Artiklar med etiketten ‘yta’
Fixerad vid utseendet
Det är lätt att tro att jag är fixerad vid kropp och utseende, men så är det inte, jag jobbar med att läka skam i mig själv och andra. Och när skammen har sitt grepp om en, då är man fixerad vid hur man ser ut och uppför sig. Men man är inte fixerad av en ytlig orsak, man är fixerad för man är rädd att bli ratad, retad, petad på. Man är rädd att inte duga, vara omtyckt, få vara med – man är rädd för att känna sig oälskad. Och det är precis allt detta skammen gör, spär på den rädslan tills den blir ens egen sanning.
Så att börja se sin egen skam. Eller fråga sig, finns det något jag skäms för? Är ett bra första steg. För skammen vill inte bli sedd, den vill inte att vi talar om den, den härskar i det omedvetna och i mörkret. Men den styr som en envåldshärskare över hela systemet, dig, din kropp, din personlighet, dina ambitioner och förmågor. Skammens primära och enda uppgift är att hålla dig tillbaka.
Så för mig handlar det inte om kropp och utseende, det handlar om att släppa fram hela mig, min personlighet, mina förmågor och oförmågor, mina ambitioner och drömmar – och för att göra det behöver jag läka min skam dvs synen till min egen kropp – för det är där min största skam sitter.
Skönhet vs andlighet
Det kan säkert verka fåfängt och ytligt att vara så fokuserad på njutning och skönhet som jag är nu. Men för mig har det varit mycket enklare att acceptera mitt inre, djupet och allt vad det innebär än att acceptera och älska min kropp och mitt utseende.
Och jag tror inte det ena utesluter det andra. Tvärtom börjar jag nu känna mig hel och fullkomlig när jag omfamnar hela mig. Utsidan och insidan. Ytan och djupet. Bejakar mitt intresse för andlighet, visdom och medvetenhet men även glamour, skönhet, kläder och smyckning.
Tänker att just skönhet är guds gåva till oss. Bara se hur kargt och tråkigt det verkar i kosmos och så se till vår planet där någon gått ALL IN med färgprakt, djur, blommor, hav, berg, mångfald, dofter, smaker … känns ju väldigt fånigt att inte omfamna och njuta av allt överflöd vi har omkring oss.
Jag tror. inte att andlighet är att ge avkall på livets goda. Tvärtom känner jag mig väldans andlig och ett med allt – när jag njuter. Och i synnerhet njuter av min egen kropp och boning. Detta mänskliga tempel av sensationer vi alla utrustats med.
Ytan
Satt och skrev lite så här på kvällen, som jag äskar att göra. Och skrev ner alla dessa utbildningar jag gått och frågade mig själv – why? Och svaret var ju såklart olika. T ex jag minns att jag började med Yogan (för så där 15-16 år sedan) för att Madonna gick på yoga och det var liksom den ”nya” trenden. Till skillnad från när jag utbildade mig inom Sorgebearbetning så var det för att göra upp med det förflutna. Medans jag åkte till New York och gick 12-step recovery yoga … med intentionen att få närmare kontakt med gud.
Men så är det ju så med alla dessa utbildningar och kurser, att de har sitt eget liv och tar en med i sin process, vilket sällan överensstämmer med vad jag tror mig få uppleva.
Nåväl, det jag kom fram till är att jag i alla fall inte räds djupet (som jag berörde i ett tidigare blogginlägg), tvärtom är jag väldigt trygg där nu med all erfarenhet. Och sorgen är som sagt bekant sedan tidig barndom.
Och nu sitter jag här med alla dessa utbildningar och med frågan – why, och tänker att de varit en del av min livsprocess. Processen att göra upp med det förflutna, läka, sluta fly, vara i min kropp och finna ut vem jag är. Och nu frågar jag mig istället, vad vill jag härnäst?
Och jag vill inte utbilda mig nå mer, åtminstone inte just nu och inte för utbildningen skull. Skulle vara för njutningens skull isåfall, tex en Kundaliniyogalärarutbildning. Men den har låtit vänta på sig, och den får vänta ett slag till.
För nu är fokus att förverkliga mig själv. Njuta av mig själv. Och jag känner mig förverkligad på insidan men ännu inte på utsidan. Trygg med mitt djup men inte med min yta. Så nu i den här fasen av mitt liv och självförverkligANDE så ska ytan få större utrymme och fokus. Inte för att jag är värd det utan helt enkelt för att jag älskar den – ytan!
Yta
Från djupet flyter jag upp till ytan…
Planerar skolavslutning för barnen, Maya går ur första klass och Oscar är så stor så han avslutar trean. Jisses, vad åren går! Det är kläder och hår som diskuteras, Maya planerar mest måste jag säga. Jag ber mitt ego lägga sig åt sidan och att hon får bestämma själv hur hon vill klä sig och vara i håret. Nya kläder är inköpta, Oscar brydde sig inte om att följa med, bestäm nått till mig du, sa han. Men ingen skjorta!
Izabelle är glad åt vad som, hon speglar sig med avundsvärt självförtroende oavsett om vi klippt luggen, hon provar någon ny klänning eller fått på sig Oscars fotbollskläder. Hon älskar verkligen vad hon ser!
Jag är fylld av tacksamhet över denna somriga vår och ännu ett sommarlov med barnen. Låt solen skina över oss alla, den är värmer gott…