Artiklar med etiketten ‘Renée Brieg’
Stilla tid
Upptäckte i spegeln att håret äntligen börjar bli långt. Det har tagit sin tid med målmedvetenhet och fullständig tillit och evigt tååååålamod att få håret friskt efter mina missödes blekningar/slingor/färgningar 2010. Då med löftet till mig själv att Go naturell, välja ekologiskt och snälla produkter till håret. Det funkar, men det är inte gjort i en handvändning. Det mesta jag vill åtstadkomma i livet verkar ge mig prövning i tålamod. Det måste vara en av mina stora livsläxor, snabb och kvick som jag är så är det bra segt ibland att stanna upp, invänta och bara vara i varandet. Booooring, skulle jag tyckt förr men ganska förnöjsamt skulle jag säga nu. Nu kan jag (oftast) vila i det. Känslan av att det händer ingenting. Det är stopp i flödet känslan, bring me some action, knäpp knäpp med fingrarna. Nu vågar jag stanna där och oftast upptäcker att det visst är action här, det finns ett livsflöde som bär allting och stannar jag tillräckligt stilla kanske jag till och med kan känna jorden rotera runt sin axel – vem vet.
Under Vedic Art kursen i helgen så hade Renée Brieg (läraren) med sig lite böcker att kika och läsa i, de låg tillhands under frukosten och hämtaandanpauser och så, jag hittade en bok som jag skrev av titeln på – Inbjudan till ett möte, men av en händelse så fann jag istället boken (av samma författare) Längtans Vingar av Oriah Mountain Dreamer (så vackert namn) när jag skulle beställa den på nätet. Och som alltid när jag känner mig guidad eller dragen till nått så funderar jag inte, utan jag litar på livsenergin och följer den – så jag beställde alltså boken Längtans Vingar istället för Inbjudan till ett möte, utan att ha en aning om vad den handlade om.
Guess what! Den handlar om skrivprocessen och kreativitet!
Jag är helt förälskad i boken, så där kär att jag inte ens har överstrykningspennan aktiv, jag är så begeistrad i boken att jag håller den helig. Jag känner att just den här boken, hennes sätt att berätta och dela med sig är som gjord för mig. Det verkar som ”någon” scannat av mina brister och gjort en facitmall. Någon har gått före och jag får ta rygg. Inte bara får ta rygg, jag har funnit någon som jag vill ta rygg på. Hennes skrivprocess är andlig, den är nära, den är innerlig och den är i kontakt med Gud (den gudomliga själen inom oss), den är underbar. Den känns rätt. Den känns lätt.
Och hon skriver om att stanna, stilla sig, avsätta helig tid (helger, helg-dagar = heliga dagar) till att just inte göra någonting. Bara vara i tomrummet, ge sig tomtid, tomma dagar för att det är just i den stunden av ingenting som kreativiteten flödar.
Och det har alltid varit en stor rädsla för mig, det där tomrummet av ingenting. Det är ju det jag sprungit ifrån hela livet och som jag nu på senare år börjat uppskatta och faktiskt njuta av. Och tänk att det är där i det tomrummet jag finner skrivandet (kreativiteten). Jag vet att det är så, för när jag mediterar och promenerar, slår av på takten och går inåt, det är då jag vill skynda mig hem att skriva, det är då orden börjar flöda…
Vedic Art
Suddar ut det sista av mina förväntningar, vill verkligen inte ta dem med mig på Vedic Art-kursen i helgen. De får vara någon annanstans, inte i mitt sinne iaf. Nu åker jag till Järvsö och Renée Briegs Vedic Art (och Yoga) weekend med tomt sinne och öppet hjärta. Köpte mig en T-shirt igår på rean, en sån där som jag kan ha på mig utan att vara rädd för att sulla. Jag ska ta kort på den sen så får ni se mantrat jag ska boosta mig med.
Inte ett alster jag hoppas få med mig hem, ja mer än för att själv se tillbaka på hur fritt jag släppt loss då, men inget att rama in och hänga på väggen. Jag åker inte för att måla, jag åker iväg för att se djupare in i mig själv. Belysa sådant jag inte mött förut – så den enda förväntningen jag kanske har kvar då är väl just den att öppna hjärtat än mer… för mig själv.
Vedic Art
Äntligen ska det bli av, jag har anmält mig till Renée Brieg´s kurs i Vedic Art, en långweekend i augusti med själslig målning, vegetarisk mat och yoga har jag att se framemot. Lycka! Drömmen att måla har jag burit med mig många år, den som väntar på nått gott…
Jag förstår att tiden är inne nu, att möta målandet via Vedic Art är att möta det inre. Och den här sommaren känns verkligen som min – mitt inres. Innan sommaren kom fanns tankar om yogapass, Onenesskvällar och annat jobb men för var dag som går så inser jag att det mest troligt får vänta till hösten. Sommaren bjuder till annat. Och när jag stannar, lyssnar inåt så känner jag att jag inte vill arrangera nått just nu. Jag känner mig trött. Jag vill ha tid till mig och min familj. Jag lyssnar och litar till att allt är som det ska. Det känns gott att runda av sommaren med skaparhelgen, en helg bara för mig, mig och mitt inre.
Det är den äventyrligaste resan av alla, att utforska det inre. Resan är evig. Skatterna är många. Livet är magiskt, en spegling av det inom.