Hur skulle det vara om du saktade ner, skalade av och upptäckte essensen av att vara du?
Vem finner du då? Vem är du bakom allt det andra, i din enkelhet? Vem är du när du är sann emot dig själv?
Vem är du när livet rusar vidare och du kliver åt sidan för att iaktta? Vem är du när du är ensam med dig själv och stannar kvar där? Vem upptäcker du då?
Savita
Det var många år sedan jag fick kommentarer som dessa, det var ca ett halvår efter att Oscar föddes men sen har det varit tyst. Så visst blir jag bubblande glad när människor säger; Hur smal ska du bli då? Gud vad du är slimmad! Har du gått ner i vikt?
Och det utan den minsta ansträngning! Verkligen!
Jag har inte ätit godis sedan mars (sista mars), tagit bort socker, bröd och pasta men det är nu de senaste två veckorna det lossnat när jag börjat äta mer LCHF. Jag har väl inte den roligaste tallriken att skåda, men det är gott (jag gillar det mesta) och det bästa av allt jag är inte nå sugen och jag är nästa aldrig hungrig. Hur lätt kan det bli! Det känns fantastiskt en dag som igår, att under morsdagsfikat hos min mor nöja mig med kaffe och ett äpple när de andra smaskar tårta. Och även på vår picnic när familjen åt fika och glass så var jag nöjd med kaffe och jordgubbar. Det är skumt, jag vet, jag kan inte tro det själv, jag har setat fastklistrad i gotteträsket hela livet, så jag är mest förvånad av alla, händer det här verkligen, men jag behöver bara stanna upp och lyssna till magen och hjärnan. Där är tyst. Magen knorrar inte av hunger och hjärnans sug har dunstat.
Jag är fri!
OCH jag börjar bli väldigt nöjd över det jag ser i spegeln!
Med en känsla av tomhet, frid och tillit så höll jag ikväll mitt sista yogapass i lokalen på Sveagatan 20. Jag känner oerhörd tacksamhet för den här tiden och alla energier som förgyllt passen, både från deltagarna och andra väsen. Det har verkligen varit magiskt många gånger. Jag har aldrig känt mig ensam om jag uttrycker mig så.
Men nu är jag säker på att yogan har gjort sitt i lokalen och den är fulltankad av feelgood för en lång tid framöver. Själv vilar jag i tillit till att en ny uppenbarar sig inom kort. Jag känner ingen tvekan på att yogan är här för att stanna i mitt liv och att en del i min livsuppgift är att dela den med andra. Så jag vet att det blir bra, det blir som det ska och det blir när det är meningen. Allt har en mening. Allt har en början och allt har ett slut. De brukar gå hand i hand de där. Så jag tar farväl, blåser ut det sista ljuset och cyklar hemåt i den ljumma kvällen. Cyklar mot något nytt…
Höll igen mina blågröna när jag hörde familjen stappla upp för trappen imorse för att fira mor sjungandes Ja må hon leva. Jag blev helt överhopad av paket som barnen slagit in, en bok (som Oscar ville låna, det var en Mysteriebok som han själv fått och nu gav vidare), ett cykellås, en massage, 40 kronor från Maya, en rebus, ett tecknat familjeporträtt, en tröja, 15 kronor från Oscar och ett bad i vattenspridaren. Och när vi kom ner till köket var det dukat för alla till frukost, kaffet var färdigbryggt och en tallrik med turkisk yoghurt och nötmusli stod på min plats.
Min morsdag kunde inte varit bättre. Jag och storbarnen tog en cykeltur till min mor efter frukost och firade henne medans Nogge var hemma och pysslade i trädgården och Izabelle sov middag. Efter lunch blev jag än mer uppvaktad med en utflykt till Säterdalen, där hade vi picnic, plaskade vi i bäcken och gick på äventyrsbana.
