Jag vill stärka min kontakt med dig. Hur gör jag? Hur känner jag dig? Hur vet jag att du verkligen är här?
Du vet ju redan att du inte behöver göra någonting alls för att uppleva närvaron av mig. Jag är alltid här med dig. När du inte upplever det beror det på att du själv valt att avstå från att vara med mig, du har dragit dig undan. Liksom vänt dig bort. Vill inte se att vi är sammanvävda, vi är ett.
Du behöver inte göra någonting. Låt allt vara som det är, även sinnet och ta ett andetag, luta dig tillbaka inom dig själv. Bakom dig själv. Upplev närvaron – den är jag. Den är du.
Hur vet du att jag egentligen är här. Eftersom du lever. Eftersom just nu är liv fyllt i denna kropp. Hur skulle jag kunna vara någon annanstans än just i dig och allt annat levande. Själva livet det är jag. När du verkligen förstår att jag är livet självt försvinner allt annat, rädsla, ångest, förvirring – kvar blir bara glädjen över att du är jag. Kvar blir glädjen att leva. Själva livet det är jag. Glöm aldrig det. Och när du mår dåligt, försök påminn dig om att det är just det du har glömt. Att livet som pulserar i dig är jag. Är det gudomliga inom. Är själen. Är det eviga. Är det som förenar alla. Livet är det som förenar. Det gudomliga är liv. Det är evigt. Och det är i inom alla – livet är evigt.
Yoga är inte någon religion men för mig är det andlighet. Yogan har ett enda syfte för mig och det är att förena den själsliga närvaron (anden) i min kropp. När jag utövar yoga, meditation eller pranayama (andningsövningar) så förnimmer jag mer av själen i mig själv. Jag känner den i hela kroppen, sen vidare i auran och ibland expanderad i hela rummet.
När själen omfamnar hela ens väsen så infinner sig friden och kärleken, sinnet tystnar och vilar i stillhet. Energin upplevs oändlig och kärleken är villkorslös – vi blir ett. Jag inser att vi är ett. I den närvaron finns inget annat, bara jag, ett ”one”, som inte är det jag och den kropp jag lärt mig att identifiera mig med. Det lilla jaget är omsvept i någonting vidsträckt som sveper om alla lilla-jag i världen och förenar dessa som ett. Som om varje vattendroppe samlas och förenas i ett gudomligt hav av kärlek, närmare bestämt frid och glädje.
Det är Yoga för mig. Något stort, och sant, något evigt – som är jag. Inte mitt lilla-jag, utan mitt gudomliga jag förenas med mig när jag utövar yoga. Jag behöver inte ens önska att förenas i enhet med världen och kosmos, det räcker gott med att jag förenas med mig själv, mitt sanna jag, det gudomliga inom – plötsligt är jag ett med Livet och känner enhet med alla och envar.
Yoga är fysisk övning, i stort eller smått, men för mig handlar det mest om andlig närvaro i min kropp och i mitt liv. När jag utövar Yoga så bjuder jag in själen i min kropp och när sinnet stillas så hör jag guds röst (hjärtats röst) inom mig. När jag yogar inser jag hur liten mitt ego egentligen är och hur stort det mopsar upp sig och just genom Yogan så försvinner domar, hat och rädslor i den varma vågen av själslig (gudomlig) kärlek. Allt omfamnas… även mitt lilla jag och det är den skönaste av känslor.
Namaste Savita
Yogakvällen bjöd på innerlig själslig närvaro, mitt hjärta bankade större delen av lektionen i tacksamhet. Så tacksam för Yogan. Så tacksam för alla som vill Yoga med mig, utan er skulle jag inte uppleva det jag upplever. Yoga blir aldrig detsamma i min ensamhet… eftersom jag aldrig (ytterst sällan) yogar för mig själv, jag vet att en ”riktig” yogi gör det varje morgon eller i alla fall dagligen, men det gör inte jag. Och är det något yogan har lärt mig så är det att den sanna yogin lever inom mig och den visar att yoga är att förena kroppen och sinnet med själen och det finns egentligen ingen specifik yogaövning för det – vi förenas alla med vår själ på olika sätt och genom olika upplevelser. Någon på yogamattan, någon under huven på en bil, en annan på en bergstopp eller i en kör.
