Own shadow
Most of the shadows of this life are caused by our standing in our own sunshine.
Ralph Waldo
Rensa i röran
Längst inne på tomten gömmer det fallfärdiga garaget sig och påminner om gamla tider. Nu äntligen kom energin till att tömma och riva rasket. Jisses vilken gömma det visar sig vara, vi har åkt med lass efter lass till tippen hela helgen.
Tänk att det kan ta sån tid, år efter år, att ta tag i vissa projekt. Sådana där saker som man vet att man mår gott av att göra men ändå gruvar sig inför eller blundar till. Det här garaget var svårt att förtränga, allra helst sedan huset blev utbyggt renoverat, så står det där mer malplacerat än någonsin.
Jag älskar att rensa i röran. Skänka och slänga. Det skapar frihet och space i mitt inre. Jag är helt säker på att inre processer dras med i yttre och vise versa. Så sitter något fast, så kan det vara bra att börja röja… vart som helst, spelar ingen roll. Flödet frigörs på många plan.
Kämpa på!
#bukett från Maya
Mår som jag förtjänar, alldeles förträffligt i kroppen. Magen är mjuk och skön, inga spänningar. Ögonen strålar. Energin svajar inte, utan känns hög och balanserad. Lika så är det med hungern, den känns stillad – konstant. Och så det bästa av allt, mitt eget motstånd (egots neggotankar) är borta – gone! Jag kämpar inte – det känns lätt! Vilken överraskning! Vilken glädje! Vilket mirakel!
Jag hatar att kämpa. Jag tror inte på kämpandet. Jag vet att jag lyckas bättre med saker som jag gör med lätthet, glädje och passion än med blod, svett och tårar. Jag är uppvuxen i en arbetarfamilj så det har följt genom generationer att man måste kämpa sig till den surt förvärvade arbetarlönen. Det har liksom legat i hela atmosfären att inget kommer gratis… det var så det var.
Mötte min bankkvinna här om veckan, vi hejade så där socialt som sig bör och så frågade hon: Kämpar du på med företaget? Och då skrattade jag inom mig av tacksamhet att jag lyckats frigöra mig från den arbetarstadsmentaliteten, i allafall lite frigjord känner jag mig eftersom jag knappt ser mitt företagande som arbete, utan ett privilegium att få jobba med det jag älskar att göra. Jag är helt säker att ju mer jag gör utav det jag finner glädje att göra – desto större blir mina framgångar.
Jag tänker inte kämpa nå mer i livet. Jag bestämde mig för länge sedan att livet ska vara gott. Jag är inte världsmästare på att njuta.. ännu, men är det något jag tränar på så är det att njuta av livet, både när jag arbetar och är ledig.
En framgångsrik människa är en välsignelse för samhället, eftersom hen naturligt vill bidra.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Detox, dag fyra
#pic #sunyoga #morningwalk
Det känns fantastiskt lätt att detox’a. Var nog ganska så ”ren” innan med tanke på att mitt största gift varit kaffet och det beroendet bröt jag i september förra året. Och gluten försvann när jag var barn då det gjorde mig sjuk. Så i princip var det sockret som var min större utmaning nu, eftersom jag haft mina medvetet valda sockeråterfall lite då och då, men det har gått bra. Nåväl, ganska bra. Nog har jag känt suget. Igår tryckte jag i mig en massa Raw Food bollar, givetvis föll de inom ramen för min detox men ändå.. jag åt ganska många 😉 Att låta bli mjölkprodukter känns lätt för kroppen, så självvalt, men det skulle vara gott med en klick creme fraiche till salladsberget. Men icke, jag vill vara ren, helt ren, åtminstone några dagar till.
Jag dricker drinkar, äter frukt och grönsaker, gör sallader och dricker vatten. Mår faktiskt väldigt bra! Det känns lätt. Det känns rätt. Mitt gamla jag, skulle aldrig ALDRIG tro mig när jag skriver detta, men det känns som jag.
