Artiklar med etiketten ‘Skrivande’
My writing
Every experience shapes your writing,
being stuck in a car on a lonely bridge,
or dancing at a prom, being the it girl on the beach,
all of those things influence your life, they influence how you write,
and the topics you choose to write about.
Maya Angelou
Delad visdom
Tog emot en kvinna för Deeksha igår och samtal kring andlighet och jag känner så starkt i hela mitt väsen hur bra jag mår av det liv jag lever nu och den visdom och andlighet jag får dela. Jag delar något som kommer till mig, jag delar något som inte enbart är mitt, det är vårt. Livet är vårt och Du och jag har så mycket gott att bidra med till varandra, vi sitter alla med nycklar, insikter, tankar och gåvor att ge vidare. Och så är det ju egentligen så att, för få behålla något så behöver vi ge bort det. Genom att ge kärlek så känner vi kärlek. Genom att dela kunskap så upptäcker vi vår visdom. Genom att ge något vackert så blir vi vackrare. Det är som med leendet och vänligheten, de går inte att ge bort utan att vi smittas själva.
Jag vill vara en kanal hela tiden, en öppen och ren kanal för kärlek, andlighet, skratt, yoga, skrivande… ja, allt! Jag vill vara så ren jag kan så att något större tillåts passera genom mig, om det sen kommer ifrån mig, Gud, alltet (samesame egentligen) spelar ingen roll, jag vet att jag fyller ett värde och syfte i livet när jag är öppen och lever det.
Happy Buddha
Som jag skriver. Idag slog jag inte ens igång datorn (småduttade på Facebook via telefonen ngn gång bara) utan skrev i min anteckningsbok hela tiden. Ja, inte hela tiden men iallafall största delen av tiden då Izabelle sov middag. Jag känner ett härligt skrivflöde när jag skriver för hand, det är väl inte det mest praktiska det ska ju in i datorn så småningom men det är lustfullt och överskådligt. Jag är väldigt visuell och får en lättare överblick när jag skriver på papper och kan bläddra fram och tillbaka och även notera i sidan. Det passar mig… just nu! Jag älskar mitt skrivande och jag älskar mitt tema. Den här boken ger mig så mycket glädje och det känns så meningsfullt och rätt att dela den med andra en dag. En dag så blir det så, iiiiiii!!!!!!!
Jag satt så fint vid fönstret och skulle inte blivit så distraherad av postbilen som la i post i lådan om det inte vore för att den sekunder senare backade tillbaka och puttade ner ett stort mjukt paket i postlådan. Jipiii leverans av yogakläder ifrån Happy Buddha!
Processar
Förkylningen går i vågor, eller så är det jag som tror att den gett vika för att sen upptäcka att den visst är kvar. Den visar säkert något av den process jag är i. Jag gör mitt bästa för att möta och stanna även om jag igår trodde jag var frisk och gick på en promenad under eftermiddagen och därefter tillsammans med Nogge städa huset (eftersom vi har slutbesiktning av bygget idag, fredag, som förövrigt säger mycket om mitt gamla beteende som jag ’råkar’ snubbla in (ner) i ibland) och när jag på kvällen drog ur en tand på Oscar och vi dundrade loss i världens Souldance jag och barnen för att fira så tog krafterna slut. Jag gick och la mig strax efter åtta, det är tredje kvällen den här veckan jag lägger mig före nio, känns annorlunda men välbehövligt och faktiskt väldigt skönt!
Förutom rycket igår så myser jag runt här hemma och tycker det är fint, i allafall 80-90 % av tiden, de resterande kan jag få ett utbrott av otålig uttråkning av mina ”samesame-dagar”.
När jag inte vilar i min förkylning så är jag i en passionerad skrivprocess, som varvas av skrivande och tankning av inspiration. Jag läser Stephen Kings Att skriva, jag läser allt om skrivande och slänger mig framför Malou (efter tio ) om det är författarintervju. Jag älskar det här… jag väntar och processar med spänd förväntan på mitt eget slutresultat, jag vet att boken blir klar när den blir klar – det är inte bara upp till mig, det är också upp till en högre makt inom mig eller den högre makten i livet. Det känns som inspirationen, innehållet och orden landar framför mig lagom dos. Jag är här med öppen famn, ny penna och anteckningsbok och tar emot.
Läkning
Ibland gör jag sådana där vändor ner i stressångesten och krampar men efter den kommer alltid något förlösande. Igår fann jag efter en tids noga övervägande mod till mig att meddela styrelsen i Dalarnas Författarförbund att jag önskar avgå som ordförande. Jag berättade om min stress och att jag helt enkelt behöver skala av än mer i mitt liv. Jag känner själv att det viktigaste är familjen och tiden att förankra kära Izabelle. Jag märker att det tar tid. Vi, hela familjen mår bra av ett avskalat liv. Enklare. Less is more. Jag vet att jag skrivit om det förut men det förstärks för mig själv, det budskapet.
För mig behövs så till synes lite för att jag ska få stressutslag, dvs oro, ångest, sömnsvårigheter. Jag landar återigen att det som blir kvar när jag skalat av är några få och oerhört värdefulla relationer, familjen såklart, yogan och skrivandet och över det ett rofyllt skimmer av det andliga. Det är det jag förmår just nu. Det är det jag vill just nu. Det är det som ger mig mest näring och hälsa.
