Vi har vingar
Konstnär Kickan Karlsson
Privat seans
Jag är inbjuden att hålla seans på Harmonihuset en gång i månaden den här våren. Varje gång jag ska jobba känner jag mig osäker och mitt ego tar vid och pratar nonsens med mig. Även fast jag varje gång lyckas genomföra en fin seans med många ’möten’ och alltid åker hemåt med en känsla av mening och djup tacksamhet.
Inför gårdagen förberedde jag mig ordentligt genom stärkande affirmationer och under Dynamic-meditationen på morgonen hade jag att ’öppna upp’ som min intention. Jag bad om att utvecklas starkare, släppa det som håller mig tillbaka.
Seansen blev lyckad och nog kände jag mig oerhört öppen, jag kände av stark närvaro och fick förmedla fina kontakter från andevärlden. Jag vände än en gång hemåt med den sköna känslan inom mig och kände att det finns inga begränsningar, allt är möjligt och livet är en ständig utveckling. Och innan jag åkte var de sista orden jag hörde från vännerna i Harmonihuset; Välkommen tillbaka i maj, den seansen börjar fyllas på redan nu.
Jag ber om att släppa mina föreställningar om hur och vad jag ska jobba med. Jag följer det som fyller mig med mening, det som gör skillnad i mig och andra. Det som skänker mig glädje. Istället för att styra min framtid och mina steg tränar jag mig på att ta emot det som kommer till mig. Jag tänker ofta på det Louise L Hay sagt om sitt företag och sk karriär, hur hon stakat ut vägen; Jag svarade i telefonen och öppnade min mail. Hon menar att hon blev visad vägen. Och så påminns jag om vad Zlatan sagt;
Bollen kommer till mig!
Två veckor
Dag 13 & 14 gick också strålande trots att det var fredagsmys och lördagsgodis för familjen. Under fredagskvällen drack jag en cola light och var nöjd med det medans de andra mumsade ostbågar och chips. Och när jag kom hem från jobb igår så var huset fyllt med nytt smågodis (det ’gamla’ från påsken ligger i skafferiet) och det kom en doft av sötma emot mig. Jag kände inget sug, jag drogs inte ens med ögat mot den fyllda skålen, jag känner mig befriad (just nu iaf).
Jag nöjde med med några bitar mörk choklad och en kaffe. Bestämt mig för att äta mörk choklad till helgen och inte i veckorna. Och till kvällen drack jag en lätt öl och åt tre salta sesamkex (Renée Voltaire).
Jag tror inte det hänt så mycket på kroppen ännu mer än att jag känner mig mindre vätskefylld av någon anledning. Sen har jag gått in i Lingonveckan så jag har haft en pluffsig känsla i mig.
Oh, jag måste bara säga att under gårdagens seans så var det uppbullat med härligt fikabröd till pausen och jag satt nöjd och åt en lite fruktbars (osockrad) och lite melon och ananas. Jag är så stolt över mig själv när jag inser min förändring och jag är så oerhört tacksam att det går så lätt!
Arbetsdag
06.30 Inleder dagen med bloggen och att svara på mail. Efter ett skönt påsklov med barnen är det nu dags för mig att ’jobba’ lite idag, känns inte rätt att kalla det jobb när jag njuter så av vad jag gör. Men jag vet att det är en gammal föreställning jag har att skaka av mig, den att ett jobb ska vara tungt, mödosamt och fylla långa dagar. Jag kanske ska passa att att frigöra mig från den föreställningen under morgonens Dynamicmeditation (Osho) som jag inleder min arbetsdag med innan jag åker till Ludvika och håller en Seans på Harmonihuset.
Tacksam över det liv jag lever och det jag fyller mina dagar med!
Bara för idag
Med tanke på mitt blogginlägg tidigare idag så skickade en vän den här bilden till mig alldeles nyss,
… på tal om bekräftelse!
The work
Det här klippet (om än med lite dålig kvalité) förklarar mycket av min resa de sista åren. Min gamla föreställning om att jag behöver vara människor till lags och mitt kvitto på att lyckas i livet är när de ger mig sitt godkännade, det kan gälla allt från relationer, arbete och mina andra val. Jag har låtit andra döma mig och lyssnat till deras deras bedömningar. Och det värsta av allt är att jag oftast lyssnat mest till dem som inte vill mig väl eller till dem som inte ser till mitt bästa. Jag har till och med lyssnat till deras tystnad, när bedömningen uteblivit.
Som tur är har jag sållat ut många av dessa röster. Vissa av deras ekon har jag befriat mig ifrån i mitt eget huvud och vissa har jag medvetet valt bort i mitt liv. Tills jag är riktigt stark i det här så har jag för lite motståndskraft för dessa människor som fortfarande ser det som sin rätt att bedöma mig. Jag vet att det är mitt eget fel som låtit mig bli dömd och nu behöver jag fylla mig med näring och stärkande medikament, dvs människor som ser mig för den jag är och accepterar mig som jag är.
Jag fortsätter min livsväg, den som jag går hand i hand med mig själv. Där den enda som behöver bekräftelse är mitt lilla barn och min vackra själ i det inre och jag är den som bekräftar, jag är den som ser, jag är den som hör – jag är min bästa och närmsta vän.
Dag 11 & 12
Jag får räkna efter, jag kommer inte ihåg vilka dagar det är och hur långt det har gått på min ’vita-månad’. Men jag fick det till 12 dagar och det känns så manifesterat och sant. Det är fortfarande lätt och enkelt, jag kan inte mer än förvånas och fyllas med tacksamhet.
Jag äter ju inte socker, godis, bröd och pasta. Och under kvällens soultalk där jag bjuder på thé och smörgås så åt jag en fruktbars (osockrad förstås) och några nötter istället, det gick jättebra det med. Suget och längtan är som bortblåst just nu.