Terapi
Med allt det jobbiga vi gick igenom här i juni så kom det också gåvor, det förde oss närmare varann, det skapade band som tryggt höll samman vår familj och det öppnade också upp en möjlighet för oss att gå i samtal.
Så igår var jag på mitt första samtal hos en terapeut. Det kändes skönt, overkligt och ovant. Det var skönt att få ägna en och en halvtimme åt bara mig och det var också det som kändes overkligt och väldigt ovant. Att få vara den som tar emot hjälp utan att ge. Jag är van att föra samtalet vidare till den andre, jag är van att låta andra få utrymme och gärna skapa det utrymmet åt andra.
Och när samtalet var slut så var jag lite nervös inför om jag skulle få en ny tid. Med tankar som; var jag berättigad, fanns det inte andra som behövde den här tiden mer än mig, ville hon fortsätta hjälpa mig eller skulle jag bli avvisad. Känslor av att vara avvisad och övergiven, de är de känslorna som begränsar mig mest här i livet tror jag och har format mig med de beteenden jag nu förhoppningsvis skall genomskåda och överge för att lämna utrymme till nya mer hälsosamma levnadssätt som är bra för mig.
Du ger väl alltid vännen, ett fint utbyte & flöde oss emellan <3
Hörs och ses snart!
VarmKram
Vad skönt att byta roll ibland och bara få TA plats…Klart att du också skall få DITT, KRAM från mig som brukar FÅ av DIG – Behöver dig snart….Vi måste ses och jobb och livs spåna lite – NÄR?
Hör av dig
Ja Sofia…det är svårt att bryta beteenden – men eftersom vi ska följa vårt hjärta som gör oss levande, så gäller det att förändra de beteenden vi vill bli av med. Sedona är en bra metod också: KAN du släppa, VILL du släppa och NÄR?
All kärlek till dig du underbara medmänniska