Nogge är borta ett par dagar på utbildning och vi myser för fullt själva jag och barnen. Igår kväll ville både Oscar och Maya sova med mig, så jag skalade av både teve (till och med Hollywoodfruarna), blogg och facebook och kröp ner mellan de här góbitarna strax efter halvnio. Det har vänt och jag känner läkningen spirar med sin nya energi i hela auran.
Tacksam, så tacksam!
Bedjande
Det är inte möjligt att vara engagerad i direkt evangelisering om man inte är en bedjande själ,
om man inte är medveten om och underkastar sig Guds vilja.
Moder Teresa
Skrivande snigel
Jag älskar verkligen mitt skrivande i stort och smått. Inte för att det ännu blivit något ”stort” men 2 428 blogginlägg är ju ändå rätt så många. Jag som aldrig förr skrivit en dagbok eller så finner nu oerhörd glädje och lust till att dela mina tankar, insikter, tokigheter och visdomen jag själv insuper. Jag tycker faktiskt att Facebook kan vara en stor inspirationskälla många gånger, jag har funnit mycket intressant där allt ifrån föreläsningar, ordspråk, nya vänner och annat fint att ta till sig. Det gläder mig oftast att glutta in där om så bara för ett par minuter då och då.
Idag har jag skrivit mycket här på kammaren. Izabelle sov sött lite mer än 2 timmar och jag skrev och jag skrev, hade knappt ro att ta mig till toaletten eller kaffemaskinen och då är lusten verkligen igång. Det kändes så befriande och lätt, som att dra djupa andetag en krispig dag. Jag vill skriva för att må bra, det är en soulfree-release som jag behöver. Själen är inte helt fri, jag är inte där ännu, ännu några delar av den längtar efter frigörelse – men jag är på väg. Jag tar mina Snigelsteg. Skrivandet är en viktig del i mitt välmående, som de där morgonpromenaderna och yogan. Men jag ser också skrivandet som en del i min framtid, det kan också skänka mig mer tid till att vara hemma med mina barn. Skrivandet kan formas under skoltid och ge oss mer närvaro efter skolan och på lov. Skrivandet är en del i mitt Snigelmammeliv. Det gör mig lycklig och närvarande, det skänker mig mening på flera plan.
Med Maya på ridtur idag… Snigelmammelycka
Snöbollen
Tänk dig en välpackad snöboll stor som ett hus och inspräng i en snögrotta så att den inte kan rulla. Föreställ dig nu att du är på Statoil, klättrar upp med isskor på den stora snöbollen som faktiskt är en lastbil, du sparkar och karvar lite med foten i den hårda snön och slår dig ner vid förarsätet med en Cola Light och en kaffe. Det finns inget tak på lastbilen, man kör ute på taket av snöbollen. Dina medpassagerare, turnémedlemmar från bandet klättrar vant upp de också. Ni märker av att lastbilen är fasttryckt i en grottväggen, den också av snö. Du behöver hålla huvudet lågt framåtlutad där vid förarsätet annars blir håret snöigt och kallt. Det finns ingen väg ut för lastbilen, det finns bara packad snö. Du tar din kaffekopp och slår dig till ro och väntar…
Ja, det var en av mina knasiga drömmar inatt. Vågar mig knappt på en tolkning även om jag är ganska säker på att mitt skrivande kommer lossna framåt vårkanten när snön smälter.
Vanlig dag
En helt vanlig …måste tänka efter vad det är för veckodag egentligen, tisdag och jag fylls med nyfunnen vänskap, kristallenergi, healing, massage, barn, sol, regn, städning och så en bokad spontanresa till Gävle med ett gäng resenärer vi aldrig rest med förut, sunyoga, insikter och massa visdom – hur mycket magi kan upplevas på en dag!
Energin bubblar, jag stänger ner internet och möter upp lite skrivande innan sängdags…
Lev livet lätt
Det finns bara en väg att gå. Den lätta vägen, den med lätta steg, den som ge dig energi att studsa fram. Gå som ett barn längs vägen, sjungandes och trallandes helt förtrollad av varje steg du tar och allt vad som livet visar dig längs vägen. Bry dig inte om vart du ska eller när du kommer fram. Släpp kontrollen helt och förlita dig tryggt på att du är omhändertagen, någon ser efter dig, någon kommer att förse dig med det du behöver, du har inget att oro dig över. Inte ens mörkret skrämmer dig. Var som ett barn helt tillitsfull till att jag tar hand om dig. Fortsätt gå dit du vill gå, dit kroppen och nyfikenheten tar dig. Livet har lagt ut små smultron längs din väg. Det enda du behöver göra är att gå i din egen takt och njuta till fullo av att äta dem ett och ett.
Plocka dina smultron och bevara barnaglädjen i ditt sinne. Livet för dig dit du ska och det är inte slutet på vägen som är ditt mål, det är att insupa varje steg du går på vägen dit. Njut just nu, för du vet inte hur länge det varar och när det tar slut. Det är inget som någonsin bekymrar ett barn som tryggt får vara barn. Var ditt eget barn och låt livet vara din kärleksfulla förälder.
Savita