Artiklar med etiketten ‘terapitimmar’
Glädjefylld
Känner mig glädjefylld, vet inte om det är för att den stora solen som värmer upp hela landet, resultatet av mina terapitimmar, alla 12-stegsmöten, sommarlovsvilan, renare kost … jag tror faktiskt det är ett resultat av alltsammans – att jag fortsätter att välja mig, gå inåt och upptäcka inre juveler. Att upptäcka att jag är jag och jag är helt fantastisk, precis som jag är. Och känner jag mig inte fantastisk så är det för att jag inte upptäckt fantastiskheten i mig ännu. Det betyder inte att den inte finns, för det gör den i oss alla – vi behöver bara finna den .. inom oss. Vi är fantastiska, kompletta och alldeles underbara. Det vet jag och känner jag idag. Känner det inte alla dagar, men i dag känner jag det och jag hoppas jag kan få dig att känna dig mer underbar bara genom att läsa detta.
Fridykning
Jag vilar i en trygghet inom mig själv. Det är som djupet på havet, det påverkas inte av stormen på ytan. Det betyder inte att känslorna inte stormar ibland, för de gör de.. fortfarande, men med ett vilsamt djup. Ett djup av medvetenhet som tillåter det att storma. Som inte räds ovädret på ytan. Jag har aldrig känt så förut i mitt liv (inte innan Oneness). Jag har nog inte tillåtit mig att möta varken stormarna fullt ut än mindre att söka mig till djupets lugn. Jag har försökt att surfa vågorna med ett glatt (upptäckt att det var falskt) leende. Det är energikrävande att surfa… och farligt, även om jag intalade mig att det enbart var till glädje. Att med fridykning bege sig ner i djupet är skrämmande men väl där nere uppenbarar sig något fantastiskt. Äntligen något att vila emot, något som bär en. En solid grund att stå mot. Att gå på. Att lyfta ifrån.
Där vilar jag nu. Det är vilsamt. Jag är så innerligt tacksam att jag vågat ta mig dit ner. Ner som för mig betyder in, in i mitt eget centrum, hjärtat. Stormens öga. Där det råder frid och total stillhet.
Jag kan inte vara med fylld av tacksamhet till Yogan, meditationerna, litteraturen, kurserna, terapitimmarna, resorna och slutligen Oneness som fört mig hem – hem i mig själv.