2013-04-30
När jag var liten så bad jag ofta till Gud. Jag bad innerligt och på knä, Gud som haver barnen kär se till mig som liten är… Minns under vissa böner, då jag verkligen kände mig ensam och rädd hur jag upplevde att någon slöt sina händer om mina. Höll dem hårt och tryggt. Jag kände fysiskt hur någon var där, att jag inte var ensam, aldrig någonsin skulle kunna vara ensam.
Jag har alltid trott på Gud, en gudomlig kraft som omger oss och lever inom oss alla. När jag gick en av mina mediumutbildningar så sa min lärare, underskatta aldrig din egen spirit. Och ändå är det kanske det vi alla gör, tappar bort vår egen själ någonstans i livet, oftast kanske så tidigt som i barndomen.
Genom det mediala så har jag bevisat för mig själv (sinnet) gång på gång det hjärtat (själen) alltid har vetat, att livet är förevigt. Att själen är sann, den är inom oss alla och den är evig. Ju förr sinnet dör, identifikationen med sinnet desto snabbare kommer vi att upptäcka det, närvaron av själen. Vi behöver inte vänta tills den fysiska döden för att känna själens eviga liv, det kan vi känna redan idag, just nu. Själens livspuls uppenbarar sig så nära, så nära… bara någon decimeter ner från hjärnan och in i hjärtat.
Genom yogan så känner jag livspulsen i hela kroppen. Igår satt jag kvar i kyrkan när alla yogisar gått hem. Upplevde energin inom mig och närvaron i hela kyrkrummet. Det var tyst och andaktsfullt. Jag kände inget behov av att be…. bara tacka.
2013-04-30
Torsdag 2 maj l kl 21.50-22.00
Förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, du kan tända ljus och sätta på någon rofylld musik. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta).
Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 21.50-22.00. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla ♥
Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (innan kl 21.30, sedan börjar jag förbereda mig) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan.
mail: mail@sofianorgren.se
sms: 070-559 29 50
2013-04-30
Don´t save the best things for tomorrow.
Janesh Vaidya
2013-04-29
Umasankar ser jag som min mästare, jag har honom och hans mor som dem jag ser upp till mest, de är de renaste och ljusaste människor jag har mött. Det är givetvis samma ljus och renhet som är inom oss alla, men de lyckas att leva i total samklang med det (själen). Det är så som jag ser det i alla fall. Men vad vet jag. Ingenting. Det är min uppfattning efter att ha träffat dem. Hans mor gick dock bort för några månader sedan, så henne kommer jag inte möta igen men Umasankar hoppas jag få träffa många fler gånger. Umasankar ser sig givetvis inte som någon mästare eller guru, han pekar mot vårt egna hjärta och säger: The guru is within.
Tänker ofta tillbaka på frågorna som Sunyogi Umasankar ställer när vi förbereder oss för Sunyoga.
Who am I?
What do I want?
Why do I want it?
What is the purpose of my life?
What is the relation between what I want and what I am doing now?
Och varje gång jag kommer till frågan Vad är relationen (sambandet) med det jag vill och det jag gör nu, så landar jag i samma svar… Jag lever precis just nu det liv jag vill leva. Jag (sinnet) tror mig ha en längtan men varje gång jag håller upp den längtan och plockar isär den, ser dess beståndsdelar och frågar mig vad det handlar om så inser jag att jag redan har det jag vill ha. Jag redan lever så som jag vill leva. Jag redan är där, dit jag vill komma. Allt är som det ska.
Det är bra att jag minns frågorna och ställer dem till mig själv då och då, de får mig att färdas från sinnets önskan till hjärtats tacksamhet. Det finns inget att önska, det finns bara tacksamhet att uttrycka. Och ju mer jag tackar desto mer får jag av det jag vill ha, alltså det jag redan har.
2013-04-29
You were born to greatness.
Having a life mission implies that that world has need of you.
In fact, the world has been preparing you to fill this need
With one incredible life experience after another.
Finding and fulfilling your potential will lead you
To your highest experience in this life
Believe it, you have a mission.
It is the gateway to your personal greatness.
Greg Anderson
2013-04-28
2013-04-28
Det blir inte alltid som man tänkt. Min plan med tid och närvaro med barnen spretade isär lite grann. Efter Oscars fotbollsmatch på lördagsmorgonen så försvann han iväg till kompisar och blev kvar både på lunch och middag, och till kvällen hade de kommit på att de skulle ha fest så de hade party en hel skrälldus med barn. Maya ville såklart också vara med på fest, så henne cyklade jag dit med. Så blev det med det. Hur som, glada (och sängfärdiga) var de dock när de kom hem.
Själv hade jag sällskap av både Izabelle och grannpojken i trädgården. Vi krattade och gjorde fint. Vi hade så trevliga samtal han (grannpojken) och jag, det sa liksom klick. Så vi bestämda att jag skulle få köpa honom. Tio kronor var lagom tyckte han själv, så han sprang iväg med en slant till sin pappa och så var köpet klart. Fast han ville förstås kolla med mamma först också, kanske hon ville ha hundra kronor. Och jag sa att jag ville prata med Oscar för han var ju inte hemma, Maya och Izabelle var med på köpet även om Maya suckade över att få två bröder. Jag sa att det kan ju vara bra att sova några nätter på saken också när man tar så stora beslut i livet. Det går nog bra för mig iallafall, sa han 😉
Åh, vad barnen är ljuvliga! Det är allt ett äventyr att möta dem i samtal och umgänge, spelar liksom inte någon roll om de är ens egna eller andras guldklimpar – de förgyller livet för oss alla.
2013-04-27
Sida 189 av 483« Första«...1020...189190...200210...»Sista »
När jag var liten så bad jag ofta till Gud. Jag bad innerligt och på knä, Gud som haver barnen kär se till mig som liten är… Minns under vissa böner, då jag verkligen kände mig ensam och rädd hur jag upplevde att någon slöt sina händer om mina. Höll dem hårt och tryggt. Jag kände fysiskt hur någon var där, att jag inte var ensam, aldrig någonsin skulle kunna vara ensam.