Barnensdag
Barnensdag i dubbel bemärkelse. Då vi varit och firat barnensdag på stan och även jag haft mina egna barn helt i fokus heeeela dagen! Vi har myst och varit tillsammans. Åkt karuseller och fikat i Torsång. Gjort hinderbana på gården och sprungit oss svettiga. Avslutat med bad och barnprogram i soffan.
När vi åt kvällsfika så sa Oscar att han tänker lite. Jag har lite tankar. Det visade sig att den känsliga söta killen har ”tankar” om livet, döden och poliser. Hur länge jag skall leva. Hur länge han skall leva. Om Poliser skjuter människor. osv. Usch, jobbigt samtal då jag påminns om min egen rädsla för döden. Den rädslan tog också mycket plats en tid när jag var barn, säkert runt den ålder Oscar är i nu, 6-7 års åldern.
Samtidigt är jag tacksam att jag minns den rädslan och kan relatera till den. Tacksam att jag kan möta upp och förstå. Tacksam att jag lyssnar. Tacksam att han talar. Tacksam för att sådana här samtal stärker vår relation.
Tacksam för lilla söta Maya som deltog i samtalet på sitt charmiga vis. Hon är inte rädd den tjejen inte. Iallafall inte ännu. Hon bara ”är”. Och jag ber till Gud att jag fortsätta ge henne förutsättningar så att hon kan fortsätta att ”bara vara”. Tacksam att hon inspirerar.
Tacksam att barnen lär mig något varje dag.
Mayas härliga kommentar till en stor björk som svajjade i vinden: Det ser ut som trädet dansar
Vilken fantastisk gåva med barn!
härligt!! hur många i vuxen ålder har kunna prata om liv och död med någon? kram