Känslor
Känt mig oemotståndlig, glad, strålande, ensam, liten, orolig, arg, livfull, energisk, trött, uppgiven, målmedveten, tillfreds, lugn… och massa mer, bara under denna dag. Men jag landar i tacksamhet över insikten jag getts någonstans längs livsvägen att allt detta inte är jag. Det är frihet för mig, fri bortom alla dessa känslor. Låter dem komma och gå som väderomslag. Som aprilvädret. Inget mer än så. Bara massa känslor som känns. Varför hänga upp sig vid en känsla eller några få, inom det korta loppet så har de ändå förbytts. Känslorna är ett evinnerligt kretslopp, loopar om och om igen. Jag mår som allra bäst när jag låter känslorna kännas inom mig som de är, låter de komma, kännas och lämna, komma, kännas och lämna, komma, kännas, lämna… det är så de är, de rör sig. Och jag kan faktiskt uppleva friheten den stunden jag låter känslor vara känslor och jag vara jag. Jag är inte mina känslor.
Växer
Min största förebild, Louise L. Hay skriver i boken Du kan hela ditt liv.
Jag har ett mycket enkelt förhållningssätt till det jag äter;
Om det växer, ät det.
Växer det inte, ät det inte.
Ps Boken är toppenbra, jag har återkommit till den flera gånger sedan jag först köpte den 2008.
Läkning & medvetenhet
Om läkning och medvetenhet
Fråga:
Varför är det så att jag ibland känner att jag har läkt mycket och efteråt uppstår situationer där jag inser att det finns fortfarande mycket mer att läka, som om jag går bakåt i stället för framåt. Vad kan jag göra, Bhagavan?
Svar:
Livet är relationer. Det är något som är mycket levande. Vi har inte att göra med något dött förflutet här. Så vad vi måste förstå är att, när vi talar om relationen med dina föräldrar, betyder det inte att du har gjort en del arbete på det och att det har läkt. Det är inte så. Lärorna måste förstås på rätt sätt.
Vad det betyder är att problemet har blivit levande för dig. Problemen finns där, men folk är inte medvetna om dem, de är inte levande för människorna. Med denna medvetenhet menar vi inte enkel kunskap. Det är som att hålla en orm i händerna. Det är väldigt intensivt. Så att hålla på det sättet, den typen av medvetenhet, är det vi pratar om. När du håller något på det sättet, läker det. Det betyder inte att det är borta för alltid. Det kan mycket väl komma tillbaka, om du förlorar din medvetenhetsnivå.
Så ju mer du är på din medvetenhetsnivå, desto mer läkning. Det är okej. Men det ögonblick du halkar ur medvetenheten, kommer det tillbaka. Det är inte så att det har varit en sjukdom och du har läkt och du är fri. Det är inte så. Det är något levande. Relationer är något levande. Livet är något levande. Och livet är relationer. Inga relationer, inget liv. Så det arbetar där hela tiden. Det kommer upp, det försvinner, och så kommer det tillbaka efter en tid. Så det kommer att guppa upp och ner. Så många personligheter finns där inom dig, alla personlighet turas om och de kommer och stannar och försvinner och något annat kommer.
Så om du ger upp begreppet att säga ”Jag har läkt ”. Nej, det är inte på det viset. Du måste vara intensivt medveten. Även om du är uppvaknad, om du vid någon tidpunkt förlorar din medvetenhet, kommer det tillbaka. Det enda är att en uppvaknad person skulle snabbt komma tillbaka. Uppvaknandet kommer tillbaka, medvetenheten kommer tillbaka, och han kommer tillbaka till sitt vackra tillstånd. Du kan alltid halka och falla.
På samma sätt här, ska du inte förutsätta att allt är läkt. Nej. Kanske laddningen har minskat lite, det är allt. De skulle komma studsande tillbaka om du inte är medveten. Så du måste lära dig att tillbringa mer av din tid i större och större medvetenhet. Kanske till en början kan det vara i några minuter, sedan i ett par timmar, sedan i ett par dagar i sträck. Det fortsätter så. Och sedan är det nästan bestående. Det är nästan bestående. Det är nästan bestående, oavsett vilket problemet var kommer det inte att besvära dig alls. Problemen kommer att vara där, men de besvärar dig inte, när det finns medvetenhet. När det inte finns någon medvetenhet, besvärar problemen dig.
Så du kan aldrig säga: ”Ja, nu har jag läkt”. Kanske du känner det tillfälligtvis. Laddningen är borta eller något liknande. Men sedan kan det komma tillbaka om det inte finns någon medvetenhet.
Sri AmmaBhagavan
översättning Pia Shosanna Anderberg