Artiklar med etiketten ‘Retreat’
Kommande retreat
Jag planerar för fullt inför yogaretreaten. Det känns så underbart och lyxigt, jag är så oerhört tacksam att få jobba med det jag gör, vilken gåva! För många år sedan när jag gick min NLP-practitioner på Biskops Arnö så drömde jag om att en dag ordna en egen yogaretreat på den vackra halvön vid Mälaren och nu är snart den dagen kommen. Det blir som man tänker.
Jag packar sköna yogakläder, ljus, mattor, filtar och härlig musik, resten är omhändertaget där nere. Det känns som jag ska iväg med massa väninnor på en spahelg eller nått, jag är uppfylld av en skön feeling inombords.
Livet är gott!
Din plats?
Nu (30 mars) är det sista chansen att anmäla sig till Yogaretreat den 4-6 maj på Biskops Arnö. Det finns endast 2 platser kvar.
Känner du att du vill komma bort en stund, till en ljuv miljö för att upptäcka mer av dig. Ge dig själv näring och själavård som genomsyrar både ditt inre och yttre. Med endast 11 platser så kommer vi att bli en fin och trygg grupp, där det ges mycket utrymme för dig. Du är en viktig del i den kärleksfulla gemenskapen vi tillsammans skapar, men kan också dra dig undan på ön och bara vara för Dig själv.
-: En weekend bara för Dig :-
Morgon i Sigtuna
Lördagmorgon på Sigtunastiftelsen, fåglarna kvittrar utanför fönstret och jag ska snart gå genom den vackra parken och skogsträdgården upp till frukost.
Som jag längtat hit. Och nu när jag är här känns det lite läskigt, jag har svårt att släppa mina egna förväntningar på mitt eget skrivande. Som om förläggaren på axeln säger; Se så, upp till bevis nu!
Kursledarna är mycket mer ödmjuka och ömsinta än honom på axeln och jag känner att de kommer locka fram det som finns inom mig med glädje och lust. De utstrålar sådan värme och författaren Barbara Voors har en underbar humor som lättar upp mina inre spänningar. Jag är där jag ska vara just nu. Livet har försett mig med den här helgen och jag ska göra mitt bästa för att boosta mitt inre med kärlek och omvårdnad och låta sinnet vara fyllt med tacksamhet.
Utslagen
Mitt mobila bredband med Telia var uppsagt och jag tecknade mig för ett nytt med tele2. Det nya modemet försvann hos The Phonehouse och är än idag inte funnet. Så i helgen stod vi här utan mobilt bredband och bestämmer oss för att teckna ett nytt hos Telia då vi gett upp hoppet om modem och service hos tele2/The phonehouse. Telia tar tacksamt emot min beställning och säger att jag kan använda mitt gamla modem tills det nya anländer på tisdag. Det visar sig då ändå inte fungerar, simkortet har av någon händelse huxflux gått sönder.
Min mobil fungerar i och för sig, så där kan jag hanka mig fram lite lätt om jag vill. Men mailen är helt bortblåst sedan i fredags och det har sin förklaring att hela deras system kraschat (typ). Just idag efter efter 3 dagar tystnad är det tillbaka men alla gamla mail är försvunna.
Ja, så här jag har varit helt offside internetlivet och all kontakt där, utslagen till en oplanerad men ack så välbehövlig InternetRetreat.
Samtidigt så tog min förkylning eller vad det nu är jag har i kroppen rejält grepp om mig och jag låg utslagen hela helgen, kunde inte förmå mig ens i tanken att genomföra min bokade seans på Harmonihuset i Ludvika och blev tvungen avboka denna.
Och någonstans tror jag att allt var meningen, allt var som det skulle. För jag fick också möjlighet att möta en känslomässig blockering som legat och lurat och smärtat mig i många år nu. Den berör människor i min närhet som sårar mig. Jag vet inte ens om de förstår den psykiska smärta de åsamkar mig, det må vara. Det viktiga för mig är att jag börjar skönja mitt eget mönster som låtit detta pågå under allt för många år.
Jag har ett gammalt mönster av att vända och vrida på mig själv, ut och in, för att passa in. Jag ser hur jag gjort det med sk kompisar när jag var liten och inser att jag fortfarande har det beteendet kvar. Jag gör det med människor som gör mig illa, med anklagelser och elakheter, människor som dömer mig för den jag är, hur jag är, hur jag lever mitt liv.
