Artiklar med etiketten ‘rädsla’
GODTREPRENEUR
Frustration
Jag har gått länge med en inre frustration av att inte komma till min rätt, alla projekt stora som små mättar mig inte. Det känns hela tiden som att jag har mer potential, kraft och ljus som vill ut. Som vill verka. Som vill JOBBA. Spelar ingen roll om jag haft en yogatermin, retreat, skrivit ett manus, startat en Online Show … hungern kvarstår.
Så vad är det då denna hunger, som övergått till frustration beror på?
Know your why
I samtal med min New York-coach Michael kom jag fram till att mitt WHY (varför) handlar helt och hållet om att SATISFY GOD. Jag vet att jag har ett kall, en livsuppgift och så länge jag inte lever mitt kall så blir jag frustrerad.
Know your calling
Vad är mitt kall? Det har jag försökt ta reda på under alla år. Och jag anser att vi behöver pussla ihop ledtrådarna längs livslinjen för att komma fram till det. Se vilka gåvor du välsignats med, vilka erfarenheter du berikats med, se vilka egenskaper som lyser starkast, se vart drömmar och passion leder dig – när allt detta pusslas samman så uppenbarar sig en sanning. Din sanning. Meningen varför du är här och vad just du är ämnad att vara och göra.
Klarhet
Jag har de senaste åren fått klarhet om många av mina pusselbitar, börjar skönja mönstret, förstå att jag står oerhört nära sanningen nu. T ex att jag behövde läka min skam, våga synas, till att älska att synas, älska att prata, passionerad i läsa, inspirera och all form av entreprenörskap. Vilja vara vacker och sexig, våga vara vacker och sexig, våga strunta i vad andra ska tycka …
Rädsla
Och det var här det tog stopp, jag hade en del kvar jag inte vågade visa och ÄGA på grund av rädslan av vad andra ska tycka. Och det var grunden till allt annat. Det var grunden till hela mig, min sanning och existens. Där jag finner alla mina svar, min energi och mitt hopp. Min tro på Gud.
Det är den del jag hela tiden avstår från att ta med. Det är den delen jag fortfarande känner skam över och gömmer. Trots att det är den delen jag låter genomsyra allt vad jag företar mig – egentligen.
Godtrepreneur
Jag lovar härmed mig själv att låta den delen vara den viktigaste, den som genomsyrar och belyser allt annat. Jag tror att när jag ger mig hän till mitt kall, To Satisfy God, så kommer min hunger att tillfredsställas. Jag är en GODTREPRENEUR helt enkelt, en GOD DRIVEN entreprenör som älskar att se människor äga sin sanning – det här är min!
Känner du också att du har ett kall inom dig, att Gud har en plan för ditt liv, att du är ämnad att vara mer och bidra mer än vad du redan gör – då ska du hänga på mig in i det nya året. Jag kommer lära dig hur du får kontakt med Gud, och således även ditt kall, och hur du finner modet att leva det liv Du är ämnad att leva.
Håll gärna koll på min FB-sida: Savita Norgren också, där är tanken att det ska uppdateras mer frekvent än bloggen.
Vill rikta ett extra tack den här veckan till min Mastermind-grupp som bekräftar mig som entreprenör, och vännen Anna-Moa som förmedlar att jag måste äga gudstron. Ni vidgade verkligen min framtidssyn.
LIVE CHALLENGE
Jag har gett mig själv en egen 21-dagars challenge på Youtube, där jag under 21 dagar sänder Live för att utmana min rädsla att stå framför kameran och min egen obekvämlighet i min egen kropp. Och efter bara några få dagar och live, så lossnar något. Jag märker att jag älskar det och jag känner mig hemma i mig själv – framför kameran!
Du ser alla klipp på min youtube-kanal.
Släppa kontrollen
Jag har min grundtro till Gud, att någonting stort och kärleksfullt råder. En kraft som skapat mig, dig, jorden och galaxer. Livet är skapat i ren magi, så är det ju verkligen. Och trots att jag förstår att det är just så – magiskt – så hamnar jag ändå lätt i tvivel. Och när tvivel kryper under mitt skinn så tror jag ofta att lösningen ligger i att ta kontroll. Fast jag vid närmre eftertanke vet att tvivel motas med tillit. Tillit till att Gud råder och att allt är omhändertaget. Att jag är omhändertagen och att även lilla jag och mitt enkla liv ingår i en gudomlig plan.