Livet handlar om att låta själen blomma i våra kroppar. Sprida själens doft i allt vi gör. Höra själen tala istället för att viska. Se själen som vår klara ledstjärna.
När jag utövar yoga så ser jag himlen med alla stjärnor – och min egen ledstjärna. Allt blir verkligen stjärnklart. Landar insikter och klarsyn som ett svalkande regn över mig. Det lättar, det ljusnar – jag andas.
Har börjat min egen reningsprocess, börjat kanske är fel att säga för när jag tänker efter så har den pågått en tid. Detox’at agendan, relationer, kost och präglingar under några år nu. Men nu är jag inne i någon acceleration, kaffet blev utbytt mot théet, théet är mestadels ersatt med vatten. Jag har ätit kött och fisk flera gånger den senaste tiden, fast jag varit vegetarian i flera år nu. Det kändes som kroppen behövde det, antigen rent proteinmässigt eller kanske känslomässigt, för jag började känna behov av kött efter att mamma dog. Men det är okey, jag litar på att min kropp äter det den behöver. Däremot litar jag inte på sinnets (ego) begär. Det är stor skillnad på behov och begär. Jag har begär efter kaffe, därför är jag strikt med att inte dricka det alls, för då släpper fördämningen och jag är tillbaka i överkonsumtionen igen. Jag får lätt begär efter choklad och smörgåsar också, så där är jag nu och rensar ut. För även om det är mörkchoklad och glutenfri mackor så märker jag att jag äter ifrån begär och inte av njutning eller behov.
Vi som familj ska också delta i Hälsosmartas Sockerutmaning som börjar den 20 januari och pågår i två veckor. Men jag har redan börjat, jag är igång med min julsockersutrensning. Här är en intressant artikel att läsa om sockrets skadliga effekter.
Det som driver mig i min rening och håller mig motiverad är min andlighet. Jag vill rena mig för att släppa fram mer av den själsliga energin. När jag är motiverad så försvinner kämpandet, det som var en svår match förut blir lättsamt och underhållande. Som jag ser det och känner det i min kropp så stimulerar vissa livsmedel sinnet, så att sinnet går på högvarv och tar över liksom, kaffe, alkohol och socker till exempel. Socker får mitt sinne att vara aktivt, alltså identifikationen med sinnet kan bli större eftersom aktiviteten där blir högre. Och inte nog med det, jag blir lättretlig och ofokuserad när sockret går ur kroppen och helt omedvetet söker mig till nästa sockerboost. Tappar mig själv, alltså den sanna delen av mig – själen.
Jag renar mig med mycket vatten (livets dryck), uppfriskande promenader och stilla meditationer. Jag tänker göra mycket i år för att förstärka den själslig närvaron i min kropp och mitt liv. Det börjar inifrån. Det är där jag öppnar dammluckorna till livets flöde. Må livsenergin strömma!
Inre balans skapar skönhet.
Amaryllis
Växternas Språk, Solöga
Med dessa ord önskar jag Dig ett fantastiskt 2014!
Vi behöver bjuda in den själsliga närvaron i våra liv. Det är inte meningen att själen ska vara någon gudomlig kraft man tillkallar när man är i nöd eller sorgen knackar på, inte alls. Vi är själar. Kroppen är den boning vi just i det här livet har valt. Vi är här för att leva av livet, kunna njuta av det. Tack vare våra kroppar och sinnen kan vi uppleva livet, maten, naturen, relationerna, vädret. Vi är här för att ha skoj. Vi är den själsliga närvaro, livsenergi, som genomsyrar allt annat. Vi är skaparen och vi är skapelsen. Att leva livet begränsat av kropp och sinne förtar meningen med det – nämligen att leva det. Själen är livet. Vi är livet.
Savita
Andlighet i vardagen, andlighet i livet, inget flummigt alls om du frågar mig. Andlighet är att komma i kontakt med det goda inom mig. Andlighet är sällan livet vid ett kloster utan som oftast hemma i köket med familjen och här berättar Gary till Oprah om hur vi ökar den själsliga närvaron i vårt (vardags)liv.
That is the spiritual journey, that is the spiritual path… Gary Zukav