Kämpa på!
#bukett från Maya
Mår som jag förtjänar, alldeles förträffligt i kroppen. Magen är mjuk och skön, inga spänningar. Ögonen strålar. Energin svajar inte, utan känns hög och balanserad. Lika så är det med hungern, den känns stillad – konstant. Och så det bästa av allt, mitt eget motstånd (egots neggotankar) är borta – gone! Jag kämpar inte – det känns lätt! Vilken överraskning! Vilken glädje! Vilket mirakel!
Jag hatar att kämpa. Jag tror inte på kämpandet. Jag vet att jag lyckas bättre med saker som jag gör med lätthet, glädje och passion än med blod, svett och tårar. Jag är uppvuxen i en arbetarfamilj så det har följt genom generationer att man måste kämpa sig till den surt förvärvade arbetarlönen. Det har liksom legat i hela atmosfären att inget kommer gratis… det var så det var.
Mötte min bankkvinna här om veckan, vi hejade så där socialt som sig bör och så frågade hon: Kämpar du på med företaget? Och då skrattade jag inom mig av tacksamhet att jag lyckats frigöra mig från den arbetarstadsmentaliteten, i allafall lite frigjord känner jag mig eftersom jag knappt ser mitt företagande som arbete, utan ett privilegium att få jobba med det jag älskar att göra. Jag är helt säker att ju mer jag gör utav det jag finner glädje att göra – desto större blir mina framgångar.
Jag tänker inte kämpa nå mer i livet. Jag bestämde mig för länge sedan att livet ska vara gott. Jag är inte världsmästare på att njuta.. ännu, men är det något jag tränar på så är det att njuta av livet, både när jag arbetar och är ledig.
En framgångsrik människa är en välsignelse för samhället, eftersom hen naturligt vill bidra.
Sri Bhagavathi Bhagavan
Tack Sofia ! Har aldrig tänkt på vad ordet kämpa riktigt har inneburit. Det är ett ord som jag inte kan leva upp till eftersom det har raka motsatsen för mej, blir helt handlingsförlamad, tappar all lust och glädje.
Tack igen för insikten. 🙂