Det är sorgligt att inse att jag fram till denna stund inte kunnat sätta gränser för min egen skull, stå upp för mig själv, utan istället låtit sådana människor hosta upp sina dömande tankar om mig och bara svalt ned den sorg och smärta som jag känt.
Den här helgen har visat mig att nu är det 2012, nu är jag 40 år, nu är det verkligen på tiden att jag står upp för mig själv. Jag ber om kraft att släppa taget om relationer som sårar mig. Jag ber om att tydligt se alla fina kärleksfulla relationer jag faktiskt är omgiven av. Jag ber om mod att sätta gränser om min egen person, skydda mig själv från angrepp och när/om de kommer ha förstånd att inse att de inte är sanna. Jag ber om att känna och lita till på vad som är sant för mig. Jag ber om att få leva mitt liv i kärlek och omge mig med människor som delar den värderingen. Jag ber om att 2012 är året då jag verkligen börjar värdesätta mig själv och väljer att dela mitt liv med människor som värdesätter mig för den jag är.
Tystnad
Usch, jag har blivit sjuk. Började frysa och huttra igår kväll och fick ont i halsen. Inatt har jag haft hög feber och frossa. Nu ligger jag i sängen på loftet ovanför yogasalen och hör hur de andra chantar Gaayatrimantrat och inleder ännu en ny yogadag.
Jag förlikar mig med tanken att vara stilla idag, min kropp orkar inget annat. Värre är det med tältnatten i skogen som vi skall göra ikväll, jag vet inte om jag kommer orka. Och när jag frös i natt var jag så tacksam att jag inte sov ute i tält.
Tystnaden sveper in över Mangalam kl 10.00 och pågår ett dygn. Egentligen ska det bli skönt, jag gillar tystnad, men nu känner jag mig lite orolig, vet inte varför, det kanske är febern. Men jag tar en stund i taget och inväntar min kropp. Kroppen får guida mig genom detta dygn.
Namaste
Dörren till Lill-Fia
Alla dessa år har jag funnit lyckan i många ting, men nu öppnade du en ny dörr för mig.
Nu ser jag allt genom dina ögon, hör allt med dina öron.
Scenen är större, dansen mer magisk.
Träden, havet och bergen har fått nytt liv.
Charlotte Gray F
Öppna dörrar
När jag väl lagt egot och sidan och tog all min viljestyrka till kraft för att trotsa rädslan, så var det faktiskt inte alls svårt att öppna inre dörrar. För mig handlade det om att bejaka hela mig. Acceptera hela mig. Känna ALLA mina känslor. Älska mig själv fullt ut precis som jag är.
För någon kanske det låter svårt. Nästan omöjligt. Men min sanning är att det var befirande, lättande och underbart skönt!
Det var inte mer än några veckor sedan det gick upp för mig att jag kanske hade ilska som jag bar runt på. Inte var väl jag arg på någon/något. Jag som nästan alltid är glad och sprudlande energifylld, tänkte jag.
Men ändå kunde jag nästan se ilskan pyra lite ut ur öronen när jag såg mig i spegeln …
Och en dörröppnare för mig var att lätta på all den där ilskan. Och tro mig det var mycket ilska. Kände inte att det var viktigt på vem jag var arg, utan fokus var bara på att agera ut den.
Orden kan inte beskriva hur det kändes, hur det känns nu, orden gör absolut inte rättvisa åt den frihetskänsla och livskraft jag kommit i kontakt med.
Tack Gayan och alla andra på Bara Vara
Tystnaden
… under min kursdagar i Rättvik har varit underbar. Jag gled in i den och ville stanna. Det gör faktiskt lite ont att komma tillbaka till verkligheten igen och förväntas kommunicera.
Men idag har jag ändå lyckats hitta korta stunder av den. Jag strävar efter att fortsätta stoppa tysta andningshål i min vardag – det känner jag att jag behöver! Det är så spännande i tystnaden. Jag har hört saker jag aldrig hört förut. Jag har sett saker för mitt inre som jag inte sett förut, bilder, filmer och sekvenser. Jag har känt och upplevt min kropp på ett annat sätt.
Tystnaden är nedvärderad.
Retreat
Följ med på skön Yogaretreat i april.