Har gått de senaste dagarna med stresspåslag och lite bitterhet och klagan i mig. Rört mig i ett tillstånd av att leta fel och gnata. Blev så himla trött på mig själv och min attityd, funderade vad det kom ifrån. Men så bestämde jag mig för att vända skutan av negativa tankemönster och kom på att jag inte övat genuin tacksamhet på ett tag. Tacksamheten hade blivit bortknuffad av min klagan.
Så imorse innan jag gick upp ur sängen så tränade jag min tacksamhet genom att uttrycka den (för mig själv i mitt inre) till minst 10 saker i mitt liv. Och vips så kände jag mig lättare och gladare. Det finns ett bot mot negativa tankar och beteenden – att vara tacksam är en nyckel för mig.
Det har varit jättestort intresse för yogakvällen 8 januari, den blev snabbt fullbokad och flera ställde sig i kö för reservplats. Så jag kommer givetvis bjuda in till fler yogakvällar i vår. Håll utkik här på hemsidan, Facebook eller Instagram.
Tusen tack för ert intresse, det gläder mig så!
Kram
Välkommen till en härlig yogakväll då vi ägnar timmarna åt att med hjälp av yoga, meditation och deeksha fokusera på dina drömmar inför 2017. Vad är dina behov, vad drömmer du om och vad önskar du attrahera under 2017? Och hur kan du med hjälp av yoga och meditation lättare förverkliga dem.
Kvällen är även för dig som inte yogat tidigare och/eller känner dig ”ny”. Allt vi gör är mjukt och enkelt så inga förkunskaper krävs. Tag gärna på mjuka och sköna kläder. Och tag med anteckningsbok, penna, yogamatta och filt (finns annars att låna).
Söndag 8 januari
kl 17.30-20.30
Kostnad: 300 kr inkl fika, betalas kontant på plats.
Plats: Samlingslokalen bostadsrättsföreningen mellan Sintergatan/Bonsåkersgatan, Borlänge.
(Bra parkering med P-skiva vid Borlänge Sjukhus).
Anmälan: mail@sofianorgren.se
Senast 4/1
Obs! Kvällen är fullbokad. Maila mig om du vill stå på reservplats.
Jag känner att jag har så lätt till att känna lyckan. Och nu i juletid ligger den gärna och bubblar i mig, den känns varm och härlig. Att känna lycka, vara tacksam och positiv är egenskaper jag utvecklat väl och som jag är stolt över.
Jag tror att lyckan ligger mig så nära tillhands eftersom jag alltid, så länge jag kan minnas, varit i kontakt med sorg. Jag har haft min sorg med mig genom livet, den ligger där och gör sig påmind … alltid. För den ouppmärksamme kan jag nog passera som en sorglös person, men för den uppmärksamme syns den i ögonen. Jag ser den när jag ser mig själv i spegeln. Jag ser den också i andra.
Jag har gått i terapi, processat, kurs’at och försökt förstå och även läka sorgen under många år. Men den har inte försvunnit, den hänger sig kvar. Men nu så här mitt i livet så har jag slutat att försöka skaka den av mig, jag har accepterat att den är här, som en del av mig. Och den får gärna stanna kvar, den gör mig ödmjuk och visar mig förståelse. Och jag tror att det är just den som visat mig lyckan också.
För det är ju trots allt svårt att veta hur det känns att vara frisk om man aldrig varit sjuk, veta när man gör gott om man aldrig sårat, och veta hur det känns att vara lycklig om man inte varit ledsen.
Så tack sorgen, för att du finns i mig och gör den till den jag är. Jag är dig evigt tacksam.
Jag sökte information om antiinflammatorisk mat och fick tips om boken Food Pharmacy. Och jag vill bara tipsa er andra som är intresserade av att äta hälsosamt att den här boken är ljuvlig – I love it!
Till en början är den så vacker, att både se på och hålla i. Älskar vackra böcker! Och så har den snygg formgivning, underbara bilder och en dos humor. Den skriven så pepp och upplyftande. Den inspirerar. Till skillnad från boken Det sötaste vi har som jag också läst, som jag upplever i stora drag har samma andemening, men den fick jag bara ont i bröstet av att läsa. Den väckte min oro då jag upplevde att den mest belyste hur dålig hälsa vi har eller kommer att få av den kost vi stoppar i oss. Medans Food Pharmacy inger mig hopp om att hälsan går att bevara eller återuppbygga. Den är peppande helt enkelt.
Food Pharmacy har också en härlig blogg att inspireras av – här är en länk dit.
Hade svårt att sova i natt, låg vaken tills efter 02.00 och vaknade sedan igen strax efter 05.00. Så istället för att banna fullmånen så tänkte jag att jag nog blivit rejält påfylld med månenergi. Och trots den ringa sömnen så var jag pigg när jag vaknade. What is the moment asking for? Vaken och utvilad som jag var, så begav jag mig iväg på en väldigt uppiggande (-13 grader) morgonpromenad.