Ikväll hänger jag min meditation åt att stilla betrakta vart jag håller kontroll (och alltså rädsla) och ber Gud om hjälp att släppa taget om min kontroll och lämna över allt till den gudomliga planen, planen som jag sällan ser men vill vandra i tillit. Den gudomliga planen som jag vet vill mig väl.
Musik till meditationen;
Relax to selflove
Jag har sökt olika sätt att lära mig älska mig själv, genom att kontrollera vad jag äter, hur jag tränar och med kläder, hur jag beter mig och vad jag tänker. Med mängder av sätt som alla fängslat in mig än mer i att det är något fel på mig och min kropp.
Och jag minns så väl när jag var i Indien, hur jag redan på vägen dit skiftade, skiftade till att slappna av, njuta och känna mig belåten över mig själv. Det hände redan på tåget till Arlanda faktiskt. Och det jag upplevde var vad jag förstår nu – en genomströmning av självkärlek. Men vad hände? Vad kom den ifrån denna våg av självkärlek? Inte bara självkärlek, utan en kärlek till andra och till livet.
Då tänkte jag att det var en gudomlig upplevelse, som ett uppvaknande, ett själsligt övertag. Nu tror jag att det var en ingrediens som utlöste denna själsliga upplevelse – jag tror det var min avslappning som utlöste den.
Jag kom från en kropp som var stressad, (själv)kontrollerad och faktiskt lite rädd. Och luften gick ur denna både inre och yttre stress, axlarna sjönk ner och jag satt fullkomligt i mig själv. Landade i mig själv. Avslappnad i mig själv. Jag släppte taget. Där och då hände det, belåtenheten tog över. Friden strömmade och jag kände mig så tillfreds med mig själv, kroppen och livet.
Så frågan jag ställer mig, kan det vara så att avslappning är vägen till självkärlek? Och att även avslappning är vägen till själen, den gudomliga upplevelsen. Och kanske är det så att det är själen som älskar – älskar mig för den jag är.
Let yourself shine
Du vill lysa! Så vad är det egentligen som hindrar dig från att stå i din fulla potential, din kraft, ditt ljus? Vad står i vägen mellan dig själv och din utstrålning?
Det kan tyckas vara mycket som hindrar oss från att vara vårt sanna jag, det är lätt att skylla på ekonomin, åldern, tiden, arbetet, orken … men det mesta motståndet (läs: rädslan) är nog ändå inom oss. Jag hade mycket som förvirrade mig från mitt eget ljus.
Vikten, min uppfattning om att jag behövde gå ner i vikt först för att sen vara mig själv, leva till fullo och njuta av min kropp och mitt liv. Vilket ju inte var sant, jag kan välja att känna mig snygg, härlig och strålande redan idag.
Vad andra ska tycka, jag var fullproppad med rädslor för andras avund, tyckande och dömande. ”Vem tror hon att hon är”-snacket, var jag så himla rädd för. Tränar mig varje dag i att våga stå kvar i mitt ljus fast jag vet att andra ”tycker”.
Missunnsamhet, också rädd för missunnsamheten – rädd för människors tysta avvisande. Nu har jag som mål att njuta av det istället, förvandla energin till att lysa ännu mer.
Att ta någons plats, hör väl ihop med de andra två ovan, men jag var rädd att trampa någon annan på tårna. Som att om jag växer och lyser så skuggar jag någon annan. Vilket är – not true at all, vet jag ju nu. Tvärtom, när vi lyser så inspirerar vi andra att göra detsamma.
Tillåtelse, och så denna tillåtelse som jag väntat på. Att någon ska klappa mig om axeln och säga, det är dags nu Savita, gå ut, ta din plats och lys upp dig själv och världen. Din tid är kommen. Men denna någon kom aldrig, däremot kom jag på att jag kan ge mig själv tillåtelsen jag söker.
