Änglabesök

2011-11-15

Izabelle har en docka som man trycker på magen och då säger den mamma och lite annat och så kan den gråta. Ikväll satt jag med Oscar och Maya i soffan och läste bok när dockan började prata. Nogge var uppe och la Izabelle och barnen titta storögt på mig och undrade vad som hände.

Det är bara Elsa, hon gjorde så där igår kväll med, sa jag. Och så läste vi klart boken och jag gick sen upp och la barnen. Då jag nattar Maya säger hon; Vem är Elsa?

Elsa är en ängel som bodde i det här huset förut. Hon brukar vara här och se efter oss, säger jag. Maya frågar hur hon ser ut, om hårfärg, ögonfärg och om hon har varit levande förut. Och om änglar är vita, med vita vingar.

Jag vet inte hur dom ser ut, jag ser dom inte, jag känner dom och ser vad dom gör, tex tänder lampor och så, säger jag. Dom gör alltid snälla saker och tar hand om oss. Men om du tycker det är läskigt så kan du säga till ängeln att du är rädd och att den skall flyga någon annanstans, då gör den det.

Eller så kan jag be den att städa mitt rum, säger Maya.

MammalyckoStund

Jag läser alla texter högt för mig själv innan jag publicerar dom och när jag sitter och läser detta blogginlägg högt för mig själv och kommer till raden: Elsa är en ängel som bodde i det här huset förut…. 

Då pratar dockan igen, två gånger på rad, dvs två tryck på magen, håren reser sig käpprätt rakt upp på armarna när jag kikar bredvid mig där backen med Izabelles leksaker är och jag ser dockan ligga överst.