Innan kvällens yogapass så hann jag med att nyttja mina presenter, ett ’bad’ i vattenspridaren och massagen som Maya gav mig på soldäck. Och inte nog med det, efter yogapasset så hade jag och Nogge vår fina veckostund – Soultalk.
Snigelmammelycka
Hon är ett väsen i kontakt med sitt sanna element. Hon har bejakat sin själ, omfamnat den, öppnat dörren och låtit den dansa ut. Den dansar genom Sverige till Baku och ut i världen. Själens röst vibrerar i Euphoria och ger ord till människor i förtryck. Öppnar ögon. Vidgar öron.
Vi lyssnar andaktsfullt. Vi tystnar och vi hör. Vi sluter ögonen och vi ser. Vi stannar upp och vi dansar. Hennes själadans går som en eterisk vibration kodad att ge uttryck åt våra själar. Det magiska är inte Loreen, hennes dans och hennes sång. Det magiska är att hennes själ väcker vår. Hon är en ledsagerska rakt in i våra hjärtan. Full med kärlek och tro på att vi alla har en röst, ett uttryck, en livsdans att dansa.
Loreen, Your Soul open Ours!
Efter ett längre inlägg på en privatgrupp på Facebook så avslutades det med frågan; Är det fler som känner igen sig i ”svara Ja för fort” och hur tänker/gör ni – före och efter?
Här kommer mina tankar som jag delade på frågan…
Jag känner verkligen igen mig, dock har jag frigjort mig från detta i stort och mycket. Kan inte ta åt mig äran helt själv, barnen har visat mig vad jag behöver prioritera och den tid jag lyckas få över ägnar jag så gott jag kan till mig själv, för att fylla på mina depåer med det som ger mig energi.
Vissa ’jobb’ som yoga, skrivande, retreater ger mig kraft och andra ’jobb’ (eller åtaganden) som jag förr sagt Ja till dränerar mig. Jag har lärt mig att lyssna noga. Och jag lär mig än mer att lita till vart Universum vill ’ha’ mig.
What calling for me?
Tex så har jag haft världens motstånd mot mina seanser och medialasittningar, men jag vet att det är ett viktigt uppdrag i mitt livsval, det som jag valde det här livet, och jag ser mer och mer att det är mitt ego som spökar och slänger ut dåligt varsel… det är inte sant – Universum belönar mig och uppmuntrar mig.
Så kontentan för mig är att säga Ja till det som får hjärtat att sjunga eller känslan av mening, Säga Ja inom rimliga gränser. Jag är människa, jag behöver balans och tid till återhämtning.
Jag stärker mig att säga Nej till människor, situationer och åtaganden som dränerar mig eller inte ger mig mening. Det som känns energilöst eller tomt (som falskt eller osant). Det som ger mig en känsla av klump i magen och får mig att sova oroligt om natten.
Men det viktigaste jag tränar på just nu är att säga JA till det Universum vill visa mig. Det som jag kanske inte ens tänkt eller planerat förut. Jag tänker på när Louise L Hay fick frågan hur hon planerat och strukturerat sin framgångsrika karriär. Jag hade ingen plan svarade hon, Jag svarade bara mina mail och telefonsamtal.
Där vill jag vara, släppa egot och tanken, släppa taget om lilla människan Sofia och låta det stora alltet – Livet – föra mig fram!
Förresten, de gånger jag sagt Ja för fort, vilket jag gjort många ggr, så har jag nu lärt mig att jag har rätt att ändra mig. Det jag känner är sant för mig. Och jag måste vara min bästa vän.
Jag ändrar mig. Jag tackar nej, avbokar. Det går jättebra för mig. Kanske inte alltid för ’dem’ men det är inget jag kan göra något åt. Det bästa jag kan göra för mig och alla andra är att vara sann.
Och ju mer jag tränar på det, desto lättare lär jag mig att se mina egna mönster och fallgropar så att mer och mer säger jag nu Nej direkt och slipper krångla till det och avboka sen.
♥ Ärlighet mot mig själv är att vara ärlig mot andra ♥