Kära soulsisters and brothers, det är tid nu. Din tid är också kommen. Sluta förminska dig själv, kliv ur skuggan och in i ljuset. Du är ljus. Ingen kan hindra dig från att lysa, bara du kan hindra dig själv. Och det är att göra världen en otjänst – världen behöver dig, precis som du är, ditt sanna jag är din gåva till världen!
Let yourself shine!
Motsatser
Jag tänker ofta i motsatser numer. Det var en terapeut i en anhöriggrupp som introducerade motsatser för mig och det har hjälpt mig jättemycket. Låt oss säga att jag är rädd, så kan jag fråga mig själv vad som är motsatsen till rädsla. Jag kommer fram till att det är tillit för mig och utifrån det kan jag välja att fokusera på tillit. Välja tillit istället för rädsla. Sinnet kan inte fokusera på båda motsatserna samtidigt, det är som att se åt både öster och väster i samma synfält, det går inte – du måste välja. Det jag väljer blir min verklighet. Där mitt fokus är – där växer känslan. Fokus på rädsla, ger mig bara mer rädsla. Fokus på tillit, ger mig mer tillit.
Det finns motsats till smärta, självömkan, depression, ensamhet, stress … Att fråga sig själv vad motsatsen är till det jag upplever nu är en bra början. Vi upplever det vi fokuserar på. Lösningen kanske finns in andra änden.
Grace
Yogan, från början handlade det om fitness och snygg kropp för mig. Madonna körde yoga och det var trendigt, det var därför jag föll in på yogans livsväg då för 15 år sedan. Sedan fick yogan mig på bättre tankar och det blev mindre aerobics över det och mer harmoni. Det blev ett verktyg för stress. Yoga är ovärderlig för att skapa balans, sinnesro och mindfulness till en stressad hjärna. Som en flicka sa efter ett yogapass jag haft med Mayas fotbollslag, ”Min hjärna slutade tänka”. Kan kanske inte förklaras bättre än så.
Så genom fitness och stress så landar jag i essensen av varför jag yogar. För mig är yoga Grace. En nåd. Med yogan så öppnar sig en kanal av gudomlig energi (ljus, kärlek, vibration … ) och jag vet inte om det är Gud eller min själ (kanske same same) och för mig känns det som grace. I love it!
Yogan får mig i ett tillstånd av grace, när jag är i grace så är jag lugn, harmonisk, glad, tillfreds, öppen och i full tillit till Livet. Där flyter jag med utan motstånd och utan rädsla och bara njuter av livet. Allt känns lätt och ansträningslöst. Dörrar öppnas. Dörrar stängs. Allt känns rätt. Jag hör min själs önskan. Jag följer min själs önskan. Jag förstår att livet är gott och vill mig väl. Jag förstår att jag är god och jag vill mig själv väl.
Att förmedla grace är min intention med yogan.
Tid, skönhet och avslappning
Min rädsla för döden har krupit sig på, flera vänner har mist anhöriga den här veckan och det har berört mig och väckt min rädsla. Och när rädslan griper tag i mig så frågar jag den – vad är jag rädd för? Och förstår att jag inte är rädd för att somna in och färdas till andra sidan. Jag tror verkligen att livet fortsätter och blir än ljusare efter döden. Men jag är rädd för att svika barnen, rädd för deras sorg om de skulle behöva mista sin mamma, rädd för deras smärta. Rädd att inte vara där med dem i livet, när de behöver mig eller när de vill dela glädjen med mig.
Och mitt i mitt djupa snack med mig själv och rädslan att inte finnas där för dem så tänker jag att nu är jag här. Nu kan jag finnas här för barnen. Nu kan jag välja att dela glädje och sorg med dem. Nu kan jag välja att jobba mindre, logga ut från sociala medier och umgås mer med dem. Nu kan jag ge dem min tid och min närvaro.
För det är det min dödsrädsla handlar om, att inte få finnas där och ge av min tid och närvaro. Så jag blir vän med rädslan. Den skakar som alltid om mig när den kommer, men är jag uppmärksam så inser jag att den inte vill putta omkull mig – tvärtom vill den få mig på rätt köl och i kurs igen.
