Tandvärk

2011-11-29

Uuuuu vad jag tycker synd om mig själv!

Har gått med tandvärk först några veckor, sen var jag till tandläkaren för två veckor sedan och då lagade han hålet som hade nästlat sig in bakom en gammal fyllning och varnade för att det inte såg bra ut då tanden också hade en spricka.

Sedan dess har värken blivit värre och värre och jag har knaprat i mig ett helt paket Panodil de senaste dygnen och fick så komma till tandläkaren idag igen.

Han stod där som en Uppenbarelse (ser faktiskt ut som Jesus med sina vackra lockar och hästsvans) i morse när jag kom, kändes så tryggt att få hjälp med det som plågat mig så. Jag la mig tillrätta och sa; Ge mig all bedövning du har. Och det behövdes, tårarna rann som två forsar utmed kinderna.

Nu några timmar senare kan jag fortfarande inte pusta ut, värken är kvar, har ingen aning om var den sitter, men tanden borde vara så gott som stendöd nu eftersom han rensat ur den ordentligt och förberett för rotfyllning. Jag fortsätter min förgiftning och äter på med ännu starkare värktabletter som jag fått av min mor och gömmer undan mina renlevnadsvärderingar ett tag till – nöden har ingen lag.