Artiklar med etiketten ‘Skrivande’
Änglavinge
På änglavinge buren
Lilla barn, på änglavinge buren, räds inte mörkret, som täcker dagens ljus.
Du är sänd från ovan för att hjälpa jorden, med dina toner av himlens brus.
Du vaggas ömt i moderns ömma famn, älskad med en kärlek så stor.
Låt himlen få älska dig hel igen, helad, älskad, önskad på vår jord.
Låt oron få bäras av armar som tål, tål stormarna på ditt hav.
Då skall allt vändas till frid lilla barn, och läkande kraft, blir din blommas sav.
Ljuset är din mantel och freden dina skor.
På änglavinge buren, nedsänd till vår jord.
Andrea Mauermann
Min sorg
Sorgen greppade tag i mig. Den håller sitt grepp. Jag stannar så gott jag förmår med det som känns. Vill inte fly, alltså aktivera mig ur den. Jag låter den vara. Jag respekterar sorgen. Den behöver sin tid, och min närvaro. Jag hedrar den genom att ge den hela mig, mina tankar och känslor. Jag stillar kroppen och låter den få uppleva. Sorgen är en del av livet. Den är vacker på så många sätt. Jag vill lära känna den, när jag möter den så möter jag mig själv. När jag känner den så känner jag mig – och dig. Ingen av oss går genom livet utan sorg. Det går inte att leva utan sorg, det är att beröva sig en del av livet. Men genom att tillåta den vara den del i mig så lever jag – jag lever.
Begravning
I dag åker jag till Norrbotten och säger farväl till min morbror Lasse. Och besöker samtidigt min mors grav. Jag känner… sorg över att människor lämnar, den lilla flickan inom mig vill att allt ska vara som när hon var barn. Den vuxna kvinnan känner tacksamhet över de vackra människor som funnits i mitt liv och skänker så fina minnen. Jag känner oro och glädje, hopp och förtvivlan. Allt känns som det känns. Det är så här det är att vara människa, ett omfång av känslor. Just nu kommer de alla på en och samma dag.
Själen är hel
De tog upp frågan, hur påverkas kroppen när själen inte mår bra igår på Nyhetsmorgon. Jag har givetvis inget belägg för detta men jag tänker mig att vi har en kropp, ett sinne och en själ. Själen är själva livet i oss – det eviga. Så utifrån hur jag ser det hade jag hellre sett frågan ställas, hur påverkas kroppen när sinnet inte mår bra. För jag tycker givetvis det är ett relevant ämne att ta upp i dessa tider då så många av oss lider av stress och som i många fall leder till utmattning och depression.
Men från min sanning så är inte själen problemet här. Problemet är identifikationen med sinnet (alltså egot) och när sinnet går på högvarv år efter år så påverkas givetvis kroppen. Eftersom allt hänger samman.
Och jag tror också att en stor del av att vi lider är för att vi tappat bort oss själva i livshetsen – alltså förlorat kontakten med själen. Det beständiga. Det hela. Det friska.
Själen som jag ser den är hel. Den är kärleken inom oss. Det sunda. Så för mig känns det fel att uttrycka sig som att själen inte mår bra eller själen sörjer, själen lider. Jag tror inte alls på det. För jag märker att varje gång jag tonar in mig på min livskraft (själen), alltså inte att förväxla med sinnets kraft, så infinner sig sinnesro, frid och harmoni.
Och jag håller givetvis med läkaren i programmet om att lösningen är återhämtning, dels för att kyla av sinnet, vila kroppen men kanske främst för att komma i kontakt med vår sanning – vår själ. Det friska, kärleksfulla och eviga inom oss.
Med andra ord, jag tror vi lägger för mycket fokus i sinnet (our mind) och lyssnar för lite till kroppen och själen. Vi låter sinnet styra livet istället för att låta själen vara vår största bundsförvant.
Ljus och skugga
Längtan är så stor, att vara den jag är. Jag vet att inget står i vägen för mitt ljus förutom skuggan av mitt eget jag. Det är inte så att jag önskar mig utan skugga, tvärtom ser jag den som en gåva till min storhet. Men jag vill släppa på ljuset och anamma än mer av det som är jag. Bara öppna dammluckorna och låta det forsa.
Och samtidigt som det är min allra allra högsta önskan att vara jag med allt vad det innebär så är det min största rädsla. Jisses vad jobbigt. Hur jag än vänder och vrider så är rumpan bak… det vill säga rädslan i hasorna.
Jag tror inte lösningen är att vända och vrida, jag tror lösningen är att stanna och säga: Bring it on, give me all you have!
Vad gör väl det om skuggan reser sig när ljuset är dess livlina. Utan ljus ingen skugga. Så vad är väl en skugga? Ingenting jämfört med totalt mörker. Jag tackar min skugga för när jag inte förmår se mitt eget ljus så vet jag att det i alla fall är där – utan ljus ingen skugga.
Det kanske inte är några antingen eller, det kanske är ett kretslopp av ljus och mörker, dag och natt, yin och yang – att vara människa.
Magic
Vulnerability
Vulnerability is about showing up and being seen.
It’s tough to do that when we’re terrified about what people might see or think.
Brené Brown
Naken
Tränar mig i att vara naken och sårbar. Det ligger liksom inte för mig, jag har gömt mig hela livet bakom masker som skydd för att dölja det som smärtar. Mina känslor. Iklädd ett leende och snabba steg tagit mig igenom livet. Ett råd jag faktiskt fick från min mamma. Kanske hade hon som jag lärt sig det av någon, att gå fort och se glad ut för att undvika skammen.
Att klä av mig alla masker och våga vara naken, det är så jag vill leva. Maskerna har fyllt sin funktion, de har skyddat mig från att känna den värsta smärtan men de har också bestulit mig glädjen. Ett skydd är ett skydd. Sitter man i bunkern missar man livsäventyret – så är det bara.
Det har väl troligtvis varit mer som ett filter, filtrerat bort det mesta av topparna och dalarna. Och som jag skrivit förut, fått mig att springa ekorrhjulsloppet. Sprungit med andnöd och kramp.
Det är när jakten är över och lugnet lägger sig jag känner hur maskerna skavt, det smärtar att både se vad de skyddat mig från och vad de bestulit mig av.
Att det ska vara så himla svårt att leva naken. Och väldans lätt att iklä sig masker. Att leva naken är att leva sant. Leva ärligt. Vara jag. Det borde vara det enklaste i världen… om det bara inte gjorde så ont.
Silence
Silence is the language of god,
all else is poor translation.
Rumi
No blame
No blame, no reasoning, no argument, just understanding.
If you understand, and you show that you understand, you can love…
– and the situation will change.
Thích Nhất Hạnh