Artiklar med etiketten ‘Tacksam’

Lita på kroppen

Märker att det är lätt att ta på sig offerrollen och gå in i självömkan när man känner sig överviktig eller på annat sätt missnöjd med sin kropp. Been there done that. Och det är lätt att glömma att vi skapar vår egen verklighet, varje dag. Det är med med min attityd och mitt förhållningssätt till livet jag skapar allt runt omkring mig. Kroppen svarar mitt kroppsmissnöje genom resonans, det jag sänder ut är det jag får erfara. Offret likaså. Ibland kan det vara svårt (om inte omöjligt) att se sitt eget offerkoftehumör men lättare att se det i andra. Hen i din närhet som gärna bär offerkoftan, är det inte så att hen burit den väldigt länge och fortfarande har mycket att beklaga sig över?

Vi blir det vi fokuserar på.

Jag fokuserade länge på mitt missmod över hur kroppen såg ut. Tänkte att jag var tjock och trodde kosten var lösningen. Tills jag en dag switshade om och började fokusera på att känna mig belåten. Belåtenheten spreds sig snabbt till känslor av att jag kände mig snygg … och sen även sexig.

Jag har fortfarande samma vikt och utseende, ingenting har förändrats mer än mitt fokus och därav min syn på mig själv.

Och jag känner att kroppen äntligen börjar slappna av efter all negativ påtryckning jag utsatt den för iform av nedlåtande tankar. Den blir fri. Och jag låter den vara som den är. Den kanske ökar i vikt när den släpps lös i sin frihet, den kanske släpper taget om kilon – det bästa av allt, jag låter det bli som det blir. Vara som det är. Mitt fokus är inte vikten, mitt fokus är belåtenhet, skönhet och njutning. Kroppen får göra sin grej, det den gör allra bäst, och jag börjar äntligen visa att jag litar på den. Jag litar på den och jag älskar den. Jag är så tacksam över min kropp.

 

Tacksam

Att föra sig själv till tacksamhet är det snabbaste sättet jag vet för att förbättra måendet. Det finns alltid något att vara tacksam över, och vid närmare eftertanke så har vi oändligt mycket att vara tacksamma över.

Jag kan lätt dra in mig själv i klagomål, oro, grubblerier och rädsla. Och när tankarna fått spinn så skenar det lätt iväg i katastroftankar. Och när tankarna mörknar och hopar sig så drar kroppen på sig stress och spänning, alarmsystemet gör beredskap. Andningen kortas av, axlarna åker upp, käkarna ihop, ryggen spänns, huvudvärken slår till …  Och när allt lyser rött i kroppen är det ganska svårt att återfå kontroll. Att återställa balans och återfå harmoni.

Då hämtar jag hem mig själv lättast genom att stanna upp och se mig omkring. Se ut genom fönstret och betrakta naturen, eller ännu hellre gå ut och ta ett andetag av vår friska luft. Sakta in och reflektera över vad som är bra, vad som faktiskt fungerar, och vad som är gott. Och när jag väl börjar tänka på vad jag är tacksam över så uppenbaras liksom bara mer och mer som gör mig tacksam.

Och det är ju så j-a (ursäkta uttrycket) coolt med tacksamhet, för det största för mig är inte att ändra mitt mående, jag är egentligen väldigt trygg med hur jag mår, alltså även när jag mår ”dåligt” – men det coola med tacksamhet är att det är autobahn/snabbkassan/quickfix’et till att attrahera det du önskar. Attrahera mer att vara tacksam över. Attrahera överflöd.

För lagen är så, att det du sänder ut är det du får tillbaka. Så har du ingen aning om vad du vill attrahera (på tal om tydliga intentioner här i tidigare inlägg) så funkar alltid tacksamhet. Gör det till en vana att uttrycka tacksamhet så får du se vad som händer.

 

Tacksamhet

Har gått de senaste dagarna med stresspåslag och lite bitterhet och klagan i mig. Rört mig i ett tillstånd av att leta fel och gnata. Blev så himla trött på mig själv och min attityd, funderade vad det kom ifrån. Men så bestämde jag mig för att vända skutan av negativa tankemönster och kom på att jag inte övat genuin tacksamhet på ett tag. Tacksamheten hade blivit bortknuffad av min klagan.

Så imorse innan jag gick upp ur sängen så tränade jag min tacksamhet genom att uttrycka den (för mig själv i mitt inre) till minst 10 saker i mitt liv. Och vips så kände jag mig lättare och gladare. Det finns ett bot mot negativa tankar och beteenden – att vara tacksam är en nyckel för mig.

 

Lycka och sorg

Jag känner att jag har så lätt till att känna lyckan. Och nu i juletid ligger den gärna och bubblar i mig, den känns varm och härlig. Att känna lycka, vara tacksam och positiv är egenskaper jag utvecklat väl och som jag är stolt över.

Jag tror att lyckan ligger mig så nära tillhands eftersom jag alltid, så länge jag kan minnas, varit i kontakt med sorg. Jag har haft min sorg med mig genom livet, den ligger där och gör sig påmind … alltid. För den ouppmärksamme kan jag nog passera som en sorglös person, men för den uppmärksamme syns den i ögonen. Jag ser den när jag ser mig själv i spegeln. Jag ser den också i andra.

Jag har gått i terapi, processat, kurs’at och försökt förstå och även läka sorgen under många år. Men den har inte försvunnit, den hänger sig kvar. Men nu så här mitt i livet så har jag slutat att försöka skaka den av mig, jag har accepterat att den är här, som en del av mig. Och den får gärna stanna kvar, den gör mig ödmjuk och visar mig förståelse. Och jag tror att det är just den som visat mig lyckan också.

