka min önskningar för vips så är de inslagna och levererade och då kan det vara försent för korrigering.
Igår hade jag bilen inbokad för service klockan ett men tänkte på morgonen att jag skulle behövt åkt och handlat efter lunch. Och jag hann inte mer än tänka tanken så hörde mekanikern av sig och sa att han(!) önskade flytta fram tiden till klockan tre istället. Se, allt är verkligen omhändertaget. Det finns en större kraft som verkar inom oss och projicerar ut vår verklighet. Är jag sann och god i min intention så sluter det gudomliga (livet, Gud, universum) upp och levererar – återspeglar mitt inre.
Tacksamhet är en magisk nyckel. Jag skriver mycket som jag är tacksam över i min Bönebok. Jag tackar för livet, hälsan, barnen, lyckan, glädjen, skratten, friden, jobben, passionen, böckerna, kurserna, resorna.. jag tackar för det jag har och jag tackar även för det jag ännu inte uppfyllt åt mig själv – jag tackar för jag vet att det bara är en känsla av tacksamhet bort. Igår gick jag en promenad i tacksamhet, walk in gratitude, och mumlade tacksamhet över allt jag kunde komma på, kroppsdelar, egenskaper, händelser, relationer… jag tackade och tackade med varje steg jag gick. Och till kvällen somnade jag med tacksamhetstankar och idag ges jag än mer att tacka för. Livet tycks te sig mirakulöst men egentligen är det väldigt enkelt – det jag sänder ut är det jag får tillbaka.
…. söker jag ju av någon anledning i Indien. Jag dras dit av hela mitt hjärta genom Yogan i synnerhet men även av andra orsaker som ni säkert märkt här på bloggen.
Mina rötter från detta liv har jag däremot i Norrbotten då mina båda föräldar är där ifrån. Min pappa från Kalix och min mamma från Karlsborg. Jag har all släkt från Norrland och även mitt namn Norgren är ett släktnamn, min mammas flicknamn, men som jag fick då jag gifte mig med min man som också hette Norgren. En slump kan tyckas. Men jag tror på annat, jag tror på en mening med allt. Och att jag skulle heta Norgren i efternamn istället för Pettersson visste jag redan som barn. Min tanke då var att ta tillbaka mammas namn när jag blev vuxen. Och istället fann jag min kärlek och han var redan utsänd och försedd med namnet. Svaret vid frieriet för 10 år sedan blev enkelt.
Jag vill påminnas om mina rötter i Norrbotten så jag har precis beställt ett vackert Tennarmband från en norrlänsk tjej som bor i Luleå. Hon har fantastikt vackra armband på sin hemsida, så det var svårt att välja. Men jag kände att det hon gjorde till mig blev helt rätt – det känns som jag.