Yoga for abundance
Let go, let God
Om tid
Enda lösningen är att leva utifrån ett tidlöst perspektiv.
Först när tiden försvinner finns det tillräckligt av den.
Deepak Chopra
Skrivprocess
Nog kryper det fram ett nytt bokmanus, det tycks jag kunna skönja. Även om processen känns lång och tvetydig ibland. Och även fast jag vet att det knappt gått någon tid alls sedan jag buntade ihop de andra manusen och skickade iväg, så kan tiden kännas lång. Jag vet att hela skrivprocessen egentligen är ett inre resa jag gör. Jag frigör mig från mina gamla präglingar och rädslor, sådant som hämmat mig i livet. Jag förstår nu att om mina böcker någonsin ska få vingar och sträcka sig ut i Sverige och kanske till och med ut i världen så måste jag vara redo att följa med. Det är jag inte ännu… men snart. Jag är fortfarande rädd. Inte för att manusen refuseras och hamnar tillbaka i byrålådan, absolut inte för det, här hemma är jag ju trygg. Jag är rädd för att de ger mig vingar. Jag är rädd för att det lämna det gamla invanda och trygga, även om det är trångt, långsamt och instängt här inne ibland så är jag livrädd för friheten att flyga över vidderna. Lägga världen under mina fötter. Jag känner mig inte redo än, känslomässigt och mentalt. Men jag tror att genom att släppa taget om texterna och nu blotta mina innersta farhågor så börjar jag förbereda mig för friheten, den utan rädsla.
Jag kan flyga, jag är inte…
Familjehem
Fick hem ett brev från Socialtjänsten igår där de via ett nytt sätt önskar rekrytera familjehem. De vänder sig till oss som redan är familjehem då de tror att vi kanske vet andra som har en önskan om att öppna hemmet och hjärtat för behövande barn eller kanske kan rekommendera någon passande familj vi känner.
Och imorse körde jag och Izabelle iväg Happy på kastrering och slank in på en annan Icabutik än den vanliga för att handla och där möter jag en klient som jag coachat förut, hon är och har varit familjehem åt flera barn under många år. Hon är som en ljus, varm och härlig (ensamstående) mamma till dem alla. Jag förstår nu efteråt att hon inspirerade mig där och då när vi träffades för coaching. Hon frågar mig om jag inte tänkt att ta emot fler barn i hemmet.
Jag känner att vår familjesituation behöver längre tid innan vi kan begrunda ett sådant beslut. Våra barn, alla tre, tror jag mår bäst av att vi är vi, en tid till. Att vi stärker, tryggar och ger kärlek till dem vi har nära först. Men jag är inte alls främmande för tanken att välkomna fler barn i framtiden, inte alls, snarare tvärtom så bär jag den inom mig hela tiden.
Att vara familjehem är det naturligast och vackraste som skett mig. Precis lika naturligt och vackert som att föda Oscar och Maya och ta dem till mig var det att ta emot Izabelle. För mig är det ingen skillnad, mer än på pappret. Men in hjärtat är hon min, även om jag givetvis vet att det inte är sant i verkligheten. Hon är till låns som alla våra barn, biologiska eller inte. De är en gåva från Gud. Många säger åt mig, vilken tur för Izabelle att hon fick komma till er. Men jag hävdar att det är minst lika tur för oss. Det är en blessing för oss att få ha henne i våra liv. Det betyder inte att det är lätt alla gånger, det är det inte att vara förälder. Vi prövas, vi speglas, vi läker som i alla relationer. Men livet är relationer. Det är därför vi är här. För att kunna ta del av varandra.
Minns en vedantalärare (lärare om livet, hur att leva det) under min yogalärarutbildning som berättade för mig att det största andliga arbetet vi kan göra är att ta hand om barn. Det är alltså inte att dra sig undan i kloster och tillbe gud eller gå i kyrkan om söndagarna, utan att ta hand om barn. Det är den största gåvan vi kan ge Gud (livet självt). Att göra ett andligt arbete är inte alltid lätt, det ska det inte vara. För att vakna upp till våra andliga jag (alltså själen inom oss) behöver vi ställa egot (sinnet) åt sidan och öppna oss för livet självt. Barnen pushar (läs: tvingar) oss ödmjukt var dag att förbi se egot och öppna hjärtat. Leva i våra högre jag, bortom det lilla sinnet. Leva i kärlek i stället för rädsla. Att välja att öppna hemmet som familjehem för ett barn eller varför inte ett syskonpar är att välja kärleken i sitt liv även om sinnet uttrycker sin rädsla.
Jag hoppas via detta blogginlägg väcka tanken inom dig, och förhoppningsvis öppnar någon av er hemmet och hjärtat också. Har du tankar eller frågor om att vara familjehem så skulle jag bli glad om du kontaktar mig, jag delar gärna med mig av mina erfarenheter.
Detta inlägg är skrivet med värme, ljus och kärlek till alla barnen ♡
Love yourself
As you go deep inside yourself, you will actually discover who you are. Now who you are is actually very different from what you think you are.
Once you discovered who you are, the next step is to accept yourself as you are. The third step is to love yourself as you are. When that happens, the Presence automatically and very naturally answers to you.