För det är ju trots allt svårt att veta hur det känns att vara frisk om man aldrig varit sjuk, veta när man gör gott om man aldrig sårat, och veta hur det känns att vara lycklig om man inte varit ledsen.

Så tack sorgen, för att du finns i mig och gör den till den jag är. Jag är dig evigt tacksam.

 

Bekräfta mig!

Jag är bra på att vara tacksam, det flyter ofta naturligt för mig. Tacksamheten till familjen, hemmet, hälsan, livet, arbetet osv. Däremot har jag svårt att bekräfta mig själv, och vara snäll med mig själv i tanken. Det är som att den dömande rösten hinner först, den som mässar om skräpmaten jag åt, när jag var frånvarande med barnen, att jag är grinig, lat och trött. Vad jag misslyckats med eller har kvar att göra. Eller talar om vad jag borde gjort. Den rösten har jag hört mig urled på.

Så i kväll bestämde jag mig för att börja fokusera på det bra jag gör och hur bra jag är. Att bara för mig själv varje dag påminna mig om det nyttiga jag faktiskt äter, när jag gör bra saker för och med barnen, och när jag är trygg och snäll. Vad jag gjort riktigt bra. Och när jag trots rädsla eller motstånd ändå utmanat mig själv och kommit ut starkare på andra sidan. Och givetvis bekräfta mina känslor och ta dem på allvar.

Jag har behov av att vara snäll med mig själv i tanke och känsla. För egentligen lever jag ett snällt liv, jag är inte någon större fara för mig själv eller tar skada av mitt leverne men tankarna är förgörande, inte livshotande men ändå livslustdämpande. Tankarna är inte nice alla gånger.

Att helt få bort ett väl inprogrammerat tankefält tror jag inte på, men jag kan alltid lägga till bra tankar. Jag kan lägga till det goda, nyttiga och välsmakande. Jag kan krydda upp mig själv och mitt liv med goda tankar, som ger härliga känslor, kanske inte härligt med detsamma men så småningom. Jag tror dessa kryddor kommer ge mersmak och det är precis det jag vill ha: ett välsmakande liv – och det börjar inom mig.

 

Tacksam

 

Bön

Jag har så mycket att vara tacksam över.
Oh Gud, jag ber om ödmjukheten att vara tacksam var dag.

Amen

 

 

Injicera livsenergi

Märker att jag de senaste veckorna har en dålig vana av att fokusera på allt det som inte fungerar i mitt liv och vardag. Oroar mig och grubblar över saker som; bygget som ej är klart, en hög räkning, lergeggan på tomten … ja, massa oväsentliga vardagsbestyr som liksom hör livet till. Och så kryddar jag detta jämmer med att känna att jag är trött och orkeslös. Tro det ja, negativa tankar slukar energi som värsta Stadsjeepen, den försvinner fort och det kostar på.

Jag behöver vakna upp ordentligt och komma tillbaka till mina gamla må-bra-rutiner. Morgonpromenaderna är som att injicera livsenergi rakt in i hjärta och sinne, de får mig att tänka om och tänka rätt. De fyller mig med må-bra-hormon och promenaderna har jag givetvis inte gjort regelbundet den sista tiden. Och så mår jag bra av min andlighet, min tro på att det finns en större kraft som löser allt åt mig, lervällingen torkar upp, bygget blir klart när det ska och räkningarna är energi som flödar ut och jag behöver bara ha tillit till att ny energi (pengar i det här fallet) strömmar in. Allt är omhändertaget.

Och under tiden har jag full tillåtelse att njuta av allt det vackra och fina jag är omgiven av. Jag fokuserar på det positiva i mitt liv, det som finns här mitt framför näsan och fyller mitt hjärta med tacksamhet.

Oscar läser Bellmanhistorier för mig.

 

Tacksam

Idag har jag varit i ett tacksamt tillstånd hela dagen;

Började med en pigg och skön känsla i kroppen 45 min innan klockan skulle ringa. Tacksam. Lilla söta Maya ligger bredvid mig i sängen, medans hon sover snusar jag på hennes varma mjuka kind som doftar underbart. Tacksam. Packar matsäck till Oscar som skall på utflykt med F-klasserna, idag är det skridskoåkning i Tunet. Ofta arrangerar lärarna roliga aktiviteter och utflykter med barnen. Tacksam. Kommer in på min mottagning och känner lugnet som välkomnar mig – trivs så bra. Tacksam. Min älskade make ringer under förmiddagen och meddelar att han anmält sig till en kurs på Bara Vara. Tacksam. Coachar klienter, uppskattar verkligen att vara närvarande och få följa dessa människor. Tacksam. Två klienter som meddelar att dom fått jobb. Tacksam. Mysig och trevlig lunch med en vän, känner flödet emellan oss. Tacksam. Hinner ringa till några vänner under dagen, uppskatter och värdesätter verkligen mina vänner. Tacksam. Samtalar med min mor om livet och ditt o datt, hon har alltid så kloka råd, förstår mig och stödjer mig. Tacksam. Barnen har fått följa med kompisar hem efter skola och dagis för att leka. Tacksam. Det ger mig möjlighet att hinna ut på en promenad. Tacksam. Lycklig blir jag när Nogge följer med ut och gå. Tacksam. Glada barn kommer hem och vi får en mysig kväll tillsammans. Tacksam. Känner att idag har jag lyckats vara mer närvarande än på länge. Oändligt tacksam!

 

Sök innehåll