Ber om hjälp
Gossen är sjuk, han har legat sedan i tisdagskväll med hög feber… jag är så tacksam att jag har förmågan att mitt i allt roddande inför jul och andra åtaganden bara släppa allt och var HÄR. Och samtidigt får träna på en annan viktigt egenskap som ännu inte är så starkt utvecklad hos mig, den att be om hjälp.
Och till dem som jag sträckt ut handen är grannen Malin som har skjutsats Maya till skolan både igår och idag. Min fina vän Eva som kom med lunch (Sushi, önskade sig Oscar, men när den väl var hemkörd orkade han bara äta en ynka liten bit) åt oss igår och stannade och tog hand om Oscar & Izabelle när jag åkte och hämtade Maya vid skolan. Och idag kommer Oscars gudfar Peter hit och är med Oscar när jag hämtar Maya, hon vill ju såklart hem tidigare från skolan och passa på att mysa med oss hon med.
Julbestyren får vänta och de som inte hinns med, de hinns inte med. För högst upp på min egen önskelista över julen är att vara närvarande med familjen och det känns så skönt att den närvaron redan infunnit sig nu.
Tänk vad vi får möjligheter i livet…att be om hjälp, öva tålamod, att ha tillit osv. Allt går och när det gäller sjukdom, så finns det i regel människor som gärna hjälper till
Önskar Oscar en feberfri fortsättning på veckan. Jag sänder ljus och helande tankar. till honom.
Jag förstår dig. Det brukar upplevas lättare att hjälpa andra än att själv be om hjälp, det är starkt gjort, och visst vill de som kan hjälpa till!
Det du beskrev i önskelistan är av stor betydelse – att finnas till – att ha närvaro (mindfullness). Allt gott till er!
Kram