Sri Bhagavan
Uppvaknande
Oneness är ett medvetandetillstånd där man upptäcker att det finns ett medvetandefält av stor Intelligens, Glädje, Medkänsla och Kärlek som man inte kan vara åtskilt från. Likt en cell i kroppen som inte är åtskild från hela kroppen utan är naturligt en del av något mycket större. Oneness är upptäckten att du som individ är en del av något ofantligt mycket större än dig själv som individ, likt en cell i kroppen som är direkt beroende av Helheten för sin livskraft. Det finns över huvudtaget ingen separation från detta medvetandefält som flödar genom oss, eftersom det tillhör själva livet. Men det kan finnas en illusion av separation som kan ge upphov till lidande. Onenesshandlar om att riva denna illusion.
Precis som när någon del av kroppen inte mår bra så söker kroppen att hjälpa den sjuka delen bli frisk, så fungerar även detta medvetande som flödar genom allt liv. Ett sökande efter att bli hel.
Man kan kalla detta medvetande-fält för Gud, det Gudomliga, Kraften eller det Högre jaget, orden spelar ingen roll, vad som är viktigast är att inse, att om du känner dig separerad från Livet så är det Helheten, Gud, som har problem. Det är det Gudomliga som lider av denna illusion att individen känner sig skild från detta medvetande-fält. Vi kan säga att Helheten söker att förena individen till sitt sanna ursprung.
Inledningsvis kan du se detta som ett intellektuellt koncept men sakta kommer du börja inse att det verkligen är så. Och en förlösning av lidande sker inom dig. Detta kallar vi ett Uppvaknande – till något som alltid funnits där, en kontakt med Allt som Är, en större Intelligens. Du inser att du aldrig varit separerad;du är hel.
För att detta ska bli till din fulla upplevelse behöver du kontakt med en kraft som kommer från detta Gudsmedvetande-fält, vi kan kalla det Nåd. Oneness Deeksha och Oneness Meditation (OM) är en energiöverföring som direkt hjälper människan till ett Uppvaknande, oavsett religion, icke-religion eller kulturell bakgrund. Allt du behöver göra är att ta emot.
Anette Carlström
Samsara
Enligt den för-hinduistiska filosofi som växte fram i upanishaderna är världen delad i en verlig, andlig dimension samt en fiktiv, materiell dimension. Den sistnämnda, fiktiva, dimensionen kallas samsara. Ordet samsara kommer från sanskrit: ”Att flyta ihop”, eller passera genom olika stadier, att vandra.
Själens närvaro
Läser just nu om Deepak Chopra, Skapa dig själv på nytt som är en av några böcker jag valt ut i mina Andliga favoriter. Som jag nämnt förut så känns det tryggt för mig när samma budskap kommer från flera källor. Deepak Chopra, Anthony Robbins och Eckhart Tolle mfl förmedlar som jag ser det, Oneness fast med andra ord. Anthony Robbins har ju också varit på Oneness University, det förklarar ett och annat för mig som sett honom – som jag ser det lever han verkligen i kontakt med sin själ.
Själen är ju aldrig någonsin frånvarande. Den är här. Det är genom den vi är här. Men den är lika naturlig som syret som strömmar genom vår kropp och blodet som pulserar att det lätt blir att man tar den för given eller glömmer av den och istället har uppmärksamheten mot det man kan se och höra, allt som hörs i sinnet och kroppsbilden i spegeln.
Att meditera, stilla sig, skala av, tona in är sätt för mig att stärka kontakten med själen och så givetvis Oneness Blessing (deeksha) som känns som en direktkontakt med själens närvaro. Jag märker så starkt hur energin stärks av naturlig och ren mat, vatten och solljus (sunyoga). Och nu (15 dagar utan kaffe) när kaffet är borta tycker jag att allt klarnar, intention, närvaro, mening, glädje och lycka. Och när jag äter godis eller socker så blir det dimmigt igen, mörkare och dystrare, mer tjatter i sinnet. När jag är ren även på insidan av kroppen stillar sig surret, närvaron höjs och medvetandet expanderar – jag känner att allt är möjligt och livet vill mig bara gott!
Jag älskar mig själv!
Jag älskar livet!
Som en god och nära vän sa efter deltagit på fysiskmeditation; Det var så underbart, jag kände mig förälskad i mig själv. Förälskad i mig själv!
Och så här skrev Jenny Lindgren till mig efter yogan igår; Jag mår fantastiskt bra just nu efter att mer medvetet fokus på vad jag vill när jag får deeksha och i yogan igår fokus på att jag älskar mig själv och känner att nu är jag i närmare kontakt med mig själv.
Lack of trust
The fear is always greater than the actuality…
the fear comes because of lack of trust…
you feel you can take better care of yourself than God can…
you fear what God may have planned for you
may not be what you want…
this is probably true because the dreams we have,
are confined to what we know of life and ourselves,
which is infinitesimal to the vastness that is…
when we let go of what we think will make us happy,
we allow Grace to breath…
and great and beautiful things
not even imagined of,
are given space to happen…
Mooji