Jag lägger till TID på min mentala visionboard. Där ligger också SKÖNHET och AVSLAPPNING. Jag vill omge mig med skönhet och jag vill känna mig relax’ed.
Så just nu i livet är orden tid, skönhet och avslappnad mina ledord. Välja tid till familjen, omge mig med skönhet i livet och sträva efter ett tillstånd av chill inombords. Vad finns mer att önska.
Skuldkänslor
Intentionen att njuta av livet visar mig att jag har blockering (läs: alltså rädsla) kvar för att göra det fullt ut. Jag tillåter mig inte att njuta helt. Så varför gör jag inte det? Vad är det jag skyddar mig själv ifrån?
Började tänka i banor som, vad är motsatsen till njuta. Och bad om hjälp att finna motsatsord via mina vänner på Facebook. De flesta skrev att motsatsen till njuta är lida. Det köper jag, det tror jag är sant. Men ordet klingade inte helt rätt i mig. Det kopplade inte an till min blockering. Förens jag läste: skuldkänslor.
Skuldkänslor är det jag många gånger känner när jag njuter. Och min rädsla att väcka skuldkänslor till mig själv eller att andra ska bedyra skuld över mig, gör att jag inte vågar njuta fullt ut.
Så jag lider. Jag lider om jag tillåter mig att njuta, för när jag njuter så sitter det någon på min axel och strör skuld i upplevelsen. Och det är skulden jag vill undvika, det är den jag är rädd för. Så därför törs jag inte njuta fullt ut.
Som när man var barn och fick höra, ät upp maten på tallriken, tänk på alla barn som svälter i Afrika … fast tvärtom. Jag tänker, vem är du att njuta av maten på tallriken när barn svälter? Vem är du att njuta av ditt hem när människor tvingas lämna sina hem pga krig? Vem är du att flyga på solsemester när glaciärer smälter? Vem är du att välja skönhet i ditt liv, när andra lider?
Skuld. Skuld. Skuld. Jag matar mig med skuld. Ingen annan gör det, jag gör det själv. Skulden fråntar mig rätten att leva. Att njuta. Skulden förintar mig till ingen. Den äter upp mig inifrån. Har man en skuld betalar man tillbaka eller hamnar i fängelse. Jag kan inte betala tillbaka min lott av ”Mr Fortune” som gjorde att jag föddes i en bättre del av världen, och i en frisk kropp med mat på bordet… den skulden kan jag inte återgälda. Så jag fängslar mig själv med lidande, böjer mitt huvud i skam över vinstlotten jag drog.
Blockeringar
Med tanke på inlägget igår om att rädsla är energi, så ändras mitt synsätt om blockeringar av energi. Jag har lätt att känna blockeringar både mentalt och fysiskt, hur de sitter i kroppen. Och som med allt energiarbete så är ju syftet att frigöra energin som är blockerad, få den att flöda fritt igen. Och jag har ofta frågat mig vad det är som blockerar energin, tex vad för värdering, synsätt osv jag har som gör att energin saktar ner, hämmas eller till och med stoppas.
Men nu kommer jag ändra fokus från blockering till rädsla istället. Och fråga mig, vad det är jag är rädd för som gör att energin hämmas. Fråga mig vad för rädsla som ligger till grund för blockeringen.
Blockeringen är där, men roten till blockeringen är alltid rädsla som jag förstår det nu. Och som Gerald G. Jampolsky förmedlar i sina böcker, det finns bara två grundtillstånd; rädsla och kärlek. Du är alltid i någon av dessa tillstånd, och de kan enbart upplevas var för sig. Antingen rädsla … eller kärlek.
En blockering av energi är alltså rädsla. Och när jag tillåter ett flöde av livsenergin så är jag i ett tillstånd av kärlek. Rädsla låser, snärjer åt, begränsar. Kärlek öppnar, flödar, tillåter, accepterar.
Att vara i ett tillstånd av kärlek är alltså att vara i ett flöde av energi, i kroppen och sinnet men också i livet. Låta kroppen och livet ha sin gång, låta saker och ting förändras – det är vårt naturliga tillstånd. Det är kärlek.