Efter att barnen begett sig till skola och dagis så tänkte jag åka till Ica och handla, men på väg hem från dagis så kände jag hur skrivandet pockade på, inspirationen flödade och meningar kom till mig … så istället för att handla så skyndade jag mig hem och skrev på mitt manus. Fångade det kreativa flödet.
Har en tid på vårdcentralen senare idag, och läste i tidningen imorse (ja, vi är oldfashion och har fortfarande morgontidning!) att blodcentralerna har brist på blod inför julhelgen. Och jag är gammal blodgivare men under mina år som vegetarian så fick jag inte ge. Men jag har ju inte varit vegetarian på ett tag (läs: några år) nu, och har länge tänkt att jag borde anmäla mig till blodgivning igen… så kom den dagen att ta tag i det.
Jag älskar när jag lever i frågan; what is the moment asking for, för det får mig öppen och ödmjuk inför livet. Det känns så lätt och rätt. Jag släpper min egenkomponerade tidskalender och är lyhörd inför vad livet och stunden efterfrågar. Jag känner mig alive!
Jag har haft en gudstro sedan jag var barn. Kan inte sätta fingret på när jag började tro, på nått vis känns det som jag alltid har trott på gud. Några kristna personer som betydde mycket för mig och min tro när jag var liten var mormor, Åke och Elsie. Jag minns när jag träffade några kyrkvänner till mormor att jag inte uppfattade dem som snälla. De hejade knappt och hade inga ord övers till barn. Jag tyckte det var märkligt då de trodde på gud och gick i kyrkan – borde de inte vara snälla?
För mig är andlighet att vara snäll. Att alltid försöka möta upp andra med välmening och godhet.
Och även om jag inspireras av litteratur skrivna av kristna så läser jag lika gärna om buddhism, hinduism och andra trosuppfattningar. För mig blir inte en religion tillräcklig för att beskriva gud. Även om jag tror att det är andemeningen i alla religioner – att beskriva alltet.
Den gud som jag upplever att jag får kontakt, tröst, hopp och vägledning ifrån är inte bunden till någon religion. Att förpacka gud vore som att stå vid stranden och fylla en hink med vatten och kalla det havet. Ja, det är givetvis vatten från havet, men genom att se ner i hinken så kan inte havet helt upplevas. Havet är en mäktig och makalös upplevelse. Lika så gud.
Och även om religioner ger fantastiskt stöd och hopp till människor världen över så ser jag att det också många gånger begränsar och separerar. Jag tror på min gud, alltså måste din vara fel. Och så försvinner snällheten.
Tänk om gud inte kan förpackas i religioner, även om det bara är den goda andemeningen att beskriva gud. Tänk om gud helt enkelt är något gott och kärleksfullt som vill oss väl. Och tänk om den godheten inte är där uppe bland molnen utan inom oss. Inom – för att det ska vara lätt att finna trösten, hoppet och även glädjen när vi behöver det som bäst.
Ni som följt mig en tid (eller evighet) vet hur jag längtar efter att skriva klart mina böcker. Men det tycks som jag sitter fast i världens skrivkramp och faktiskt så får jag också ont i underarmen när jag skriver manus … men inte blogg. Mina vänner förstår och ser både min skrivlängtan och frustration när det inte fungerar. Så jag fick tipset av en vän att kontakta hennes skrivcoach Lennart Guldbrandsson. När jag tog kontakten med honom för att få hjälp så var jag livrädd, det kändes som jag blottlade hela mig och jag kom i kontakt med skam. Jag mådde illa.
Men så fort samtalet kom igång så släppte spänningen och nervositeten, hans värme och intresse var så fint och betryggande. Jag fick jättebra och konkreta råd, som gjorde att istället för att få nackspärr av att se uppåt på mitt skrivande som om det vore högst upp på något berg istället blev en liten tröskel att kliva över. Jag inser att jag redan kan skriva, jag har skrivit här på bloggen sedan 2009, och att få till en bok behöver faktiskt inte vara så svårt eller perfekt (iaf inte först gången). Jag kan göra det enklare för mig själv. Jag behöver göra det enklare för mig själv.
Jag fick också med mig massa idéer om hur jag kan utveckla mina texter, och andra tips som satte igång kreativiteten i mig. Han speglade mig också i vad som är mina styrkor och hur jag kan använda dem för att nischa mitt skrivande. Efter vårt samtal kände jag mig glad, lugn och hoppfylld.
Jag känner att jag har så lätt till att känna lyckan. Och nu i juletid ligger den gärna och bubblar i mig, den känns varm och härlig. Att känna lycka, vara tacksam och positiv är egenskaper jag utvecklat väl och som jag är stolt över.
Jag har haft en gudstro sedan jag var barn. Kan inte sätta fingret på när jag började tro, på nått vis känns det som jag alltid har trott på gud. Några kristna personer som betydde mycket för mig och min tro när jag var liten var mormor, Åke och Elsie. Jag minns när jag träffade några kyrkvänner till mormor att jag inte uppfattade dem som snälla. De hejade knappt och hade inga ord övers till barn. Jag tyckte det var märkligt då de trodde på gud och gick i kyrkan – borde de inte vara snälla?